1Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus.3Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början,4för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:
En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas
5När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk.6Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler.7Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.8Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald.10Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad.11Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd.13Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes*.14Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse.15Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född.16Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud.17Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia*, och han ska bli en föregångare till Messias*, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.”18Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.”19Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.20Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.”21Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge.22Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.23När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem.24Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader.25”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”
En ängel meddelar att Jesus ska födas
26När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.27Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt.28Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!”29Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena.30Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig.31Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus.32Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron.33Han ska regera över Israels folk* för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”34Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”35Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son.36Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden!37Ingenting är omöjligt för Gud!”38Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.
Maria besöker Elisabet
39Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade.41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande42och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn.43Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök.44I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage.45Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.”46Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta!47Jag jublar över Gud, han som räddar mig!48Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka.49Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig.50Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom.51Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner.52Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.53Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.54Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder,55för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.”56Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke.58Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull.59När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa.60Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”61”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.”62Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg.63Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.”64Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud.65Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd.66De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.”67Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa:68”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.69Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt,70precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter,71en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss.72Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham:74att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla,75och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt.76Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom.77Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder.78För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.”80Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.
Hoffnung für alle
1Verehrter Theophilus! Schon viele haben versucht, all das aufzuschreiben, was Gott unter uns getan hat,2so wie es uns die Augenzeugen berichtet haben, die von Anfang an dabei waren. Ihnen hat Gott den Auftrag gegeben, die rettende Botschaft weiterzusagen.3Auch ich habe mich entschlossen, allem von Anfang an sorgfältig nachzugehen und es für dich, verehrter Theophilus, der Reihe nach aufzuschreiben.4So wirst du feststellen, dass alles, was man dich gelehrt hat, zuverlässig und wahr ist.
Johannes soll das Kommen des Retters vorbereiten
