Lukas 24 | Nya Levande Bibeln

Jesus uppstår från de döda

1 Mycket tidigt på söndagsmorgonen, medan solen höll på att gå upp, gick kvinnorna till graven med oljan som de hade gjort i ordning. 2 Där fick de se att stenen som hade täckt öppningen var bortrullad, 3 och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp. 4 Kvinnorna stod där helt förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Då visade sig plötsligt två män i skinande vita kläder för dem. 5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni bland de döda efter honom som lever? 6 Han är inte här. Han har blivit levande igen. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen: 7 att han, Människosonen*, måste överlämnas till onda människor och avrättas på ett kors, men att han på den tredje* dagen skulle uppstå från de döda igen?” 8 Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta, 9 och de skyndade iväg för att berätta för Jesus elva närmaste efterföljare och för alla de andra vad som hade hänt. 10 Kvinnorna som gått till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mamma, och flera andra. Alla berättade de samma sak för de elva som Jesus hade utsett till sina sändebud*, 11 men männen tyckte det lät som tomt prat och trodde inte på det. 12 Men Petrus sprang i alla fall iväg till graven för att se efter, och när han böjde sig ned och tittade in såg han inget annat än linnesvepningen. Och han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

Två av Jesus efterföljare på väg till Emmaus

13 Samma dag var två av Jesus efterföljare på väg till byn Emmaus, som ligger drygt en mil från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt de senaste dagarna. 15 Och plötsligt, medan de gick där och pratade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. 16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom. 17 ”Vad är det ni går här och diskuterar så intensivt?” undrade han. Då stannade de och tittade på honom med sorg i blicken, 18 och en av dem, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte har hört vad som hänt där de senaste dagarna.” 19 ”Vad är det som har hänt?” undrade han.”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet som var fantastisk på att framföra Guds budskap. Och han gjorde stora under genom Guds kraft och var högt älskad av både Gud och människor. 20 Men översteprästerna och medlemmarna i det judiska rådet* arresterade honom och överlämnade honom till romarna, som dömde honom till döden och spikade fast honom på ett kors. 21 Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det tredje dagen* sedan allt detta hände, 22 och nu är vi helt uppskakade. Några av kvinnorna i vår grupp gick nämligen ut till graven tidigt i morse, 23 och när de kom tillbaka berättade de att Jesus kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att han lever! 24 Några i gruppen rusade därför dit för att se efter, och faktum är att kroppen var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.” 25 Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt ni har för att tro på det som Gud har förutsagt genom profeterna*. 26 Har han inte förklarat att Messias, den utlovade kungen, måste gå igenom detta lidande och efter det bli ärad och upphöjd?” 27 Sedan citerade han stycke efter stycke ur det som Moses och alla profeterna skrivit,* och förklarade vad Gud sagt om honom i alla böckerna i Skriften*. 28 Vid det laget var de nästan framme i byn Emmaus, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. 29 Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss över natten. Det börjar ju redan bli mörkt.” Så Jesus följde med dem hem. 30 När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det i bitar och räckte det till dem. 31 Då plötsligt öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men i samma stund var han försvunnen. 32 De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” 33 Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där Jesus elva närmaste efterföljare och de andra som följde honom var samlade. 34 Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!” 35 Då berättade de två efterföljarna från Emmaus hur Jesus hade visat sig för dem på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina efterföljare

36 Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Frid över er alla.” 37 Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var ett spöke. 38 ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför tvivlar ni på att det är jag? 39 Se på mina händer och mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var en ande så skulle jag ju inte ha någon kropp.” 40 Och medan han talade visade han dem sina händer och fötter. 41 Men fortfarande stod de där tvivlande, fyllda av både glädje och förvåning. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” 42 Och de gav honom en bit stekt fisk, 43 som han åt medan de såg på. 44 Sedan sa han till sina efterföljare: ”Kommer ni inte ihåg att jag förklarade medan jag fortfarande var hos er, att allt som Gud förutsagt om mig i Skriften, både i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna,* måste bli verklighet?” 45 Sedan hjälpte han dem att förstå Skriften. Han sa: ”Detta är vad Gud har förutsagt: ’Messias, den utlovade kungen, ska lida och dö och sedan bli levande igen på den tredje* dagen. 47 Och genom att han tar människornas straff, ska var och en som ångrar sin synd och tror på honom få förlåtelse. Detta erbjudande ska spridas till alla folk, med början i Jerusalem.’ 48 Ni ska berätta för andra om allt detta. 49 Och jag ska sända Guds Ande till er, precis som min Far i himlen lovade. Men stanna här i Jerusalem tills Anden kommer och fyller er med kraft från Gud.”

