Jesaja 1 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Jesaja 1 | Nya Levande Bibeln

Budskap till ett upproriskt folk

1 Detta är de budskap som kom till Jesaja, Amos son, i de syner han såg under kungarna Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias regeringstid. I synerna visade Gud honom vad som skulle hända med Juda och Jerusalem i framtiden. 2 Lyssna ni himlar och lyssna du jord till vad Herren säger:"De barn som jag har fostrat och vårdat så länge har vänt sig emot mig. 3 Till och med oxen känner sin herre, och åsnan vet var hennes krubba står. De uppskattar den vård de får, men mitt folk Israel gör inte det. Det hjälper inte vad jag än gör för dem. De bryr sig ändå inte om det. 4 De är ett syndigt folk, tyngt av skuld! Deras förfäder var också ogudaktiga. Födda till ondska har de vänt ryggen åt Herren och övergett Israels helige. De har vägrat att ta emot min hjälp. 5 Mina barn, har ni inte blivit tillräckligt straffade? Varför tvingar ni mig att slå er om och om igen? Måste ni alltid vara upproriska? Ni är sjuka och svaga, fulla med blåmärken, ärr och infekterade sår från huvud till fot, som inte är behandlade och utan förband. 7 Ert land ligger i ruiner, och era städer är nerbrända. Medan ni ser på förstör och plundrar främlingar allt de kommer åt. 8 Bara Jerusalem återstår, men det skydd staden erbjuder är svagt. Den står där som ett vindskydd i en vingård eller en hydda på en åker, och den är trängd på alla sidor." 9 Om inte härskarornas Gud hade gripit in och räddat några få av oss, skulle vi ha blivit utplånade precis som Sodom och Gomorra. 10 Lyssna, ni Israels ledare, ni män av Sodom och Gomorra, som jag nu tänker kalla er! Lyssna till Herren! Hör vad han säger till er: 11 "Jag är trött på alla era offer. Jag har fått nog av brännoffer, av bockar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter. 12 Vem vill ha era offer, när ni inte sörjer över era synder? De brännoffer ni ger mig stinker i näsan. Era heliga högtider vid nymåne och sabbat, era särskilda fastedagar, ja, era frommaste sammankomster är rena bedrägeriet! Jag vill inte ha något med detta att göra! 14 Jag hatar alltsammans och tål inte se det. 15 Från och med nu kommer jag inte längre att lyssna, när ni sträcker upp era händer mot himlen och ber till mig. Inte ens om era böner är många kommer jag att lyssna, för era händer är täckta med blod från oskyldiga offer. 16 Se till att ni blir rena! Låt mig slippa se vad ni har för er. Sluta upp med er ondska! 17 Lär er att göra det goda, det som är rätt och rättvist. Uppmuntra de förtryckta, ställ upp för faderlösa och änkor! 18 Kom och låt oss göra upp med varandra! Det spelar ingen roll hur svåra fläckarna efter era synder är. Jag kan ta bort dem och göra er rena som nyfallen snö. Även om era synder är blodröda kan jag göra er vita som ull! 19 Om ni bara låter mig hjälpa er och gör som jag säger, ska ni få njuta av det bästa som landet kan ge er! 20 Men om ni fortsätter att vända er bort och vägrar att höra på mig, kommer era fiender att döda er. Jag, Herren, har talat." 21 "Jerusalem, du som en gång var min trogna hustru har blivit en hora! Du springer efter andra gudar! Du som en gång var känd för din rättfärdighet har blivit ett tillhåll för mördare. 22 Du som var äkta silver är nu uppblandad med slagg! Du som var ett ädelt vin är förorenad och utspädd. 23 Dina ledare är upprorsmakare och vänner med tjuvar. Allesammans tar de mutor och bryr sig inte om att försvara änkor och faderlösa. 24 Därför säger härskarornas Gud, den mäktige i Israel: Min vrede och min hämnd ska drabba er, mina fiender! 25 Jag ska själv smälta er i smältdegeln och skumma bort slagget. 26 Sedan ska jag ge dig goda domare och visa rådgivare, sådana som ni en gång hade. Då ska du på nytt kallas 'Rättfärdighetens stad' och 'Den trogna staden'. 27 De som vänder om till Herren, de som är rättfärdiga och goda, ska räddas. 28 Men ni som är upproriska och fortsätter att synda ska gå under, därför att ni vägrar att komma till mig. 29 Ni kommer att bli utskämda och bortstötta för att ni offrade till avgudar i era 'heliga' eklundar. 30 Ni kommer att sakta tyna bort som ett förtorkat träd i en trädgård utan vatten. 31 Den mäktigaste bland er kommer att vara torr som fnöske och hans ogärningar den gnista som tänder eld på honom så att både han själv och hans verk brinner upp. Ingen ska kunna släcka elden."