5Als Herodes* König von Judäa war, lebte dort ein Priester namens Zacharias. Er gehörte zur Dienstgruppe Abija*. Wie Zacharias stammte auch seine Frau Elisabeth aus der Familie von Aaron.6Beide lebten nach Gottes Willen und hielten sich in allem genau an seine Gebote und Ordnungen.7Sie hatten keine Kinder, denn Elisabeth konnte keine bekommen, und beide waren inzwischen alt geworden.8Wieder einmal tat Zacharias seinen Dienst als Priester vor Gott, weil die Gruppe Abija an der Reihe war.9Wie üblich wurde ausgelost, wer zur Ehre Gottes im Tempel den Weihrauch anzünden sollte. Das Los fiel auf Zacharias.10Er betrat den Tempel, während die Volksmenge draußen betete.11Plötzlich sah er auf der rechten Seite des Räucheropferaltars einen Engel des Herrn stehen.12Sein Anblick flößte Zacharias Angst und Schrecken ein.13Doch der Engel sagte zu ihm: »Fürchte dich nicht, Zacharias! Gott hat dein Gebet erhört. Deine Frau Elisabeth wird bald einen Sohn bekommen, den sollst du Johannes nennen!14Du wirst über dieses Kind froh und glücklich sein, und auch viele andere werden sich über seine Geburt freuen.15Gott wird ihm eine große Aufgabe übertragen.* Er wird weder Wein noch andere berauschende Getränke zu sich nehmen. Schon vor seiner Geburt wird er mit dem Heiligen Geist erfüllt sein,16und er wird viele in Israel zum Herrn, ihrem Gott, zurückbringen.17Erfüllt mit dem Geist und der Kraft des Propheten Elia* wird er das Kommen Gottes vorbereiten: Er wird dafür sorgen, dass die Eltern sich wieder mit den Kindern versöhnen, und die Ungehorsamen werden wieder danach fragen, wie sie Gottes Willen erfüllen können. So wird er das ganze Volk darauf vorbereiten, den Herrn zu empfangen.«18»Woran kann ich erkennen, dass deine Worte wahr sind?«, fragte Zacharias erstaunt den Engel. »Ich bin ein alter Mann, und auch meine Frau ist schon alt!«19Der Engel antwortete: »Ich bin Gabriel und stehe unmittelbar vor Gott als sein Diener. Er gab mir den Auftrag, dir diese gute Nachricht zu überbringen.20Was ich gesagt habe, wird sich erfüllen, wenn die Zeit dafür gekommen ist. Aber weil du meinen Worten keinen Glauben geschenkt hast, wirst du so lange stumm sein und nicht mehr sprechen können, bis es eintrifft.«21Inzwischen wartete die Menschenmenge draußen auf Zacharias. Alle wunderten sich, dass er so lange im Tempel blieb.22Als er endlich herauskam, konnte er nicht zu ihnen sprechen. Daran erkannten sie, dass er im Tempel eine göttliche Erscheinung gehabt haben musste. Zacharias verständigte sich durch Handzeichen mit ihnen und blieb stumm.23Als die Zeit seines Tempeldienstes vorüber war, kehrte er nach Hause zurück.24Nur wenig später wurde seine Frau Elisabeth schwanger. In den ersten fünf Monaten lebte sie völlig zurückgezogen und verließ das Haus nicht.25»Der Herr hat an mich gedacht und mir geholfen«, sagte sie. »Nun kann mich niemand mehr verachten, weil ich keine Kinder habe.«
Ein Engel kündigt Maria die Geburt von Jesus an
26Elisabeth war im sechsten Monat schwanger, als Gott den Engel Gabriel nach Nazareth schickte, einer Stadt in Galiläa.27Dort sollte er eine junge Frau namens Maria aufsuchen. Sie war noch unberührt und mit Josef, einem Nachkommen von König David, verlobt.28Der Engel kam zu ihr und sagte: »Sei gegrüßt, Maria! Der Herr ist mit dir! Er hat dich unter allen Frauen auserwählt.«29Maria erschrak über die Worte des Engels und fragte sich, was dieser Gruß bedeuten könnte.30»Hab keine Angst, Maria«, redete der Engel weiter. »Gott hat dich zu etwas Besonderem auserwählt.*31Du wirst schwanger werden und einen Sohn zur Welt bringen. Jesus soll er heißen.32Er wird mächtig sein, und man wird ihn Sohn des Höchsten nennen. Gott, der Herr, wird ihm die Königsherrschaft seines Stammvaters David übergeben,33und er wird die Nachkommen von Jakob für immer regieren. Seine Herrschaft wird niemals enden.«34»Wie soll das geschehen?«, fragte Maria den Engel. »Ich habe ja noch nie mit einem Mann geschlafen.«35Der Engel antwortete ihr: »Der Heilige Geist wird über dich kommen, und die Kraft des Höchsten wird sich an dir zeigen. Darum wird dieses Kind auch heilig sein und Sohn Gottes genannt werden.36Selbst Elisabeth, deine Verwandte, von der man sagte, dass sie keine Kinder bekommen kann, ist jetzt im sechsten Monat schwanger. Sie wird in ihrem hohen Alter einen Sohn zur Welt bringen.37Gott hat es ihr zugesagt, und was Gott sagt, das geschieht*!«38»Ich will mich dem Herrn ganz zur Verfügung stellen«, antwortete Maria. »Alles soll so geschehen, wie du es mir gesagt hast.« Darauf verließ sie der Engel.
Maria bei Elisabeth
39Bald danach machte sich Maria auf den Weg ins Bergland von Judäa und eilte so schnell wie möglich in die Stadt, in der Elisabeth und ihr Mann Zacharias wohnten.40Sie betrat das Haus und begrüßte Elisabeth.41Als Elisabeth Marias Stimme hörte, bewegte sich das Kind lebhaft in ihr. Da wurde sie mit dem Heiligen Geist erfüllt42und rief laut: »Dich hat Gott gesegnet, mehr als alle anderen Frauen, und gesegnet ist das Kind, das in dir heranwächst!43Womit habe ich verdient, dass die Mutter meines Herrn zu mir kommt?44Denn kaum hörte ich deine Stimme, da hüpfte das Kind in mir vor Freude.45Wie glücklich kannst du dich schätzen, weil du geglaubt hast! Was der Herr dir angekündigt hat, wird geschehen.«
Maria lobt und dankt Gott
46Da begann Maria, Gott zu loben: »Von ganzem Herzen preise ich den Herrn.47Ich freue mich über Gott, meinen Retter.48Mir, seiner Dienerin, hat er Beachtung geschenkt, und das, obwohl ich gering und unbedeutend bin. Von jetzt an und zu allen Zeiten wird man mich glücklich preisen,49denn Gott hat große Dinge an mir getan, er, der mächtig und heilig ist!50Seine Barmherzigkeit bleibt für immer und ewig, sie gilt allen Menschen, die in Ehrfurcht vor ihm leben.51Er streckt seinen starken Arm aus und fegt die Hochmütigen mit ihren stolzen Plänen hinweg.52Er stürzt Herrscher von ihrem Thron, Unterdrückte aber richtet er auf.53Die Hungrigen beschenkt er mit Gütern, und die Reichen schickt er mit leeren Händen weg.54Seine Barmherzigkeit hat er uns, seinen Dienern, zugesagt, ja, er wird seinem Volk Israel helfen.55Er hat es unseren Vorfahren versprochen, Abraham und seinen Nachkommen hat er es für immer zugesagt.«56Maria blieb etwa drei Monate bei Elisabeth und kehrte dann nach Hause zurück.
