Josua 15 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Josua 15 | Nya Levande Bibeln
1 Juda stam fick sin del söderut intill Edoms gräns och öknen Sin. 2 Närmare bestämt började denna gräns vid södra viken av Döda havet och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron (söder om Kades-Barnea), sedan upp till Addar och därefter mot Karka och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet. 5 Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp. Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet, 6 sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fram norr om Bet-Haaraba till Bohans, Rubens sons, sten. 7 Därifrån gick gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Semeskällan, ut till Rogelskällan 8 och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, där staden Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnomsdalen, i norra delen av Refaimsdalen. 9 Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände norrut till Baala (vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim). 10 Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, d. v. s. Kesalon, och vidare ner till Bet-Semes. Den drog sedan åter mot nordväst, gick förbi Timna till Ekrons höjd, där den böjde sig mot väster och gick till Sickeron och berget Baala. Gränsen fortsatte vidare norrut, passerade Jabneel och slutade vid Medelhavet, 12 som alltså blev gräns i väster. 13 Herren befallde Josua att ge en del av Judas område åt Kaleb, Jefunnes son, och han fick därför staden Arba, som fått sitt namn efter Anaks far och som också kallades Hebron. 14 Kaleb fördrev Anaks tre söner Sesai, Ahiman och Talmai, 15 och därefter stred han mot folket som bodde i staden Debir (tidigare kallad Kirjat-Sefer). 16 Kaleb lovade att han skulle ge sin dotter Aksa till hustru åt den som intog Kirjat-Sefer. 17 Otniel, som var son till Kalebs bror Kenas, var den som intog staden, och därför blev Aksa Otniels hustru. 18 När hon skulle lämna sitt föräldrahem tillsammans med sin man övertalade hon honom att be hennes far om en åker i bröllopsgåva, och hon steg ner från åsnan för att tala med sin far om detta."Vad vill du? Är det något mer jag kan hjälpa dig med?" frågade han."Ge mig ännu en present!" svarade hon. "Landet som du gav mig är ju rena öknen. Kan du inte ge oss några källor också?"Han gav henne då den övre såväl som den nedre vattenkällan. 20 Judas stam fick följande område: 21 De städer och byar, som låg utmed gränsen mot Edom i sydlandet, nämligen Kabseel, Eder, Jagur, Kina, Dimona, Adada, Kedes, Hasor och Jitnan, Sif, Telem, Bealot, Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron (även kallad Hasor), Amam, Sema, Molada, Hasar-Gadda. Hesmon, Bet-Pelet, Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, Baala, Ijim, Esem, Eltolad, Kesil, Horma, Siklag, Madmanna, Sansanna, Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar. 33 Följande städer och byar, som låg på låglandet, tilldelades också Juda: Estaol, Sorga, Asna, Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar. 37 Judas stam fick dessutom tjugofem andra städer med kringliggande byar: Senan, Hadasa, Migdal-Gad, Dilean, Mispe, Jokteel, Lakis, Boskat, Eglon, Kabbon, Lamas, Kitlis, Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, Libna, Eter, Asan, Jifta, Asna, Nesib, Kegila, Aksiv och Maresa. 45 Judas stams område omfattade också Ekrons alla städer och byar. 46 Från Ekron sträckte sig gränsen till Medelhavet och städerna utmed gränsen 47 mot Asdod med deras kringliggande byar, och till Gasa med dess byar ända fram till Egyptens bäck. Det omfattade hela kusten utmed Medelhavet till Egyptens bäck i söder. 48 Juda fick också dessa fyrtiofyra städer i bergsbygden med deras kringliggande byar: Samir, Jattir, Soko, Danna, Kirjat-Sanna (även kallad Debir), Anab, Estemo, Anim, Gosen, Holon och Gilo, Arab, Ruma, Esean, Janum, Bet-Tappua, Afeka, Humta, Kirjat-Arba (även kallad Hebron), Sior, Maon, Karmel, Sif, Juta, Jisreel, Jokdeam, Sanoa, Kain, Gibea, Timna, Halhul, Bet-Sur, Gedor, Maarat, Bet-Anot, Eltekon, Kirjat-Baal (även kallad Kirjat-Jearim), Rabba, 62 Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, Nibsan, Irhammela och En-Gedi. 63 Men Juda stam kunde inte driva ut jebuseerna som bodde i staden Jerusalem, och därför bor jebuseerna bland Judas folk än i dag.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle

Die Grenzen des Gebietes von Juda

1 Als das Land durch das Los verteilt wurde, erhielten die Sippen des Stammes Juda das südliche Kanaan. Ihr Gebiet reichte bis an das Land Edom und an die Wüste Zin im äußersten Süden. 2 Die Südgrenze Judas verlief vom unteren Ende des Toten Meeres 3 in südlicher Richtung bis zum Skorpionensteig. Von dort führte sie hinüber nach Zin, südlich um Kadesch-Barnea herum und durch Hezron hinauf nach Addar, wo sie einen Bogen nach Karka machte. 4 Sie ging weiter durch Azmon bis an den Bach an der Grenze zu Ägypten, dem sie bis zur Mündung ins Mittelmeer folgte. Dies war die südliche Landesgrenze. 5 Im Osten verlief die Grenze Judas am Toten Meer entlang bis zur Jordanmündung. Die Nordgrenze führte von der Jordanmündung 6 hinauf nach Bet-Hogla, dann nördlich von Bet-Araba weiter bergauf zum Stein von Bohan, dem Rubeniter, 7 abwärts in das Achor-Tal und wieder aufwärts nach Debir. Hier wandte sie sich in nördlicher Richtung nach Gilgal, gegenüber dem Pass von Adummim, der südlich des Baches verläuft. Dann erreichte die Grenze die Quellen Schemesch und Rogel. 8 Sie führte durch das Hinnomtal, südlich um den Abhang, auf dem die Jebusiterstadt – also Jerusalem – liegt, zur Spitze des Berges, der sich westlich des Hinnomtals am Nordrand der Refaïm-Ebene erhebt. 9 Dort machte die Grenze einen Bogen in Richtung der Quelle Neftoach, führte dann zu den Städten des Berglandes Efron und weiter nach Baala, dem heutigen Kirjat-Jearim. 10 Von Baala wandte sie sich westlich zum Gebirge Seïr, zog dann am Nordhang des Berges Jearim – auch Kesalon genannt – hinab nach Bet-Schemesch und hinüber nach Timna. 11 Sie verlief an der nördlichen Seite von Ekron in einem Bogen nach Schikkaron, hinüber zum Berg Baala, und endete bei Jabneel an der Küste des Mittelmeeres. 12 Das Meer bildete die Westgrenze des Landes Juda. Dies war das Gebiet, das der Stamm Juda für seine Sippen erhielt.