Jesus far upp till himlen

50 Sedan tog Jesus med sig sina efterföljare ut ur staden och bort mot byn Betania, och där sträckte han upp händerna mot himlen och bad Gud att ge dem allt gott. 51 Och medan han bad för dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. 52 Jesus efterföljare föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.

Hoffnung für alle

Jesus lebt

1 Ganz früh am Sonntagmorgen, dem ersten Tag der neuen Woche, nahmen die Frauen die wohlriechenden Öle mit, die sie zubereitet hatten, und gingen zum Grab. 2 Dort angekommen sahen sie, dass der Stein, mit dem man es verschlossen hatte, zur Seite gerollt war. 3 Als sie die Grabkammer betraten, fanden sie den Leichnam von Jesus, dem Herrn, nicht. 4 Verwundert überlegten sie, was das alles zu bedeuten hatte. Plötzlich traten zwei Männer in glänzend weißen Kleidern zu ihnen. 5 Die Frauen erschraken und wagten nicht, die beiden anzusehen. »Warum sucht ihr den Lebenden bei den Toten?«, fragten die Männer. 6 »Er ist nicht mehr hier. Er ist auferstanden! Denkt doch daran, was er euch damals in Galiläa gesagt hat: 7 ›Der Menschensohn muss den gottlosen Menschen ausgeliefert werden. Sie werden ihn kreuzigen, aber am dritten Tag wird er von den Toten auferstehen.‹« 8 Da erinnerten sich die Frauen an diese Worte von Jesus. 9 Sie liefen vom Grab in die Stadt zurück, um den elf Aposteln und den anderen Jüngern zu berichten, was sie erlebt hatten. 10 Zu diesen Frauen gehörten Maria aus Magdala, Johanna, Maria, die Mutter von Jakobus, und noch etliche andere. 11 Aber die Apostel hielten ihren Bericht für leeres Gerede und glaubten den Frauen kein Wort. 12 Doch Petrus sprang auf und lief zum Grab. Als er hineinschaute, sah er außer den Leinentüchern nichts. Verwundert ging er in die Stadt zurück.

Jesus begegnet zwei Jüngern auf dem Weg nach Emmaus

13 Am selben Tag gingen zwei Jünger nach Emmaus, einem Dorf elf Kilometer von Jerusalem entfernt. 14 Unterwegs sprachen sie miteinander über die Ereignisse der vergangenen Tage. 15 Während sie sich unterhielten und nachdachten, kam Jesus selbst hinzu und ging mit ihnen. 16 Aber sie – wie mit Blindheit geschlagen – erkannten ihn nicht.* 17 »Worüber sprecht ihr da miteinander?«, wollte Jesus wissen. Die Jünger blieben traurig stehen, 18 und verwundert bemerkte Kleopas, einer von den beiden: »Du bist wohl der Einzige in Jerusalem, der nichts von den Ereignissen der letzten Tage weiß.« 19 »Was meint ihr?«, fragte Jesus. »Das, was mit Jesus aus Nazareth geschehen ist«, antworteten die Jünger. »Er war ein Prophet, den Gott geschickt hatte. Jeder im Volk konnte das an seinen mächtigen Worten und Taten erkennen. 20 Aber unsere obersten Priester und die anderen Mitglieder des Hohen Rates haben ihn an die Römer ausgeliefert. Er wurde zum Tode verurteilt und dann ans Kreuz geschlagen. 21 Dabei hatten wir gehofft, dass er der von Gott versprochene Retter ist, der Israel befreit. Seither sind nun schon drei Tage vergangen. 22 Und dann wurden wir heute Morgen auch noch durch einige Frauen sehr beunruhigt, die zu uns gehören. Schon vor Sonnenaufgang waren sie zum Grab gegangen; 23 aber der Leichnam von Jesus war nicht mehr da. Die Frauen kamen zurück und erzählten, ihnen seien Engel erschienen, die sagten: ›Jesus lebt!‹ 24 Einige von uns sind gleich zum Grab gelaufen. Es war tatsächlich alles so, wie die Frauen berichtet hatten. Aber Jesus haben sie nicht gesehen.« 25 Darauf sagte Jesus zu ihnen: »Wie wenig versteht ihr doch! Warum fällt es euch nur so schwer, alles zu glauben, was die Propheten gesagt haben? 26 Musste der von Gott erwählte Retter nicht all dies erleiden, bevor ihn Gott zum höchsten Herrn einsetzte*?« 27 Dann erklärte ihnen Jesus, was durch die ganze Schrift hindurch über ihn gesagt wird – von den Büchern Mose angefangen bis zu den Propheten. 28 Inzwischen waren sie kurz vor Emmaus, und Jesus tat so, als wolle er weitergehen. 29 Deshalb drängten ihn die Jünger: »Bleib doch über Nacht bei uns! Es ist spät und wird schon dunkel.« So ging er mit ihnen ins Haus. 30 Als Jesus sich mit ihnen zum Essen niedergelassen hatte, nahm er das Brot, dankte Gott dafür, brach es in Stücke und gab es ihnen. 31 Da wurden ihnen die Augen geöffnet: Es war Jesus. Doch im selben Moment verschwand er, und sie konnten ihn nicht mehr sehen. 32 Sie sagten zueinander: »Hat es uns nicht tief berührt, als er unterwegs mit uns sprach und uns die Heilige Schrift erklärte?« 33 Ohne Zeit zu verlieren, brachen sie auf und kehrten nach Jerusalem zurück. Dort waren die elf Jünger und andere Freunde von Jesus zusammen. 34 Von ihnen wurden sie mit den Worten begrüßt: »Der Herr ist tatsächlich auferstanden! Er hat sich Simon gezeigt!« 35 Nun erzählten die beiden, was auf dem Weg nach Emmaus geschehen war und dass sie ihren Herrn erkannt hatten, als er das Brot in Stücke brach.

