1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön.2En stor folkmassa följde efter honom vart han än gick, för de hade sett honom bota de sjuka.3Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina efterföljare.4Det var dagarna före påsk*, judarnas stora högtid.5När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk hade följt efter honom, vände han sig till Filippos och sa: ”Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?”6Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han exakt vad han skulle göra.7Filippos svarade: ”Det skulle kosta en förmögenhet* och ändå skulle de inte bli mätta.”8En annan av hans efterföljare, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då:9”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”10Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och allihop slog sig ner. Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn.11Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.12När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina efterföljare: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.”13Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar!14Då det gick upp för folket vilket stort under som hade inträffat ropade de: ”Han måste vara profeten* som Gud skulle sända till världen med sitt budskap!”15Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung över Israel, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.
Jesus går på vattnet
16På kvällen gick hans efterföljare ner till sjön och väntade på honom där.17Men när det var helt mörkt och Jesus fortfarande inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön.18Det dröjde inte länge förrän det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre.19När de hade rott ungefär en halvmil, fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten! De blev fruktansvärt rädda,20men Jesus ropade till dem och sa: ”Det är jag,* var inte rädda.”21Då lät de honom komma upp i båten, och i samma stund var båten framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är brödet som ger evigt liv
22Nästa morgon upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att Jesus inte var där längre. De visste att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina efterföljare när de for därifrån.23Men snart kom flera småbåtar från staden Tiberias och la till i närheten av den plats där Herren Jesus hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit sig mätta.24Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans efterföljare var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.25När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Mästare, när kom du hit?”26Jesus svarade: ”Jag ska säga er sanningen: ni kommer inte till mig därför att ni såg mig göra ett under, utan därför att jag gav er mat så att ni kunde äta er mätta.27Men sträva inte bara efter att få mat för dagen, utan sträva efter den mat som kan ge er evigt liv, den mat som jag, Människosonen*, ska ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för det här syftet.”28Då frågade de: ”Vad vill Gud att vi ska göra?”29Jesus svarade dem: ”Gud vill att ni ska tro på den som han har sänt.”30De svarade: ”Du måste visa oss ett tecken om du vill att vi ska tro att Gud har sänt dig. Vad kan du göra för tecken?31Mose till exempel, han gav våra förfäder bröd varje dag när de vandrade genom öknen. Det står ju i Skriften*: ’Han gav dem bröd från himlen.*’ ”32Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar er att det inte var Mose som gav dem brödet, utan min Far i himlen. Och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.33Det sanna brödet från Gud är det som har kommit ner från himlen och ger evigt liv åt människorna.”34”Herre”, sa de, ”ge oss det brödet varje dag!”35Då svarade Jesus: ”Jag är brödet som ger evigt liv. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig.36Men precis som jag redan har sagt er, så tror ni inte på mig trots att ni har sett mig.37Alla de människor som min Far i himlen ger mig, de kommer till mig, och jag ska aldrig visa bort dem.38Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig.39Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.40Ja, det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem den dag Gud ska döma alla människor.”
Folket retar sig på vad Jesus säger
41Folket retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.”42De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?”43Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta.44Ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen, han som har sänt mig, drar honom till mig. Men den som kommer till mig ska jag uppväcka till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.45Gud lät profeten Jesaja skriva: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’* Och den som lyssnar till min Far och lär av honom, han kommer till mig.46Men ingen har någonsin sett Fadern. Det är bara jag som har sett honom, eftersom jag har kommit från Gud.47Jag försäkrar er, att den som tror på mig har evigt liv!48Jag är det bröd som ger liv.49Era förfäder åt bröd i öknen, och de dog som alla andra.50Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör.51Jag är det livgivande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet kommer att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att människorna ska få evigt liv.”52Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”53Men Jesus sa om igen: ”Jag försäkrar er, att om ni inte äter av min, Människosonens*, kropp och dricker av mitt blod, så kan ni inte få evigt liv.54Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom den dag Gud ska döma alla människor.55För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck.56Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod fortsätter att leva i gemenskap med mig och jag med honom.57Min Far i himlen har sänt mig, och jag lever på grund av hans livgivande kraft. På samma sätt ska den som äter av mig få del av min livgivande kraft.58Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt, för de dog som alla andra. Men den som äter av mig, det sanna brödet, han ska leva i evighet.”59Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan* i Kafarnaum.
Många av Jesus efterföljare lämnar honom
60Till och med många av hans efterföljare som hörde honom, sa: ”Nu går han för långt! Vem kan stå ut med att höra honom prata på det här viset?”61Men Jesus var väl medveten om att hans efterföljare retade sig på det han hade sagt, och därför sa han till dem: ”Får det här er att tappa tron på mig?62Vad ska ni då tänka när ni får se mig, Människosonen*, återvända till himlen?63Det är bara Guds Ande som kan ge evigt liv. Ingen människa kan åstadkomma något sådant. Och det jag nyss sa kommer från Guds Ande, därför ger det er liv.64Men det är några av er som inte tror på mig.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem den person var som skulle förråda honom.65Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen ger honom det som gåva.”66När han hade sagt detta, drog sig många efterföljare bort från honom och ville inte längre ha med honom att göra.67Då vände sig Jesus till sina tolv närmaste efterföljare och frågade: ”Tänker ni också ge er iväg?”68Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Bara du har det budskap som ger evigt liv,69och vi tror och vet att du är Guds helige tjänare.”70Då sa Jesus: ”Jag har själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.”71Och den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, som senare skulle förråda honom, trots att han var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.
Gute Nachricht Bibel 2018
Jesus macht mehr als fünftausend Menschen satt
1Danach fuhr Jesus über den See von Galiläa, der auch See von Tiberias heißt.2Eine große Menge Menschen folgten ihm, weil sie seine Wunder an den Kranken gesehen hatten.3Jesus stieg auf einen Berg* und setzte sich mit seinen Jüngern.4Es war kurz vor dem jüdischen Passafest.5Jesus blickte auf und sah die Menschenmenge auf sich zukommen. Er wandte sich an Philippus: »Wo können wir Brot kaufen, damit alle diese Leute zu essen bekommen?«6Das sagte er, um Philippus auf die Probe zu stellen; er selbst wusste schon, was er tun würde.7Philippus antwortete: »Zweihundert Silberstücke wären nicht genug, um so viel zu kaufen, dass jeder auch nur einen Brocken abbekommt.«8Andreas, ein anderer Jünger, der Bruder von Simon Petrus, sagte:9»Hier ist ein Junge, der hat fünf Gerstenbrote und zwei Fische. Aber was ist das schon bei so einer Menschenmenge?«10»Sorgt dafür, dass die Leute sich setzen«, sagte Jesus. Es gab viel Gras an dem Ort. Sie setzten sich; ungefähr fünftausend Männer waren da.11Jesus nahm die Brote, sprach darüber das Dankgebet und verteilte sie an die Menge. Mit den Fischen tat er dasselbe, und alle hatten reichlich zu essen.12Als sie satt waren, sagte er zu seinen Jüngern: »Sammelt die Brotreste auf, damit nichts verdirbt.«13Sie taten es und füllten zwölf Körbe mit den Resten. So viel war von den fünf Gerstenbroten übrig geblieben.14Als die Leute das Wunder sahen, das Jesus vollbracht hatte, sagten sie: »Das ist wirklich der Prophet, der in die Welt kommen soll!«15Jesus merkte, dass sie drauf und dran waren, ihn mit Gewalt zu ihrem König zu machen. Deshalb zog er sich wieder auf den Berg zurück, ganz für sich allein.
Jesus geht über das Wasser
16Als es Abend geworden war, gingen seine Jünger zum See hinunter.17Sie stiegen in ein Boot, um über den See nach Kafarnaum zurückzufahren. Es wurde Nacht und Jesus war immer noch nicht zu ihnen gekommen.18Das Wetter war sehr stürmisch und das Wasser schlug hohe Wellen.19Die Jünger hatten eine Strecke von etwa fünf Kilometern* zurückgelegt, da sahen sie plötzlich Jesus, wie er über das Wasser ging und sich ihrem Boot näherte. Die Angst packte sie.20Aber Jesus sagte: »Habt keine Angst, ich bin’s!«*21Sie wollten ihn zu sich ins Boot nehmen. Aber da waren sie auch schon am Ufer, dort, wo sie hinwollten.
Jesus ist das Brot, das Leben gibt
22Die Volksmenge, die am anderen Ufer geblieben war, erinnerte sich am nächsten Tag, dass nur ein einziges Boot am Ufer gelegen hatte. Die Leute wussten, dass Jesus nicht ins Boot gestiegen war und seine Jünger ohne ihn abgefahren waren.23Es legten aber andere Boote, die von Tiberias kamen, nahe bei dem Ort an, wo der Herr das Dankgebet gesprochen und die Menge das Brot gegessen hatte.24Als die Leute nun sahen, dass Jesus nicht mehr da war und seine Jünger auch nicht, stiegen sie in diese Boote. Sie fuhren nach Kafarnaum und wollten Jesus dort suchen.25Sie fanden ihn tatsächlich auf der anderen Seite des Sees und fragten ihn: »Rabbi, wann bist du hierhergekommen?«26Jesus antwortete: »Amen, ich versichere euch: Ihr sucht mich nicht, weil ihr meine Wunder als Zeichen verstanden habt, sondern weil ihr von dem Brot gegessen habt und satt geworden seid.27Bemüht euch nicht um vergängliche Nahrung, sondern um wirkliche Nahrung, die für das ewige Leben vorhält. Diese Nahrung wird euch der Menschensohn geben, denn ihn hat Gott, der Vater, als seinen Gesandten bestätigt.«28Da fragten sie ihn: »Was müssen wir denn tun, um Gottes Willen zu erfüllen?«29Jesus antwortete: »Gott verlangt nur eins von euch: Ihr sollt den anerkennen,* den er gesandt hat.«30Sie erwiderten: »Gib uns einen Beweis für deine Bevollmächtigung! Lass uns ein eindeutiges Wunderzeichen sehen, damit wir dir glauben.31Unsere Vorfahren aßen das Manna in der Wüste. In den Heiligen Schriften heißt es von Mose:* ›Er gab ihnen Brot vom Himmel zu essen.‹«32Jesus entgegnete: »Amen, ich versichere euch: Nicht Mose hat euch das Brot vom Himmel gegeben, sondern mein Vater gibt euch das wahre Brot vom Himmel.33Das wahre Brot Gottes ist das, das vom Himmel herabsteigt und der Welt das Leben gibt.«34»Herr«, sagten sie, »gib uns immer von diesem Brot!«35»Ich bin das Brot, das Leben schenkt«, sagte Jesus zu ihnen. »Wer zu mir kommt, wird nie mehr hungrig sein. Wer sich an mich hält,* wird keinen Durst mehr haben.36Aber ich habe es euch bereits gesagt: Obwohl ihr meine Taten gesehen habt, schenkt ihr mir keinen Glauben.37Alle, die mein Vater mir gibt, werden zu mir kommen, und niemand, der zu mir kommt, wird von mir abgewiesen.38Ich bin vom Himmel gekommen, nicht um zu tun, was ich will, sondern um zu tun, was der will, der mich gesandt hat.39Und er will von mir, dass ich niemand von denen verliere, die er mir gegeben hat. Vielmehr soll ich sie alle am letzten Tag zum Leben erwecken.40Mein Vater will, dass alle, die den Sohn sehen und sich an ihn halten,* ewig leben. Ich werde sie am letzten Tag vom Tod auferwecken.«41Die Zuhörenden* murrten, weil er gesagt hatte: »Ich bin das Brot, das vom Himmel gekommen ist.«42Sie sagten: »Wir kennen doch seinen Vater und seine Mutter! Er ist doch Jesus, der Sohn Josefs! Wie kann er behaupten: ›Ich komme vom Himmel‹?«43Jesus sagte zu ihnen: »Was murrt ihr?44Nur die können zu mir kommen, die der Vater, der mich gesandt hat, zu mir führt. Und ich werde alle, die zu mir kommen, am letzten Tag vom Tod auferwecken.45In den Schriften der Propheten heißt es: ›Alle werden von Gott unterwiesen sein.