Die Eroberung von Hebron und Debir

13 Kaleb, dem Sohn von Jefunne, überließ Josua einen Teil des Stammesgebiets von Juda. Der HERR hatte Josua befohlen, Kaleb die Stadt Hebron zu geben. Sie hieß damals noch Kirjat-Arba (»Stadt des Arba«), nach dem Stammvater der Anakiter. 14 Dort lebten die Sippen Scheschai, Ahiman und Talmai vom Volk der Anakiter. Kaleb vertrieb sie aus der Stadt. 15 Dann zog er zur Stadt Debir, die man damals noch Kirjat-Sefer nannte. 16 »Wer Kirjat-Sefer erobert«, versprach er seinen Männern, »der erhält meine Tochter Achsa zur Frau!« 17 Kalebs Bruder Otniël, dem Sohn von Kenas, gelang es, die Stadt einzunehmen. Dafür sollte er Achsa zur Frau bekommen. 18 Achsa drängte Otniël, Kaleb um einen Acker zu bitten. Als sie am Tag der Hochzeit mit ihrem Vater auf dem Weg zu Otniël war, sprang sie plötzlich vom Esel ab. »Was ist los?«, fragte Kaleb. 19 »Gib mir zum Abschied deinen Segen und ein Geschenk!«, bat sie. »Du lässt mich in das trockene Südland ziehen, darum gib mir doch bitte auch ein paar Wasserstellen!« Da schenkte er ihr von seinem Besitz die oberen und unteren Quellen.

Die Städte des Stammes Juda

20 Zum Land, das dem Stamm Juda und seinen Sippen zugeteilt wurde, 21 gehörten die folgenden Städte: Im Süden in Richtung der Grenze von Edom: Kabzeel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada*, 23 Kedesch, Hazor, Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hazor-Hadatta, Kerijot-Hezron – das heutige Hazor –, 26 Amam, Schema, Molada, 27 Hazar-Gadda, Heschmon, Bet-Pelet, 28 Hazar-Schual, Beerscheba und Bisjotja,* 29 Baala, Ijim, Ezem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Ziklag, Madmanna, Sansanna, 32 Bet-Lebaot, Schilhim*, Ajin und Rimmon*. Es waren insgesamt 29 Städte mit den dazugehörigen Dörfern. 33 In der Gegend zwischen dem Mittelmeer und dem Bergland: Eschtaol, Zora, Aschna, 34 Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam, 35 Jarmut, Adullam, Socho, Aseka, 36 Schaarajim, Aditajim, Gedera und Gederotajim. Es waren 14 Städte mit ihren Dörfern. 37 Zum Besitz des Stammes Juda gehörten auch Zenan, Hadascha, Migdal-Gad, 38 Dilan, Mizpe, Jokteel, 39 Lachisch, Bozkat, Eglon, 40 Kabbon, Lachmas, Kitlisch, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama und Makkeda. Es waren 16 Städte mit den umliegenden Dörfern. 42 Außerdem Libna, Eter, Aschan, 43 Jiftach, Aschna, Nezib, 44 Keïla, Achsib und Marescha – neun Städte mit ihren Dörfern. 45 Dazu kamen Ekron mit ihren Tochterstädten und Dörfern 46 und von dort an alle Städte und Dörfer westwärts in Richtung Aschdod: 47 Aschdod selbst und Gaza mit ihren Tochterstädten und Dörfern, bis hinab an den Bach an der Grenze zu Ägypten und an die Mittelmeerküste. 48 Im Bergland: Schamir, Jattir, Socho, 49 Danna, Kirjat-Sanna* – das heutige Debir –, 50 Anab, Eschtemo, Anim, 51 Goschen*, Holon und Gilo; insgesamt elf Städte mit ihren Dörfern. 52 Dazu noch Arab, Duma, Eschan, 53 Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba – das jetzige Hebron – und Zior: neun Städte mit den dazugehörigen Dörfern. 55 Dann Maon, Karmel, Sif, Jutta, 56 Jesreel, Jokdeam, Sanoach, 57 Kajin, Gibea und Timna. Es waren zehn Städte mit ihren Dörfern. 58 Dann Halhul, Bet-Zur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot und Eltekon: sechs Städte und ihre Dörfer. 60 Außerdem Kirjat-Baal – das heutige Kirjat-Jearim – sowie Rabba: zwei Städte mit ihren Dörfern. 61 In der Steppe: Bet-Araba, Middin, Sechacha, 62 Nibschan, Ir-Hammelach – die Salzstadt – und En-Gedi; sechs Städte samt ihren Dörfern. 63 Die Judäer konnten jedoch die Jebusiter nicht aus Jerusalem vertreiben. Ihre Nachkommen wohnen noch heute dort inmitten des Stammes Juda.