Johannes 21 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Johannes 21 | Nya Levande Bibeln

Jesus visar sig för sina efterföljare när de fiskar

1 Senare visade sig Jesus för sina efterföljare igen vid Galileiska sjön*, och så här gick det till: 2 En grupp bestående av Simon Petrus, Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner Jakob och Johannes, och två andra efterföljare var där tillsammans. 3 Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar”, och de andra svarade: ”Vi följer också med.” Så steg de i båten och for ut på sjön, men de fick inte en enda fisk på hela natten. 4 När det sedan blev morgon stod Jesus på stranden, men de förstod inte att det var han. 5 Jesus ropade till dem: ”Hur har det gått för er, mina vänner? Har ni fått någon fisk?””Nej”, svarade de. 6 Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni fisk.” De följde hans råd, och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet! 7 Den efterföljare som Jesus älskade* sa då till Petrus: ”Det är Herren Jesus.” Och när Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg, för han hade nästan inget på sig, och han hoppade i vattnet och simmade i land. 8 De andra efterföljarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De var ungefär 100 meter kvar till stranden. 9 När de kom i land såg de att Jesus hade gjort upp en eld och höll på att grilla fisk och baka bröd över glöden. 10 Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” 11 Då steg Simon Petrus upp i båten och hjälpte de andra att dra nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar i nätet, men trots att det var så fullt hade det inte gått sönder. 12 Jesus sa sedan till sina efterföljare: ”Kom hit och ät.” Ingen av dem vågade fråga vem han var, men alla förstod att det var Herren. 13 Och Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken. 14 Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina efterföljare sedan han uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

15 När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?””Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag älskar dig.””Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom. 16 Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?””Ja, Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag älskar dig.””Var då en herde för mina får”, sa Jesus. 17 För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om att han älskade honom, men han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag älskar dig.”Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får. 18 Jag ska säga dig som det är: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna, och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.*” 19 Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle upphöja och ära Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig.” 20 Petrus vände sig nu om och fick se att den efterföljare som Jesus älskade* kom efter honom, han som under deras sista måltid med Jesus hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom. 21 Och när Petrus fick se honom frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?” 22 Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, så påverkar det inte dig. Se bara till att du följer mig.” 23 På grund av detta spreds ryktet bland de troende att just den efterföljaren inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den efterföljaren inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, så påverkar det inte dig.”

Slutord

24 Det är den efterföljaren som såg alla dessa händelser och har skrivit ner dem. Och vi vet att det han berättar är sant. 25 Jesus gjorde också mycket annat, och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva!

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle

Jesus begegnet den Jüngern am See Genezareth

1 Später zeigte sich Jesus seinen Jüngern noch einmal am See Genezareth*. Das geschah so: 2 Simon Petrus, Thomas, der Zwilling genannt wurde, Nathanael aus Kana in Galiläa, die beiden Söhne von Zebedäus und zwei andere Jünger waren dort zusammen. 3 Simon Petrus sagte: »Ich gehe jetzt fischen!« »Wir kommen mit«, meinten die anderen. Sie gingen zum Ufer, stiegen ins Boot und fuhren los. Aber während der ganzen Nacht fingen sie keinen einzigen Fisch. 4 Im Morgengrauen stand Jesus am Ufer. Doch die Jünger erkannten ihn nicht. 5 Jesus rief ihnen zu: »Freunde, habt ihr nicht ein paar Fische zu essen?« »Nein«, antworteten sie. 6 Da forderte er sie auf: »Werft das Netz auf der rechten Seite des Bootes aus, dann werdet ihr einen guten Fang machen!« Sie folgten seinem Rat und fingen so viele Fische, dass sie das Netz nicht mehr einholen konnten. 7 Jetzt sagte der Jünger, den Jesus sehr lieb hatte, zu Petrus: »Das ist der Herr!« Kaum hatte Simon Petrus das gehört, zog er sein Obergewand an, das er während der Arbeit abgelegt hatte, sprang ins Wasser und schwamm an das nahe Ufer. 8 Die anderen Jünger waren noch etwa hundert Meter vom Ufer entfernt. Sie folgten Petrus mit dem Boot und zogen das gefüllte Netz hinter sich her. 9 Als sie aus dem Boot stiegen, sahen sie ein Kohlenfeuer, auf dem Fische brieten. Auch Brot lag bereit. 10 Jesus bat die Jünger: »Bringt ein paar von den Fischen her, die ihr gerade gefangen habt!« 11 Simon Petrus ging zum Boot und zog das Netz an Land. Es war gefüllt mit 153 großen Fischen. Und obwohl es so viele waren, zerriss das Netz nicht. 12 »Kommt her und esst!«, sagte Jesus. Keiner von den Jüngern wagte zu fragen: »Wer bist du?« Aber sie alle wussten: Es ist der Herr. 13 Jesus ging auf sie zu, nahm das Brot und verteilte es an sie, ebenso die Fische. 14 Dies war das dritte Mal, dass Jesus sich seinen Jüngern zeigte, nachdem er von den Toten auferstanden war.