Johannes wird geboren
57Für Elisabeth kam die Stunde der Geburt, und sie brachte einen Sohn zur Welt.58Als Nachbarn und Verwandte hörten, dass Gott so barmherzig mit ihr gewesen war, freuten sie sich mit ihr.59Am achten Tag nach der Geburt kamen sie zur Beschneidung des Kindes zusammen. Sie wollten es Zacharias nennen – so wie sein Vater.60Doch Elisabeth widersprach: »Nein, er soll Johannes heißen!«61»Aber keiner in deiner Verwandtschaft trägt diesen Namen!«, wandten die anderen ein.62Sie fragten den Vater durch Handzeichen: »Wie soll dein Sohn heißen?«63Zacharias ließ sich eine Tafel geben und schrieb darauf: »Sein Name ist Johannes.« Darüber wunderten sich alle.64Im selben Augenblick konnte Zacharias wieder sprechen, und er fing an, Gott zu loben.65Ehrfürchtiges Staunen ergriff alle, die in dieser Gegend wohnten, und im ganzen Bergland von Judäa sprachen die Leute über das, was geschehen war.66Nachdenklich fragten sie sich: »Was wird aus diesem Kind noch werden?« Denn es war offensichtlich, dass Gott etwas Besonderes mit ihm vorhatte.
Zacharias sieht den Auftrag von Johannes voraus
67Zacharias, der Vater von Johannes, wurde mit dem Heiligen Geist erfüllt und verkündete, was Gott ihm eingegeben hatte:68»Gelobt sei der Herr, der Gott Israels! Er ist zu unserem Volk gekommen und hat es befreit.69Er hat uns einen starken Retter geschickt, einen Nachkommen seines Dieners David.70So hatte er es durch seine heiligen Propheten schon vor langer Zeit verkündet:71Er wird uns vor unseren Feinden retten und aus der Hand aller Menschen, die uns hassen.72Damit erweist er sich unseren Vorfahren gegenüber barmherzig und zeigt, dass er seinen heiligen Bund nicht vergessen hat,73den Eid, den er unserem Vater Abraham geschworen hat.74Darin sagt er ihm zu, dass er uns, seine Nachkommen, aus der Hand unserer Feinde befreit.75Dann können wir ohne Furcht in seiner Gegenwart leben und ihm unser Leben lang dienen als Menschen, die ihm gehören und seinen Willen tun.76Und dich, mein Sohn, wird man einen Propheten des Höchsten nennen. Du wirst vor dem Herrn hergehen und ihm den Weg bahnen.77Seinem Volk wirst du zeigen, dass es durch die Vergebung seiner Sünden gerettet wird.78Gott vergibt uns, weil seine Barmherzigkeit so groß ist. Aus der Höhe kommt das helle Morgenlicht zu uns, der verheißene Retter.79Dieses Licht wird allen Menschen leuchten, die in Finsternis und Todesfurcht leben; es wird uns auf den Weg des Friedens führen.«80Johannes wuchs heran und wurde zu einem verständigen und klugen Mann. Er zog sich in die Einsamkeit der Wüste zurück bis zu dem Tag, an dem er öffentlich vor dem Volk Israel auftrat.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.