Matthäus 21 | Nya Levande Bibeln Gute Nachricht Bibel 2018

Matthäus 21 | Nya Levande Bibeln

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

1 När Jesus och hans efterföljare närmade sig Jerusalem och var nära byn Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två av dem 2 och sa: ”Gå in i byn därframme. Där kommer ni att få se en åsna stå bunden med ett föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem, 3 och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem’. Då kommer den som frågar genast att låta er ta djuren.” 4 Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Sakarja: 5 ”Säg till Jerusalems invånare*: ’Se, er kung kommer till er, ödmjuk och ridande på en åsna, ja, på ett åsneföl!’ ”* 6 De båda efterföljarna gjorde som Jesus hade befallt dem och 7 tog med åsnan och fölet till honom. Sedan la de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satte sig på den ena åsnan och red iväg mot staden. 8 Många i folkmassan bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.* 9 Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig* som ska ärva kung Davids tron!*Vi ärar dig som är sänd av Herren!* Alla i himlen hyllar dig!” 10 Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11 Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus rensar templet

12 Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.* 13 Och han sa till dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 14 Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15 Men när översteprästerna och laglärarna* såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: ”Vi hyllar dig som ska ärva kung Davids tron”*, blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16 ”Jo”, svarade Jesus. ”Men läser ni inte Skriften? Där står det ju: ’Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig!*’ ” 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till byn Betania, där han stannade över natten.

Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst

18 När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig. 19 Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara blad.* Då sa han till trädet: ”Du ska aldrig mer bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet. 20 Jesus efterföljare blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?” 21 Då sa Jesus till dem: ”Jag försäkrar, att om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget : ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. 22 Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

23 När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde , och vem som hade gett honom det uppdraget. 24 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.” 25 ”När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?”De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26 Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer vi att få problem med folket. Alla anser ju att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.” 27 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Bilden om de två sönerna

28 ”Men vad säger ni om det här?” fortsatte Jesus. ”En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29 ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30 Sedan sa pappan till den andre: ’Gå ut, du också’, och han svarade: ’Javisst, pappa, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31 Vilken av dessa två lydde sin pappa?”De svarade: ”Den förste naturligtvis.”Då förklarade Jesus vad han menade. Han sa: ”Jag försäkrar er, att tullindrivare* och prostituerade ska få tillhöra Guds eget folk,* men inte ni. 32 Johannes döparen kom ju och visade er hur man kan leva efter Guds vilja, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade däremot gjorde som han sa. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på hans budskap.”

Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

33 ”Jag ska berätta en annan bild för er”, sa Jesus. ”En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34 När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. 35 Men lantbrukarna överföll tjänarna. De misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36 Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37 Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’ 38 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39 Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.” 40 ”Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” frågade Jesus. 41 Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.” 42 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen. Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’* 43 Vad jag menar är att de privilegier ni har som Guds folk ska tas ifrån er och överlämnas till människor som följer Guds vilja.* 44 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.*” 45 När översteprästerna och fariseerna* hörde vad Jesus berättade, förstod de att det var dem han talade om. 46 Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet som framförde Guds budskap.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Gute Nachricht Bibel 2018