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle
1 In diesem Buch sind die Botschaften Jesajas aufgeschrieben, der ein Sohn von Amoz war. Während der Regierungszeit der judäischen Könige Usija, Jotam, Ahas und Hiskia offenbarte ihm Gott, was mit Juda und seiner Hauptstadt Jerusalem geschehen würde.

Gottes Volk will nichts von Gott wissen

2 Himmel und Erde rufe ich als Zeugen an! Hört gut zu, was der HERR sagt: »Die Kinder, die ich großgezogen und ernährt habe, wollen nichts mehr von mir wissen. 3 Jeder Ochse kennt seinen Besitzer, und jeder Esel weiß, wo die Futterkrippe seines Herrn steht. Was aber macht mein Volk Israel? Sie haben vergessen, wem sie gehören, und sie wollen es auch gar nicht mehr wissen!« 4 Wehe euch, ihr abtrünniges Volk! Wie viel Schuld habt ihr auf euch geladen! Eine Bande von Übeltätern seid ihr, durch und durch verdorben. Ihr habt den HERRN verlassen. Voller Verachtung habt ihr dem heiligen Gott Israels den Rücken gekehrt. 5 Seid ihr noch nicht genug bestraft? Müsst ihr euch immer weiter von Gott entfernen? Ihr seid doch schon an Leib und Seele krank! 6 Von Kopf bis Fuß seid ihr voller Beulen, blutiger Striemen und frischer Wunden. Nichts mehr an euch ist gesund, und keiner ist da, der eure Wunden reinigt, mit Salbe behandelt und verbindet. 7 Euer Land liegt in Trümmern: Die Städte sind verbrannt; ihr müsst zusehen, wie sich Fremde über eure Ernte hermachen, und wenn sie abziehen, sind die Äcker verwüstet! 8 Nur Zion ist übrig geblieben, verloren wie eine Stadt, die von Feinden eingeschlossen ist. Einsam steht sie da wie ein Wächterhäuschen im Weinberg, wie eine Hütte im Gurkenfeld. 9 Hätte der HERR, der allmächtige Gott, nicht einen kleinen Rest von uns gerettet, dann wären wir alle umgekommen wie damals die Leute von Sodom und Gomorra. 10 Ihr Führer des Volkes gleicht den Fürsten von Sodom. Hört, was der HERR euch zu sagen hat! Und ihr vom Volk seid wie die Einwohner von Gomorra; achtet genau auf die Weisung unseres Gottes! 11 Der HERR fragt: »Was soll ich mit euren vielen Opfern anfangen? Ich habe genug von euren Schafböcken und dem Fett eurer Mastkälber; das Blut eurer Opfertiere ist mir zuwider, sei es von Stieren, Ziegenböcken oder Lämmern. 12 Ihr kommt zum Tempel und wollt dort in meine Gegenwart treten. Doch in Wirklichkeit zertrampelt ihr nur meinen Vorhof. Hat irgendjemand das von euch verlangt? 13 Hört endlich mit diesen nutzlosen Opfern auf! Ich kann euren Weihrauch nicht mehr riechen. Ihr feiert bei Neumond und am Sabbat, ihr kommt zu den Gottesdiensten und den jährlichen Festen zusammen, aber ich verabscheue sie, weil ihr an euren Sünden festhaltet. 14 Darum hasse ich alle diese Festversammlungen! Sie sind mir eine Last, ja, sie sind für mich unerträglich geworden! 15 Streckt nur eure Hände zum Himmel, wenn ihr betet! Ich halte mir die Augen zu. Betet, so viel ihr wollt! Ich werde nicht zuhören, denn an euren Händen klebt Blut. 16 Wascht euch, reinigt euch von aller Bosheit! Lasst eure Gräueltaten, hört auf mit dem Unrecht! 17 Lernt wieder, Gutes zu tun! Sorgt für Recht und Gerechtigkeit, tretet den Gewalttätern entgegen und verhelft den Waisen und Witwen zu ihrem Recht!«