‹ Wer den Vater hört und von ihm lernt, kommt zu mir.46Nicht, dass je ein Mensch den Vater gesehen hätte. Nur der Eine, der von Gott gekommen ist, hat den Vater gesehen.47Amen, ich versichere euch: Wer sich an mich hält,* hat das ewige Leben.48Ich bin das Brot, das Leben schenkt.49Eure Vorfahren aßen das Manna in der Wüste und sind trotzdem gestorben.50Hier aber ist das Brot, das vom Himmel herabkommt, damit, wer davon isst, nicht stirbt.51Ich bin das lebendige Brot, das vom Himmel gekommen ist. Wer von diesem Brot isst, wird ewig leben. Das Brot, das ich geben werde, ist mein Leib.* Ich gebe ihn hin, damit die Menschen zum Leben gelangen können.«52Das löste unter den Zuhörern einen heftigen Streit aus. »Wie kann dieser Mensch uns seinen Leib, sein Fleisch, zu essen geben?«, fragten sie.53Jesus sagte zu ihnen: »Amen, ich versichere euch: Ihr habt keinen Anteil am Leben, wenn ihr das Fleisch des Menschensohns nicht esst und sein Blut nicht trinkt.54Wer mein Fleisch isst und mein Blut trinkt, hat das ewige Leben, und ich werde ihn am letzten Tag vom Tod erwecken.55Denn mein Fleisch ist die wahre Nahrung, und mein Blut ist der wahre Trank.56Wer mein Fleisch isst und mein Blut trinkt, bleibt mit mir verbunden und ich mit ihm.57Der Vater, von dem das Leben kommt, hat mich gesandt, und ich lebe durch ihn. Genauso wird jeder, der mich isst, durch mich leben.58Das also ist das Brot, das vom Himmel herabgekommen ist. Es ist etwas ganz anderes als das Brot, das eure Vorfahren gegessen haben. Sie sind gestorben, wer aber dieses Brot isst, wird ewig leben.«59Dies sagte Jesus in der Synagoge von Kafarnaum, so lehrte er dort die Menschen.
Worte, die zum ewigen Leben führen
60Als sie das hörten, sagten viele, die sich Jesus angeschlossen hatten: »Was er da redet, geht zu weit! So etwas kann man nicht mit anhören!«61Jesus wusste schon von sich aus, dass sie murrten, und sagte zu ihnen: »Daran nehmt ihr Anstoß?62Wartet doch, bis ihr den Menschensohn dorthin zurückkehren seht, wo er vorher war!63Gottes Geist allein macht lebendig; alle menschlichen Möglichkeiten richten nichts aus.* Die Worte, die ich zu euch gesprochen habe, sind von diesem Geist erfüllt und bringen das Leben.64Doch einige von euch haben keinen Glauben.« Jesus kannte nämlich von Anfang an die, die ihn nicht annehmen würden, und wusste auch, wer ihn verraten würde.65Und er fügte hinzu: »Aus diesem Grund habe ich zu euch gesagt: Nur die können zu mir kommen, die der Vater dazu fähig macht.«66Als sie das hörten, wandten sich viele seiner Anhänger von ihm ab und wollten nicht länger mit ihm gehen.67Da fragte Jesus die Zwölf: »Und ihr, was habt ihr vor? Wollt ihr mich auch verlassen?«68Simon Petrus antwortete ihm: »Herr, zu wem sonst sollten wir gehen? Deine Worte bringen das ewige Leben.69Wir glauben und wissen, dass du der bist, in dem Gott uns begegnet.«*70Jesus antwortete ihm: »Euch zwölf habe ich doch selber ausgewählt. Trotzdem ist einer von euch ein Teufel!«71Er meinte Judas, den Sohn von Simon Iskariot. Judas war es, der Jesus später verriet – einer aus dem Kreis der Zwölf.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.