1.Samuel 27 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

1.Samuel 27 | Nya Levande Bibeln

David hos filisteerna

1 Men David tänkte för sig själv: "Endera dagen får Saul tag i mig. Jag ska pröva min lycka bland filisteerna, tills Saul ger upp och slutar jaga mig. Då först kan jag känna mig trygg." 2 David tog därför med sig sina 600 trogna män och deras familjer och bosatte sig i Gat under kung Akis beskydd. Han hade båda sina hustrur med sig, Ahinoam från Jisreel och Nabals änka Abigail från Karmel. 4 Snart fick Saul reda på att David hade flytt till Gat, och då slutade han att jaga honom. 5 En dag sa David till Akis: "Om du inte har något emot det, så bosätter vi oss gärna i någon av städerna ute på landsbygden, i stället för att bo här hos dig i din stad." 6 Akis gav honom då Siklag, som än i dag tillhör judakungarna, 7 och David bodde där bland filisteerna i ett år och fyra månader. 8 David och hans män använde tiden till att anfalla och plundra gesuriterna, girsiterna och amalekiterna, folk som levde nära Sur längs vägen till Egypten sedan lång tid tillbaka. 9 De lät inte en enda människa komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade, och de tog med sig hem alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över. 10 "Vart gick ert plundringståg i dag?" brukade Akis fråga. David svarade: "Mot den sydliga delen av Judeen och mot folket i Jerameel och mot kaineerna." 11 Det fanns ingen överlevande som kunde komma till Gat och verkligen berätta var David egentligen hade varit eller vad han hade gjort. David använde samma taktik gång på gång medan han bodde bland filisteerna. 12 Men Akis trodde på David och förmodade att Israels folk vid det här laget måste hata honom ganska bittert, och han tänkte: "Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!"

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle

David bringt sich in eine schwierige Lage

1 Doch auch nach dieser Begegnung blieb David misstrauisch und dachte: »Irgendwann wird Saul mich doch noch umbringen. Es wird das Beste sein, wenn ich schnell von hier verschwinde und zu den Philistern gehe. Dann habe ich endlich Ruhe vor Saul. Denn solange ich in Israel bin, wird er nicht aufhören, nach mir zu suchen.« 2 So zog David mit seinen 600 Männern über die Grenze zu König Achisch, dem Sohn von Maoch; er herrschte über die Philisterstadt Gat. 3 Ihre Familien nahmen sie mit. Auch die beiden Frauen von David waren dabei: Ahinoam aus Jesreel und Abigajil aus Karmel, Nabals Witwe. Ihnen allen erlaubte König Achisch, in Gat zu wohnen. 4 Als Saul davon erfuhr, hörte er auf, nach David zu suchen. 5 Nach einiger Zeit bat David König Achisch: »Wenn du es gut mit mir meinst, dann lass mich in eine Stadt auf dem Land ziehen! Warum soll ich bei dir, mein König, in der Hauptstadt bleiben?« 6 Achisch war einverstanden und überließ David gleich am selben Tag die Stadt Ziklag. Daher gehört Ziklag noch heute den Königen von Juda. 7 David wohnte ein Jahr und vier Monate bei den Philistern. 8 Von Ziklag aus unternahmen David und seine Männer Raubzüge. Mal fielen sie bei den Geschuritern ein, dann wieder bei den Girsitern oder bei den Amalekitern. Alle diese Stämme wohnten südlich von Juda bis hinunter nach Schur und an die Grenze zu Ägypten. 9 Bei diesen Überfällen ließen sie weder Männer noch Frauen am Leben. Doch die Schafe, Rinder, Esel, Kamele und auch die Kleider nahmen sie als Beute mit. Wenn David zurückkam, 10 fragte Achisch ihn jedes Mal: »Wo bist du heute eingefallen?« »In das südliche Gebiet Judas«, log David dann, oder: »Bei der jüdischen Sippe der Jerachmeeliter«, oder: »Ins südliche Gebiet der Keniter«. 11 Um nicht als Lügner entlarvt zu werden, brachte David bei seinen Raubzügen alle Menschen um, anstatt sie nach Gat zu verschleppen. Denn er wollte verhindern, dass sie ihn verrieten und dem König sein Doppelspiel aufdeckten. So handelte David während seiner ganzen Zeit bei den Philistern. 12 Achisch glaubte ihm alles. Er dachte: »Jetzt muss David für immer in meinem Dienst bleiben, denn er hat sich bei seinen Landsleuten verhasst gemacht!«