Gott richtet sein Volk

18 So spricht der HERR: »Kommt, wir wollen miteinander verhandeln, wer von uns im Recht ist, ihr oder ich. Selbst wenn eure Sünden blutrot sind, sollt ihr doch schneeweiß werden. Sind sie so rot wie Purpur, will ich euch doch reinwaschen wie weiße Wolle. 19 Wenn ihr mir von Herzen gehorcht, dann könnt ihr wieder die herrlichen Früchte eures Landes genießen. 20 Wenn ihr euch aber weigert und euch weiter gegen mich stellt, dann werdet ihr dem Schwert eurer Feinde zum Opfer fallen. Darauf gebe ich, der HERR, mein Wort!« 21 Ach, Jerusalem, früher warst du deinem Gott treu, jetzt aber bist du zur Hure geworden. Damals ging es in der Stadt gerecht und redlich zu. Und heute? Heute herrschen dort Mord und Totschlag! 22 Jerusalem, damals warst du wie reines Silber, heute bist du mit vielen Schlacken vermischt; früher warst du ein guter Wein, heute bist du mit Wasser gepanscht. 23 Deine führenden Männer sind Aufrührer und machen mit Betrügern gemeinsame Sache. Sie lieben Geschenke und Bestechungsgelder. Um das Recht von hilflosen Waisen kümmern sie sich nicht, und Hilfe suchende Witwen lassen sie gleich an der Tür abweisen. 24 Deshalb spricht der HERR, der allmächtige und starke Gott Israels: »Wehe euch, wenn ich meinem Zorn freien Lauf lasse! Ich räche mich an euch; ja, ihr seid meine Feinde. 25 Jerusalem, ich werde dich packen und in den Schmelztiegel werfen. Wie ein Silberschmied die Schlacken ausschmilzt, um reines Silber zu bekommen, so schmelze ich bei dir die Bosheit und Unreinheit aus. 26 Ich gebe dir wieder unbestechliche Richter und unvoreingenommene Berater. Dann wird man Jerusalem wieder so nennen wie früher: ›Stadt, in der Recht geübt wird‹ und ›Stadt, die Gott treu ist‹.« 27 Ja, Gott wird Zion erlösen und dort das Recht wiederherstellen. Und er wird allen die Schuld vergeben, die zu ihm zurückkehren. 28 Doch wer sich von Gott losgesagt hat und sein Gesetz ständig missachtet, der kommt um. Jeder, der dem HERRN den Rücken kehrt, läuft ins Verderben. 29 Ihr verehrt heilige Bäume und legt kunstvolle Gärten an für eure Götzen. Das wird ein böses Erwachen geben, wenn ihr einsehen müsst, dass sie nicht helfen können! Beschämt werdet ihr dastehen 30 und einem Baum mit verdorrten Blättern gleichen, einem Garten ohne Wasser. 31 Wer sich für stark hielt, ist dann wie trockenes Stroh. Sein Tun wird zum überspringenden Funken, der Götzendiener und Götzen in Flammen aufgehen lässt. Dieses Feuer kann niemand löschen!