Markus 14 | Nya Levande Bibeln

Planer på att döda Jesus

1 Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden* skulle börja. Översteprästerna och laglärarna* sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom. 2 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

3 När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud, 4 vilket retade några av gästerna. ”Ett sådant slöseri med olja”, sa de till varandra. 5 ”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!” Och så började de skälla på henne. 6 Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. 8 Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen. 9 Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

10 Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus. 11 Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

12 På första dagen i påskhögtiden*, den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: ”Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?” 13 Jesus skickade då iväg två av dem och förklarade:”Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom. 14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’ 15 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där.” 16 Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

17 På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare. 18 Och medan de åt sa Jesus till dem: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet.*” 19 Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?” 20 Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.* 21 För jag, Människosonen*, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften*, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!” 22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” 23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla*. 25 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld.*”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

26 När de till sist hade sjungit lovsången* tillsammans, gick de ut till Olivberget. 27 Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla att överge mig, för Gud säger i Skriften*: ’Jag ska döda herden, och fåren ska skingras.’* 28 Men när jag uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.” 29 Då sa Petrus: ”Även om alla andra överger dig, så ska inte jag göra det!” 30 Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala två gånger i morgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.” 31 Men Petrus gav sig inte, utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

32 De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: ”Sätt er här medan jag går bort och ber”, 33 men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt. 36 ”Pappa, Far i himlen”*, sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 37 Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. ”Simon”, sa han till Petrus*, ”sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? 38 Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.” 39 Så gick han bort och bad med samma ord. 40 Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga. 41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen*, ska överlämnas till onda människor. 42 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

43 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare. 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning.” 45 Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. ”Mästare”, sa han och gav honom en hälsningskyss. 46 Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom. 47 Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 48 Jesus frågade dem: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? 49 Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften* ska bli verklighet.” 50 I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde. 51 Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, 52 lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken.

Jesus förhörs av det judiska rådet

53 De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna* snart samlades. 54 Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden. 55 Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet* att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens. 60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?” 62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se mig, Människosonen*, sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.*” 63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?” Då röstade alla för att han skulle dömas till döden. 65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. ”Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp*”, sa de. Och vakterna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?” 68 Men Petrus protesterade och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.* 69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han började gråta.

Gute Nachricht Bibel 2018

Pläne gegen Jesus

1 Es waren noch zwei Tage bis zum Passafest und dem Fest der Ungesäuerten Brote. Die führenden Priester und die Gesetzeslehrer suchten nach einer Möglichkeit, Jesus heimlich zu verhaften und umzubringen. 2 »Auf keinen Fall darf es während des Festes geschehen«, sagten sie, »sonst gibt es einen Aufruhr im Volk.«

Eine Frau ehrt Jesus vor seinem Sterben

3 Jesus war in Betanien bei Simon, dem Aussätzigen, zu Gast. Während des Essens kam eine Frau herein. Sie hatte ein Fläschchen mit reinem, kostbarem Nardenöl. Das öffnete sie und goss Jesus das Öl über den Kopf. 4 Einige der Anwesenden waren empört darüber. »Was soll diese Verschwendung?«, sagten sie zueinander. 5 »Dieses Öl hätte man für mehr als dreihundert Silberstücke verkaufen und das Geld den Armen geben können!« Sie machten der Frau heftige Vorwürfe. 6 Aber Jesus sagte: »Lasst sie in Ruhe! Warum bringt ihr sie in Verlegenheit? Sie hat eine gute Tat an mir getan. 7 Arme wird es immer bei euch geben und ihr könnt ihnen helfen, sooft ihr wollt. Aber mich habt ihr nicht mehr lange bei euch. 8 Sie hat getan, was sie jetzt noch tun konnte: Sie hat meinen Körper im Voraus für das Begräbnis gesalbt. 9 Ich versichere euch: Überall in der Welt, wo in Zukunft die Gute Nachricht verkündet wird, wird auch berichtet werden, was sie getan hat. Ihr Andenken wird immer lebendig bleiben.«

Judas wird zum Verräter

10 Darauf ging Judas Iskariot, einer aus dem Kreis der Zwölf, zu den führenden Priestern, um ihnen Jesus in die Hände zu spielen. 11 Sie freuten sich darüber und versprachen ihm Geld. Von da an suchte Judas eine günstige Gelegenheit, Jesus zu verraten.

Vorbereitungen zum Passamahl

12 Es kam der erste Tag der Festwoche, während der ungesäuertes Brot gegessen wird, der Tag, an dem die Passalämmer geschlachtet werden. Da fragten die Jünger Jesus: »Wo sollen wir für dich das Passamahl vorbereiten?« 13 Jesus schickte zwei von ihnen mit dem Auftrag weg: »Geht in die Stadt! Dort werdet ihr einen Mann treffen, der einen Wasserkrug trägt. Folgt ihm, 14 bis er in ein Haus hineingeht, und sagt dem Hausherrn dort: ›Unser Lehrer lässt fragen: Welchen Raum kannst du mir zur Verfügung stellen, dass ich dort mit meinen Jüngern das Passamahl feiere?‹ 15 Dann wird er euch ein großes Zimmer im Obergeschoss zeigen, das mit Polstern ausgestattet und schon zur Feier hergerichtet ist. Dort bereitet alles für uns vor.« 16 Die beiden gingen in die Stadt. Sie fanden alles so, wie Jesus es ihnen gesagt hatte, und bereiteten das Passamahl vor.