Der Auferstandene erscheint seinen Jüngern

36 Noch während sie berichteten, stand Jesus plötzlich mitten im Kreis der Jünger. »Friede sei mit euch!«, begrüßte er sie. 37 Die Jünger erschraken und fürchteten sich sehr. Sie dachten, ein Geist stünde vor ihnen. 38 »Warum habt ihr solche Angst?«, fragte Jesus. »Wieso zweifelt ihr daran, dass ich es bin? 39 Seht doch die Wunden an meinen Händen und Füßen! Ich bin es wirklich. Hier, fasst mich an und überzeugt euch, dass ich kein Geist bin. Geister sind doch nicht aus Fleisch und Blut wie ich!« 40 Dann zeigte er ihnen seine Hände und Füße. 41 Aber vor lauter Freude konnten sie es noch immer nicht fassen, dass Jesus vor ihnen stand. Endlich fragte er sie: »Habt ihr etwas zu essen hier?« 42 Sie brachten ihm ein Stück gebratenen Fisch. 43 Den nahm er und aß ihn vor ihren Augen. 44 Dann sagte er zu ihnen: »Erinnert euch an das, was ich euch angekündigt habe, als ich noch mit euch zusammen war: ›Alles muss sich erfüllen, was bei Mose, bei den Propheten und in den Psalmen über mich steht.‹« 45 Nun erklärte er ihnen die Worte der Heiligen Schrift. 46 Er sagte: »Es steht doch dort geschrieben: Der von Gott erwählte Retter muss leiden und sterben, und er wird am dritten Tag von den Toten auferstehen. 47 Allen Völkern wird in seinem Auftrag verkündet: Gott vergibt jedem die Schuld, der zu ihm umkehrt.* Das soll zuerst in Jerusalem geschehen. 48 Ihr selbst habt miterlebt, dass Gottes Zusagen in Erfüllung gegangen sind. Ihr seid meine Zeugen. 49 Ich werde den Heiligen Geist zu euch herabsenden, den mein Vater euch versprochen hat.* Bleibt hier in Jerusalem, bis ihr diese Kraft von oben empfangen habt!«

Jesus kehrt zu seinem Vater zurück

50 Jesus führte seine Jünger von Jerusalem nach Betanien. Er segnete sie mit erhobenen Händen. 51 Noch während er sie segnete, entfernte er sich von ihnen und wurde zum Himmel emporgehoben. 52 Die Jünger fielen vor ihm nieder. Danach kehrten sie voller Freude nach Jerusalem zurück. 53 Von da an gingen sie immer wieder in den Tempel, um Gott zu loben und ihm zu danken.

Lukas 24 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle