1En vilodag* var Jesus hembjuden på mat till en farisé* som var medlem i det judiska rådet*. Och man kollade honom noga,2eftersom det fanns en man där som led av svår svullnad i kroppen. Plötsligt ställde sig mannen framför Jesus.3Och Jesus vände sig då till fariseerna och de laglärda* och frågade dem: ”Tillåter Moses lag* att man botar någon på vilodagen?”4Men de vägrade att svara. Då rörde Jesus vid den sjuka mannen och botade honom och lät honom gå.5Sedan sa han till dem: ”Hur gör ni själva på vilodagen? Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara vilodag?”6Men det kunde de inte svara på.
Sträva inte efter främsta platsen
7När Jesus såg att alla gästerna försökte hamna så nära värden som möjligt när man skulle slå sig ner vid bordet, gav han dem det här rådet:8”Om du blir bjuden på bröllop så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du,9och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.10Gör istället så här. Välj en plats längst ner. När värden då ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna.11För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”12Sedan vände Jesus sig till farisén som hade bjudit in honom, och sa: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din enda belöning att de bjuder tillbaka.13Nej, bjud istället de som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda.14Eftersom de inte kan bjuda tillbaka, ska Gud då belöna dig den dag han uppväcker de döda och belönar dem som har följt hans vilja.”
Berättelsen om den stora festen
15En man som var med vid bordet och hörde detta, utropade då: ”Lycklig är den som får komma till festen i Guds nya värld*.”16Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster.17När det sedan var dags för festen sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’18Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’19En annan sa: ’Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.’20En tredje bad om ursäkt och sa: ’Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.’21När tjänaren efter ett tag kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade.22Men tjänaren kom tillbaka och sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’23Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt.24Men jag säger er, att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”
Priset för att vara en efterföljare till Jesus
25Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa:26”Den som kommer till mig måste älska mig mer än något annat, mer än föräldrar och fru eller man och barn och syskon, ja, till och med mer än livet självt, annars kan han inte vara min efterföljare.*27Den som inte följer mitt exempel och är beredd att dö kan inte vara min efterföljare.28Ni måste beräkna kostnaden. Låt mig förklara med en bild: Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget?29Jo, självklart, annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och då blir han utskrattad.30’Titta på den där mannen’, kommer folk hånfullt att säga. ’Han började bygga, men pengarna tog slut innan han var färdig!’31Tänk er också bilden av en kung som tänker dra ut i krig mot en annan kung. Sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att besegra den fiende som kommer emot honom med 20 000 man?32Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.33Man kan alltså inte bli min efterföljare, om man inte är beredd att ge upp allt man äger för min skull.34Den som är beredd att följa mig vad det än kostar, blir ett salt som bevarar världen från förruttnelse. Men till vilken nytta är salt om det förlorat sin kraft?* Kan man få det salt igen?35Nej, det duger inte ens till jordförbättring eller till att slängas på gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna noga och försök att förstå!”
Gute Nachricht Bibel 2018
Kritik an ihrer Gesetzesauslegung: Heilung am Sabbat
1An einem Sabbat ging Jesus zum Essen in das Haus eines der führenden Pharisäer, und die dort versammelten Männer beobachteten ihn genau.2Auf einmal stand vor Jesus ein Mann, der an Wassersucht litt.3Jesus fragte die Gesetzeslehrer und Pharisäer: »Ist es nach dem Gesetz Gottes erlaubt, am Sabbat Kranke zu heilen, oder nicht?«4Sie gaben ihm keine Antwort. Da berührte Jesus den Kranken, machte ihn gesund und ließ ihn gehen.5Dann sagte er zu den Anwesenden: »Wenn einem von euch ein Kind in den Brunnen fällt oder auch nur ein Rind, holt er es dann nicht auf der Stelle heraus, auch wenn es gerade Sabbat ist?«6Sie wussten nicht, was sie dagegen vorbringen sollten.
Kritik an ihrer Selbsteinschätzung: Wer bekommt die Ehrenplätze?
7Jesus hatte beobachtet, wie die zum Essen Geladenen die Ehrenplätze für sich aussuchten. Das nahm er zum Anlass, sie in einem Bild darauf hinzuweisen, welche Regeln an Gottes Tisch gelten.*8»Wenn dich jemand zu einem Hochzeitsmahl einlädt, dann setz dich nicht gleich auf den Ehrenplatz. Es könnte ja sein, dass eine noch vornehmere Person eingeladen ist.9Der Gastgeber, der euch beide geladen hat, müsste dann kommen und dich auffordern, den Ehrenplatz abzutreten. Dann müsstest du beschämt auf dem untersten Platz sitzen.10Setz dich lieber auf den letzten Platz, wenn du eingeladen bist. Wenn dann der Gastgeber kommt, wird er zu dir sagen: ›Lieber Freund, komm, nimm weiter oben Platz!‹ So wirst du vor allen geehrt, die mit dir eingeladen sind.11Denn alle, die sich selbst groß machen, werden von Gott gedemütigt, und alle, die sich selbst gering achten, werden von ihm zu Ehren gebracht.«
Kritik an ihrem berechnenden Wesen: Wer ist einzuladen?