Jesus feiert mit den Zwölf das Abschiedsmahl

17 Als es Abend geworden war, kam Jesus mit den Zwölf dorthin. 18 Während der Mahlzeit sagte er: »Ich versichere euch: Einer von euch wird mich verraten – einer, der jetzt mit mir isst.« 19 Sie waren bestürzt, und einer nach dem andern fragte ihn: »Du meinst doch nicht mich?« 20 Jesus antwortete: »Einer von euch zwölf wird es tun; einer, der sein Brot mit mir in dieselbe Schüssel taucht. 21 Der Menschensohn muss zwar sterben, wie es in den Heiligen Schriften angekündigt ist. Aber wehe dem Menschen, der den Menschensohn verrät! Er wäre besser nie geboren worden!« 22 Während der Mahlzeit nahm Jesus ein Brot, sprach das Segensgebet darüber, brach es in Stücke und gab es ihnen mit den Worten: »Nehmt, das ist mein Leib!« 23 Dann nahm er den Becher, sprach darüber das Dankgebet, gab ihnen auch den, und alle tranken daraus. 24 Dabei sagte er zu ihnen: »Das ist mein Blut, das für alle Menschen vergossen wird. Mit ihm wird der Bund in Kraft gesetzt, den Gott jetzt mit den Menschen schließt. 25 Ich sage euch: Ich werde keinen Wein mehr trinken, bis ich ihn neu trinken werde an dem Tag, an dem Gott sein Werk vollendet hat!«* 26 Dann sangen sie die Dankpsalmen* und gingen hinaus zum Ölberg.

Jesus sagt das Versagen von Petrus voraus

27 Unterwegs sagte Jesus zu ihnen: »Ihr werdet alle an mir irrewerden, denn es heißt: ›Ich werde den Hirten töten und die Schafe werden auseinanderlaufen.‹ 28 Aber wenn ich vom Tod auferweckt worden bin, werde ich euch vorausgehen nach Galiläa.« 29 Petrus widersprach ihm: »Selbst wenn alle andern an dir irrewerden – ich nicht!« 30 Jesus antwortete: »Ich versichere dir: Heute, in dieser Nacht, bevor der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen und behaupten, dass du mich nicht kennst.« 31 Da sagte Petrus noch bestimmter: »Und wenn ich mit dir sterben müsste, ich werde dich ganz bestimmt nicht verleugnen!« Das Gleiche sagten auch alle andern.

Jesus betet im Garten Getsemani

32 Sie kamen zu einem Grundstück, das Getsemani hieß. Jesus sagte zu seinen Jüngern: »Bleibt hier sitzen, während ich beten gehe!« 33 Petrus, Jakobus und Johannes nahm er mit. Angst und Schrecken befielen ihn, 34 und er sagte zu ihnen: »Ich bin so bedrückt, ich bin mit meiner Kraft am Ende. Bleibt hier und wacht!« 35 Dann ging er noch ein paar Schritte weiter und warf sich auf die Erde. Er betete zu Gott, dass er ihm, wenn es möglich wäre, diese schwere Stunde erspare. 36 »Abba, Vater«, sagte er, »alles ist dir möglich! Erspare es mir, diesen Kelch trinken zu müssen!* Aber es soll geschehen, was du willst, nicht was ich will.« 37 Dann kehrte er zu den Jüngern zurück und sah, dass sie eingeschlafen waren. Da sagte er zu Petrus: »Simon, du schläfst? Konntest du nicht eine einzige Stunde wach bleiben?« 38 Dann sagte er zu ihnen allen: »Bleibt wach und betet, damit ihr in der kommenden Prüfung nicht versagt. Der Geist in euch ist willig, aber eure menschliche Natur ist schwach.«* 39 Noch einmal ging Jesus weg und betete mit den gleichen Worten wie vorher. 40 Als er zurückkam, schliefen sie wieder. Die Augen waren ihnen zugefallen, und sie wussten nicht, was sie ihm antworten sollten. 41 Als Jesus das dritte Mal zurückkam, sagte er zu ihnen: »Schlaft ihr denn immer noch und ruht euch aus? Genug jetzt, die Stunde ist da! Jetzt wird der Menschensohn an die Menschen, die Sünder, ausgeliefert. 42 Steht auf, wir wollen gehen; er ist schon da, der mich verrät.«