»Liebst du mich?«

15 Nachdem sie an diesem Morgen miteinander gegessen hatten, fragte Jesus Simon: »Simon, Sohn von Johannes, liebst du mich mehr als die anderen hier?« »Ja, Herr«, antwortete ihm Petrus, »du weißt, dass ich dich lieb habe.« »Dann sorge für meine Lämmer«, sagte Jesus. 16 Jesus wiederholte seine Frage: »Simon, Sohn von Johannes, liebst du mich?« »Ja, Herr, du weißt doch, dass ich dich lieb habe«, antwortete Petrus noch einmal. Da sagte Jesus zu ihm: »Dann hüte meine Schafe!« 17 Und ein drittes Mal fragte Jesus: »Simon, Sohn von Johannes, hast du mich wirklich lieb?« Jetzt wurde Petrus traurig, weil Jesus ihm nun zum dritten Mal diese Frage stellte. Deshalb antwortete er: »Herr, du weißt alles. Du weißt doch auch, wie sehr ich dich lieb habe!« Darauf sagte Jesus: »Dann sorge für meine Schafe! 18 Ich sage dir die Wahrheit: Als du jung warst, hast du dir selbst den Gürtel umgebunden und bist gegangen, wohin du wolltest. Im Alter aber wirst du deine Hände ausstrecken; ein anderer wird dir den Gürtel darumbinden und dich dorthin führen, wo du nicht hingehen willst.« 19 Damit deutete Jesus an, durch welchen Tod Petrus einmal Gott ehren würde. Dann forderte Jesus ihn auf: »Folge mir nach!« 20 Petrus wandte sich um und sah hinter ihnen den Jünger, den Jesus sehr lieb hatte. Es war derselbe, der beim letzten Abendessen seinen Platz ganz nah bei Jesus gehabt* und ihn gefragt hatte: »Herr, wer von uns wird dich verraten?« 21 Petrus fragte nun: »Herr, was wird denn aus ihm?« 22 Jesus erwiderte: »Wenn ich will, dass er so lange lebt, bis ich wiederkomme, was geht es dich an? Folge du mir nach!« 23 So entstand unter denen, die sich zu Jesus bekannten, das Gerücht: »Dieser Jünger wird nicht sterben.« Aber das hatte Jesus nicht gesagt, sondern: »Wenn ich will, dass er so lange lebt, bis ich wiederkomme, was geht es dich an?« 24 Ebendieser Jünger ist es, der all das bezeugt und hier aufgeschrieben hat. Und wir wissen, dass alles, was er bezeugt, wahr ist.

Schlusswort

25 Noch vieles mehr hat Jesus getan. Aber wollte man das alles eins nach dem anderen aufschreiben – mir scheint, es wäre wohl auf der ganzen Welt nicht genügend Platz für die vielen Bücher, die dann noch geschrieben werden müssten.