1Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, upptäckte Jeremia i Rama tillsammans med alla de andra från Jerusalem och Juda som förts dit för att sändas vidare. Han fann honom bunden bland de övriga fångarna2och sa då till honom: "Herren, din Gud, har låtit denna förödelse komma över detta land, precis som han hade förutsagt. Det här folket har nämligen syndat mot Herren. Det är därför detta har hänt.4Nu tänker jag ta av dig dina kedjor och låta dig gå. Om du vill följa med mig till Babylon, så kan du göra det. Jag ska se till att man tar väl hand om dig. Men om du inte vill, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå vart du vill.5Om du bestämmer dig för att stanna, kan du gå tillbaka till Gedalja, som har blivit utsedd av kungen i Babylon till landshövding över Juda, och stanna där hos dem som han härskar över. Men du gör precis som du vill."Sedan gav Nebusaradan Jeremia mat och pengar och lät honom gå.6Jeremia återvände då till Gedalja och bodde i Mispa tillsammans med dem som lämnats kvar i landet.7När officerarna och de män som fanns kvar i området fick höra att kungen i Babylon hade utsett Gedalja till landshövding över de fattiga som hade lämnats kvar i landet,8kom de för att besöka honom i Mispa, där han hade sitt högkvarter. Det var Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, samt alla deras män.9Gedalja försäkrade dem att de kunde känna sig trygga om de överlämnade sig åt babylonierna."Stanna här och tjäna kungen i Babylon, så ska allt gå er väl" sa han.10"Jag kommer att stanna kvar i Mispa och ska föra er talan inför de babylonier som kommer hit för att övervaka min administration. Slå er ner i vilken stad ni vill och lev av vad landet ger. Skörda druvor, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd."11När judarna i Moab och bland ammoniterna i Edom och i andra grannländer hörde att några av folket lämnats kvar i Juda, att kungen i Babylon inte hade fört bort dem allesammans och att Gedalja var landshövding,12började de alla vända tillbaka till Juda från de platser de hade flytt till. De stannade till i Mispa för att diskutera sina planer med Gedalja och drog sedan ut till och bosatte sig i övergivna gårdar och skördade mycket druvor och annan frukt.13Men ganska snart kom Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna till Mispa för att varna Gedalja att Baalis, ammoniternas kung, hade sänt Ismael, Netanjas son, för att lönnmörda honom. Men Gedalja ville inte tro dem.15Då hade Johanan ett privat samtal med Gedalja och erbjöd sig att döda Ismael i hemlighet."Varför skulle vi låta honom komma och mörda dig?" frågade Johanan. "Vad skulle då hända med de judar som har vänt tillbaka? Varför skulle också resten av folket behöva bli utspritt och gå förlorat?"16Men Gedalja sa: "Jag förbjuder dig att göra något sådant, för du ljuger om Ismael."
Hoffnung für alle
Jeremia wird befreit
1Jeremia war gefesselt nach Rama gebracht worden, zusammen mit den Gefangenen aus Juda und Jerusalem, die in die Verbannung nach Babylonien geführt werden sollten. Dort empfing er auch weiterhin Botschaften vom HERRN. Nebusaradan, der Oberbefehlshaber der babylonischen Leibwache, sorgte dafür, dass Jeremia freigelassen wurde.2Er ließ ihn zu sich holen und sagte: »Der HERR, dein Gott, hat Jerusalem dieses Unheil angekündigt.3Nun ist es eingetroffen – Gott hat seine Weissagung erfüllt. Ihr habt gegen den HERRN gesündigt und wolltet nicht auf ihn hören, darum müsst ihr dies nun erleben.4Doch dir nehme ich jetzt die Fesseln von den Händen ab. Du bist frei! Wenn du willst, komm mit mir nach Babylonien. Dort stehst du unter meinem Schutz. Aber du kannst auch hierbleiben, wenn es dir lieber ist. Das ganze Land steht dir offen. Geh, wohin du möchtest!«5Während Jeremia noch überlegte, schlug Nebusaradan vor: »Geh doch zu Gedalja, dem Sohn von Ahikam und Enkel von Schafan! Ihn hat der babylonische König zum Statthalter über die Städte der Provinz Juda ernannt. Bleib bei ihm wohnen, mitten unter deinem Volk, oder zieh, wohin du möchtest!« Nebusaradan gab Jeremia Verpflegung und ein Geschenk mit und ließ ihn gehen.6Jeremia kam zu Gedalja nach Mizpa und wohnte dort unter der Bevölkerung, die im Land übrig geblieben war.
Mordpläne gegen Gedalja
7Im Landesinneren hielten sich immer noch judäische Offiziere mit ihren Einheiten versteckt. Sie hörten, dass der König von Babylonien Gedalja, den Sohn von Ahikam, zum Statthalter von Juda ernannt hatte. Ihm war die Verantwortung übertragen worden für die Männer, Frauen und Kinder aus der armen Landbevölkerung, die nicht in die Verbannung nach Babylonien ziehen mussten.8Da gingen die Offiziere zu Gedalja nach Mizpa. Es waren Jismael, der Sohn von Netanja, Johanan und Jonatan, die Söhne von Kareach, Seraja, der Sohn von Tanhumet, die Söhne von Efai aus Netofa und Jaasanja aus Maacha. Ihre Soldaten begleiteten sie.9Gedalja versprach ihnen: »Ihr braucht vor den Babyloniern keine Angst zu haben! Bleibt in Juda und unterwerft euch dem babylonischen König! Dann geht es euch gut. Das schwöre ich euch!10Ich selbst bleibe in Mizpa und setze mich bei den Babyloniern für euch ein, wenn sie hierherkommen. Haltet die Weinlese, erntet die Sommerfrüchte und Oliven und legt euch Vorräte an! Bewohnt die Städte, die man euch überlassen hat!«11Viele Judäer waren nach Moab, Ammon, Edom und in die anderen Nachbarländer geflohen. Als sie hörten, dass der König von Babylonien einen Teil der Bevölkerung in Juda zurückgelassen und Gedalja als Statthalter eingesetzt hatte,12kehrten sie aus all den Orten zurück, wohin es sie verschlagen hatte, und meldeten sich bei Gedalja in Mizpa. In jenem Sommer brachten sie eine reiche Wein- und Obsternte ein.13Johanan, der Sohn von Kareach, und die anderen Offiziere, die sich im Landesinneren versteckt hatten, gingen noch einmal zu Gedalja14und warnten ihn: »Sei vorsichtig! Weißt du denn nicht, dass König Baalis von Ammon deinen Tod will? Er hat Jismael, den Sohn von Netanja, beauftragt, dich umzubringen.« Aber Gedalja glaubte ihnen nicht.15Da traf sich Johanan heimlich mit Gedalja und bot ihm an: »Ich werde Jismael töten, ohne dass jemand erfährt, wer es war. Denn wenn ich es nicht tue, bringt er dich um! Dann werden alle, die sich um dich gesammelt haben, wieder zerstreut, und der letzte Rest der Judäer wird umkommen!«16»Nein«, widersprach Gedalja, »du beschuldigst Jismael zu Unrecht! Tu ihm nichts!«
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.