Jesus zieht in Jerusalem ein

1 Kurz vor Jerusalem kamen sie zu der Ortschaft Betfage am Ölberg. Dort schickte Jesus zwei Jünger fort 2 mit dem Auftrag: »Geht in das Dorf da drüben! Gleich am Ortseingang findet ihr eine Eselin und ihr Junges angebunden. Bindet beide los und bringt sie zu mir! 3 Und wenn jemand etwas sagt, dann antwortet: ›Der Herr braucht sie.‹ Dann wird man sie euch sofort geben.« 4 Damit sollte in Erfüllung gehen, was der Prophet angekündigt hatte: 5 »Sagt der Zionsstadt: Dein König kommt jetzt zu dir! Er verzichtet auf Gewalt. Er reitet auf einem Esel und auf einem Eselsfohlen, dem Jungen eines Lasttiers.« 6 Die beiden Jünger gingen hin und taten, was Jesus ihnen aufgetragen hatte. 7 Sie brachten die Eselin und ihr Junges und legten ihre Kleider darüber, und Jesus setzte sich darauf. 8 Viele Menschen aus der Menge breiteten ihre Kleider als Teppich auf die Straße, andere rissen Zweige von den Bäumen und legten sie auf den Weg. 9 Die Menschenmenge, die Jesus vorauslief und ihm folgte, rief immer wieder: »Gepriesen sei der Sohn Davids! Heil dem, der im Auftrag des Herrn kommt! Gepriesen sei Gott in der Höhe!« 10 Als Jesus in Jerusalem einzog, geriet alles in helle Aufregung. »Wer ist dieser Mann?«, fragten die Leute in der Stadt. 11 Die Menge, die Jesus begleitete, rief: »Das ist der Prophet Jesus aus Nazaret in Galiläa!«

Jesus im Tempel

12 Jesus ging in den Tempel und trieb alle Händler und Käufer hinaus. Er stieß die Tische der Geldwechsler und die Stände der Taubenverkäufer um 13 und sagte zu ihnen: »In den Heiligen Schriften steht, dass Gott erklärt hat: ›Mein Tempel soll eine Stätte sein, an der die Menschen zu mir beten können!‹ Ihr aber macht eine Räuberhöhle daraus!« 14 Dann kamen dort im Tempel Blinde und Gelähmte zu ihm, und er heilte sie. 15 Die führenden Priester und die Gesetzeslehrer sahen die Wunder, die Jesus tat, und sie hörten, wie die Kinder im Tempel laut riefen: »Gepriesen sei der Sohn Davids!« Da wurden sie wütend 16 und fragten Jesus: »Hörst du, was die da rufen?« Jesus sagte zu ihnen: »Gewiss! Habt ihr denn nie gelesen, was in den Heiligen Schriften steht: ›Du, Gott, sorgst dafür, dass die Unmündigen und die kleinen Kinder dich preisen‹?« 17 Damit ließ er sie stehen, ging aus der Stadt hinaus und übernachtete in Betanien.

Der Feigenbaum: Vorzeichen des Gerichts über Israel. Aufruf zum Vertrauen

18 Früh am nächsten Morgen kehrte Jesus nach Jerusalem zurück. Unterwegs bekam er Hunger. 19 Als er einen Feigenbaum am Straßenrand sah, ging er hin; aber er fand nichts als Blätter daran. Da sagte er zu dem Baum: »Du sollst niemals mehr Frucht tragen!« Und sofort verdorrte der Baum. 20 Voller Staunen sahen es die Jünger und fragten: »Wie konnte der Baum so plötzlich verdorren?« 21 Jesus antwortete ihnen: »Ich versichere euch: Wenn ihr Vertrauen zu Gott habt und nicht zweifelt, könnt ihr nicht nur tun, was ich mit diesem Feigenbaum getan habe. Ihr könnt dann sogar zu diesem Berg sagen: ›Auf, stürze dich ins Meer!‹, und es wird geschehen. 22 Wenn ihr nur Vertrauen habt, werdet ihr alles bekommen, worum ihr Gott bittet.«

Woher hat Jesus die Vollmacht?

23 Jesus ging wieder in den Tempel. Während er dort die Menschen lehrte, traten die führenden Priester und die Ältesten des Volkes an ihn heran und fragten: »Woher nimmst du das Recht, hier so aufzutreten? Wer hat dir die Vollmacht dazu gegeben?« 24 Jesus antwortete: »Auch ich will euch eine Frage stellen. Wenn ihr sie mir beantwortet, werde ich euch sagen, mit welchem Recht ich so handle. 25 Sagt mir: Woher hatte der Täufer Johannes den Auftrag, zu taufen? Von Gott oder von Menschen?« Sie überlegten: »Wenn wir sagen ›Von Gott‹, wird er uns fragen: Warum habt ihr dann Johannes nicht geglaubt? 26 Wenn wir aber sagen ›Von Menschen‹, dann haben wir die Menge gegen uns, weil alle überzeugt sind, dass Johannes ein Prophet war.« 27 So sagten sie zu Jesus: »Wir wissen es nicht.« »Gut«, erwiderte Jesus, »dann sage ich euch auch nicht, wer mich bevollmächtigt hat.«