12Dann wandte sich Jesus an den Gastgeber: »Wenn du ein Essen gibst, am Mittag oder am Abend, dann lade nicht deine Freunde ein, deine Brüder und Verwandten oder die reichen Nachbarn. Sie laden dich dann nur wieder ein, und du hast deinen Lohn gehabt.13Nein, wenn du ein Essen gibst, dann lade Arme, Verkrüppelte, Gelähmte und Blinde ein!14Dann darfst du dich freuen, weil sie es dir nicht vergelten können; denn Gott selbst wird es dir vergelten, wenn er die vom Tod erweckt, die getan haben, was ihm gefällt.«
Warnung, Gottes Einladung auszuschlagen: Gleichnis vom großen Festmahl
15Einer von den Gästen griff dieses Wort auf und sagte zu Jesus: »Ja, freuen dürfen sich alle, die mit zu Tisch sitzen werden in Gottes neuer Welt!«*16Doch Jesus antwortete ihm mit einem Gleichnis; er sagte: »Ein Mann hatte viele Leute zu einem großen Essen eingeladen.17Als die Stunde für das Mahl da war, schickte er seinen Diener, um die Gäste zu bitten: ›Kommt! Alles ist hergerichtet!‹18Aber einer nach dem andern begann, sich zu entschuldigen. Der erste erklärte: ›Ich habe ein Stück Land gekauft, das muss ich mir jetzt unbedingt ansehen; bitte, entschuldige mich.‹19Ein anderer sagte: ›Ich habe fünf Ochsengespanne gekauft und will gerade sehen, ob sie etwas taugen; bitte, entschuldige mich.‹20Ein dritter sagte: ›Ich habe eben erst geheiratet, darum kann ich nicht kommen.‹21Der Diener kam zurück und berichtete alles seinem Herrn. Da wurde der Herr zornig und befahl ihm: ›Lauf schnell auf die Straßen und Gassen der Stadt und hol die Armen, Verkrüppelten, Blinden und Gelähmten her!‹22Der Diener kam zurück und meldete: ›Herr, ich habe deinen Befehl ausgeführt, aber es ist immer noch Platz da.‹23Der Herr sagte zu ihm: ›Dann geh auf die Landstraßen und an die Zäune draußen vor der Stadt, wo die Landstreicher sich treffen,* und dränge die Leute hereinzukommen, damit mein Haus voll wird!‹«24Jesus schloss: »Das sollt ihr wissen: Von den zuerst geladenen Gästen kommt mir niemand an meinen Tisch!«
Was Jesus von denen verlangt, die ihm folgen wollen
25Als Jesus wieder unterwegs war, zog eine große Menge Menschen hinter ihm her. Er wandte sich nach ihnen um und sagte:26»Wer sich mir anschließen will, muss bereit sein, mit Vater und Mutter zu brechen, ebenso mit Frau und Kindern, mit Brüdern und Schwestern; er muss bereit sein, sogar das eigene Leben aufzugeben. Sonst kann er nicht mein Jünger sein.27Wer nicht sein Kreuz trägt und mir auf meinem Weg folgt, kann nicht mein Jünger sein.28Wenn jemand von euch ein Haus bauen will, setzt er sich doch auch zuerst hin und überschlägt die Kosten. Er muss ja sehen, ob sein Geld dafür reicht.29Sonst hat er vielleicht das Fundament gelegt und kann nicht mehr weiterbauen. Alle, die das sehen, werden ihn dann auslachen und werden sagen:30›Dieser Mensch wollte ein Haus bauen, aber er kann es nicht vollenden.‹31Oder wenn ein König gegen einen anderen König Krieg führen will, wird er sich auch zuerst überlegen, ob er mit zehntausend Mann stark genug ist, sich den zwanzigtausend des anderen entgegenzustellen.32Wenn nicht, tut er besser daran, dem Gegner Unterhändler entgegenzuschicken, solange er noch weit weg ist, und die Friedensbedingungen zu erkunden.«33Jesus schloss: »Niemand von euch kann mein Jünger sein, wenn er nicht zuvor alles aufgibt, was er hat.«
Ein ernstes Wort an die Jünger
34»Salz ist etwas Gutes; wenn es aber seine Kraft verliert, wie kann es sie wiederbekommen?35Selbst für den Acker oder den Misthaufen taugt es nicht mehr und wird weggeworfen. Wer Ohren hat, soll gut zuhören!«
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.