Jeremia 18 | Nya Levande Bibeln

Man vill tysta Jeremia

1 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren: 2 Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där! 3 Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva. 4 Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen. 5 Då sa Herren: 6 Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand. 7 När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras 8 och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat. 9 Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt, 10 och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle. 11 Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt! 12 Men de svarade: "Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!" 13 Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det. 14 Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut. 15 Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar. 16 Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det. 17 Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd. 18 Då sa folket: "Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!" 19 Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig! 20 Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede. 21 Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid! 22 Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå. 23 Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.

Hoffnung für alle

Ich bin der Töpfer, ihr seid der Ton

1 Der HERR sprach zu mir: 2 »Geh hinab zum Haus des Töpfers, dort werde ich dir eine Botschaft geben!« 3 Ich ging dorthin und sah, wie der Töpfer gerade ein Gefäß auf der Scheibe drehte. 4 Doch es misslang ihm. Er nahm den Ton und formte ein neues Gefäß daraus, das ihm besser gefiel. 5 Da sprach der HERR zu mir: 6 »Volk Israel, kann ich mit euch nicht genauso umgehen wie dieser Töpfer mit dem Ton? Denn ihr seid ja in meiner Hand wie Ton in der Hand des Töpfers! 7 Wenn ich einem Volk oder Königreich androhe, es auszureißen und zu vernichten, 8 dieses Volk sich aber von seiner Bosheit abwendet, dann werde ich meinen Entschluss ändern – ich lasse das angedrohte Unheil nicht über sie hereinbrechen. 9 Doch wenn ich einem Volk oder Königreich zusage, es einzupflanzen und aufzubauen, 10 dieses Volk aber Böses tut und nicht auf mich hört, dann lasse ich das Gute, das ich vorausgesagt habe, nicht geschehen. 11 Darum verkünde nun den Bewohnern von Jerusalem und ganz Juda: ›So spricht der HERR: Ich plane Böses gegen euch und bereite das Unglück vor, das ich über euch bringen will. Kehrt um von euren falschen Wegen, jeder von euch soll sein Leben von Grund auf ändern.‹ 12 Aber sie werden entgegnen: ›Spar dir die Worte! Wir machen, was wir wollen – und sei es noch so eigensinnig und böse!‹«

Schnell hat mein Volk mich vergessen!

13 Deshalb sagt der HERR: »Fragt doch die anderen Völker, ob man so etwas schon gehört hat: Mein Volk Israel hat etwas Abscheuliches getan! 14 Taut jemals der Schnee auf den felsigen Gipfeln des Libanon? Hört das Wasser auf zu fließen, das aus fernen Quellen kommt? Nein, niemals! 15 Mein Volk aber hat mich vergessen! Sie opfern den Götzen, die ihnen nicht helfen können, und das brachte sie zu Fall. Nun gehen sie nicht mehr die guten Wege, die sie seit alter Zeit kennen. Ihre Götter haben sie auf falsche und unsichere Wege geführt. 16 Darum wird ihr Land für alle Zeiten zu einem Ort des Grauens und zur Zielscheibe des Spotts. Wer an ihm vorbeizieht, schüttelt entsetzt den Kopf. 17 Wenn der Feind kommt, will ich mein Volk in alle Winde zerstreuen, so wie ein Sturm aus dem Osten den Staub davontreibt. Wenn das Unheil über sie hereinbricht, kehre ich ihnen den Rücken und komme ihnen nicht zu Hilfe.«

Herr, strafe meine Feinde!

18 Die Israeliten berieten sich untereinander: »Wir müssen uns etwas einfallen lassen, um Jeremia loszuwerden! Es wird immer ein Priester da sein, der uns im Gesetz Gottes unterrichtet, wir werden immer genug Berater haben und Propheten, die uns Gottes Botschaft verkünden. Jeremia glauben wir nichts! Klagen wir ihn doch mit seinen eigenen Worten* an!« 19 Da betete ich: »Hilf mir, o HERR! Hör, was meine Ankläger gegen mich vorbringen! 20 Sie vergelten mir Gutes mit Bösem, eine Grube haben sie mir gegraben. Denk daran, wie ich bei dir für sie eingestanden bin und für sie gebetet habe, um deinen Zorn von ihnen abzuwenden. 21 Lass ihre Kinder verhungern und sie selbst durch das Schwert der Feinde umkommen! Die Frauen sollen ihre Kinder verlieren und zu Witwen werden! Lass die Männer den Tod finden, und die jungen Soldaten sollen im Kampf niedergemetzelt werden! 22 Lass Räuberbanden plötzlich über sie herfallen, damit man Schreie des Entsetzens in ihren Häusern hört! Denn sie haben mir eine Grube gegraben und mir Fallen gestellt. 23 HERR, du kennst ihre finsteren Pläne gegen mich und ihre Mordgedanken. Vergib ihnen nicht ihre Schuld! Vergiss nicht, was sie getan haben! Bring sie vor deinen Augen zu Fall an dem Tag, wenn dein Zorn sie trifft!«

Jeremia 18 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Man vill tysta Jeremia

Ich bin der Töpfer, ihr seid der Ton

Schnell hat mein Volk mich vergessen!

Herr, strafe meine Feinde!