Das Gleichnis von den beiden Söhnen

28 Dann sagte Jesus: »Was meint ihr zu folgender Geschichte? Ein Mann hatte zwei Söhne. Er sagte zu dem einen: ›Mein Sohn, geh und arbeite heute im Weinberg!‹ 29 ›Ich will nicht‹, erwiderte der Sohn; später aber überlegte er es sich und ging doch. 30 Dasselbe sagte der Vater auch zu seinem anderen Sohn. ›Ja, Herr‹, antwortete der, ging aber nicht. 31 Wer von den beiden hat nun nach dem Willen des Vaters gehandelt?« »Der Erste«, antworteten sie. Da sagte Jesus: »Ich versichere euch: Die Zolleinnehmer und die Prostituierten werden eher in die neue Welt Gottes* kommen als ihr. 32 Der Täufer Johannes ist gekommen und zeigte euch, was ihr jetzt tun müsst, um Gottes Willen zu erfüllen;* aber ihr habt ihm nicht geglaubt. Die Zolleinnehmer und die Prostituierten haben ihm geglaubt! Aber ihr – nicht einmal als ihr das saht, habt ihr euch besonnen und ihm Glauben geschenkt.«

Das Gleichnis von den bösen Weinbergspächtern

33 »Hört ein anderes Gleichnis: Ein Grundbesitzer legte einen Weinberg an, machte einen Zaun darum, baute eine Weinpresse und errichtete einen Wachtturm. Dann verpachtete er den Weinberg und verreiste. 34 Zur Zeit der Weinlese schickte er seine Boten zu den Pächtern, um den Ertrag abholen zu lassen. 35 Die Pächter aber packten die Boten, verprügelten den einen, schlugen einen anderen tot, und wieder einen anderen steinigten sie. 36 Noch einmal schickte der Besitzer Boten, mehr als beim ersten Mal; doch mit denen machten sie es genauso. 37 Schließlich schickte er seinen Sohn, weil er dachte: ›Vor meinem Sohn werden sie Respekt haben.‹ 38 Aber als die Pächter den Sohn kommen sahen, sagten sie zueinander: ›Das ist der Erbe! Wir bringen ihn um und nehmen seine Erbschaft, den Weinberg, in Besitz.‹ 39 So packten sie ihn, stießen ihn aus dem Weinberg hinaus und töteten ihn. 40 Was wird nun der Besitzer des Weinbergs mit den Pächtern machen, wenn er selbst kommt?«, fragte Jesus. 41 Sie sagten: »Er wird diesen Verbrechern ein schreckliches Ende bereiten und den Weinberg anderen anvertrauen, die ihm zur Erntezeit seinen Ertrag pünktlich abliefern!« 42 Jesus sagte zu ihnen: »Ihr habt ja wohl gelesen, was in den Heiligen Schriften steht: ›Der Stein, den die Bauleute als wertlos weggeworfen haben, ist zum Eckstein geworden. Der Herr hat dieses Wunder vollbracht, und wir haben es gesehen.‹ 43 Darum sage ich euch: Das Vorrecht, Gottes Volk unter Gottes Herrschaft zu sein, wird euch entzogen. Es wird einem Volk gegeben, das tut, was dieser Berufung entspricht.* 44 Wer auf diesen Stein stürzt, wird zerschmettert, und auf wen er fällt, den zermalmt er.« 45 Die führenden Priester und die Pharisäer merkten, dass die beiden Gleichnisse auf sie gemünzt waren. 46 Sie hätten Jesus gerne festgenommen, wagten es aber nicht, weil die Menge ihn für einen Propheten hielt.