Jesus wird verhaftet

43 Noch während Jesus das sagte, kam Judas, einer der Zwölf, mit einem Trupp von Männern, die mit Schwertern und Knüppeln bewaffnet waren. Sie waren von den führenden Priestern, den Gesetzeslehrern und den Ratsältesten geschickt worden. 44 Der Verräter hatte mit ihnen ein Erkennungszeichen ausgemacht: »Wem ich einen Begrüßungskuss gebe, der ist es. Den nehmt fest und führt ihn unter Bewachung ab!« 45 Judas ging sogleich auf Jesus zu, begrüßte ihn mit »Rabbi!« und küsste ihn so, dass alle es sehen konnten. 46 Da packten sie Jesus und nahmen ihn fest. 47 Aber einer von denen, die dabeistanden, zog sein Schwert, hieb auf den Bevollmächtigten des Obersten Priesters ein und schlug ihm ein Ohr ab. 48 Jesus sagte zu den Männern: »Warum rückt ihr hier mit Schwertern und Knüppeln an, um mich gefangen zu nehmen? Bin ich denn ein Verbrecher? 49 Täglich war ich bei euch im Tempel und lehrte die Menschen, da habt ihr mich nicht festgenommen. Aber was in den Heiligen Schriften angekündigt wurde, muss in Erfüllung gehen.« 50 Da verließen ihn alle seine Jünger und flohen. 51 Ein junger Mann folgte Jesus; er war nur mit einem leichten Überwurf bekleidet. Ihn wollten sie auch festnehmen; 52 aber er riss sich los, ließ sein Kleidungsstück zurück und rannte nackt davon.

Jesus vor dem jüdischen Rat

53 Sie brachten Jesus zum Obersten Priester. Dort versammelten sich alle führenden Priester und alle Ratsältesten und Gesetzeslehrer. 54 Petrus folgte Jesus in weitem Abstand und kam bis in den Innenhof des Palastes. Dort saß er bei den Dienern und wärmte sich am Feuer. 55 Die führenden Priester und der ganze Rat versuchten, Jesus durch Zeugenaussagen zu belasten, damit sie ihn zum Tod verurteilen könnten; aber es gelang ihnen nicht. 56 Es sagten zwar viele falsche Zeugen gegen Jesus aus, aber ihre Aussagen stimmten nicht überein. 57 Dann traten einige auf und behaupteten: 58 »Wir haben ihn sagen hören: ›Ich werde diesen Tempel, der von Menschen erbaut wurde, niederreißen und werde in drei Tagen einen anderen bauen, der nicht von Menschen gemacht ist.‹« 59 Aber auch ihre Aussagen widersprachen einander. 60 Da stand der Oberste Priester auf, trat in die Mitte und fragte Jesus: »Hast du nichts zu sagen zu dem, was diese Leute gegen dich vorbringen?« 61 Aber Jesus schwieg und sagte kein Wort. Darauf fragte der Oberste Priester ihn: »Bist du Christus, der versprochene Retter, der Sohn Gottes?«* 62 »Ich bin es«, sagte Jesus, »und ihr werdet den Menschensohn sehen, wie er an der rechten Seite des Allmächtigen sitzt und mit den Wolken des Himmels kommt!« 63 Da zerriss der Oberste Priester sein Gewand und sagte: »Was brauchen wir noch Zeugen? 64 Ihr habt es selbst gehört, wie er Gott beleidigt hat. Wie lautet euer Urteil?« Einstimmig erklärten sie, er habe den Tod verdient. 65 Einige begannen, Jesus anzuspucken. Sie warfen ihm ein Tuch über den Kopf, sodass er nichts sehen konnte; dann schlugen sie ihn mit Fäusten und sagten: »Wer war es? Du bist doch ein Prophet!« Auch die Gerichtspolizisten gaben ihm Ohrfeigen.

Petrus verleugnet Jesus

66 Petrus war noch immer unten im Hof. Eine Dienerin des Obersten Priesters kam vorbei. 67 Als sie Petrus am Feuer bemerkte, sah sie ihn genauer an und meinte: »Du warst doch auch mit dem Jesus aus Nazaret zusammen!« 68 Petrus stritt es ab: »Ich habe keine Ahnung; ich weiß überhaupt nicht, wovon du redest!« Dann ging er hinaus in die Vorhalle. In dem Augenblick krähte ein Hahn. 69 Die Dienerin entdeckte Petrus dort wieder und sagte zu den Umstehenden: »Der gehört auch zu ihnen!« 70 Aber er stritt es wieder ab. Kurz darauf fingen die Umstehenden noch einmal an: »Natürlich gehörst du zu denen, du bist doch auch aus Galiläa!« 71 Aber Petrus schwor: »Gott soll mich strafen, wenn ich lüge! Ich kenne den Mann nicht, von dem ihr redet.« 72 In diesem Augenblick krähte der Hahn zum zweiten Mal, und Petrus erinnerte sich daran, dass Jesus zu ihm gesagt hatte: »Bevor der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen und behaupten, dass du mich nicht kennst.« Da fing er an zu weinen.

Markus 14 | Nya Levande Bibeln Gute Nachricht Bibel 2018