Apostelgeschichte 26 | Nya Levande Bibeln
1Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”Då lyfte Paulus handen till en hälsning och började sitt försvarstal. Han sa:2”Kung Agrippa, jag är mycket glad att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,3för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!4Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk uppfostran ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och sedan i Jerusalem.5De känner mig sedan lång tid tillbaka och vet mycket väl, om de nu vill erkänna det, att jag har levt som en äkta farisé* och följt den strängaste riktningen inom vår religion.6Jag står nu anklagad för att jag tror att Gud ska infria det löfte som han gav till våra förfäder,7samma löfte som Israels tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna honom! Det är alltså, kung Agrippa, helt inkonsekvent av judarna att påstå att det är ett brott att tro på det här löftet.8Varför ska det vara så svårt att tro att Gud kan uppväcka döda?9Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.10Jag fängslade många av de troende i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.11Många gånger använde jag tortyr i synagogorna* för att försöka få dem att förbanna Jesus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.12Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,13fick jag vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen, och omgav både mig och mina följeslagare.14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på arameiska* och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att stå emot min vilja.*’15’Vem är du, herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.16Res dig upp! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och berätta för alla om vad du har sett idag och om andra tillfällen då jag ska visa mig för dig i framtiden.17Jag ska rädda dig undan både judarna och andra folk. Ja, jag ska sända dig till icke-judiska folk,18för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och räknas med bland dem som tillhör Gud.’19Därför, kung Agrippa, var jag bara tvungen att lyda denna syn från himlen.20Jag talade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan fortsatte jag i hela Judeen och gick vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att lämna synden, vända om till Gud och visa sin förvandling genom goda gärningar.21Det var därför judarna arresterade mig i templet och försökte döda mig.22Men Gud skyddade mig, så att jag fortfarande lever och kan berätta om Jesus för både högt uppsatta personer och vanligt folk. Ändå är det inget nytt jag kommer med. Det jag talar om var förutsagt av Gud genom profeterna och Mose* redan långt tidigare.23Gud förutsa att Messias, den utlovade kungen, måste lida och bli den förste som uppstod från de döda, och att han skulle föra ljuset till både judar och andra folk.”24När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal blev han plötsligt avbruten av landshövdingen Festus som ropade: ”Paulus, du är helt förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!”25Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen, lugnt och sansat,26och kung Agrippa känner väl till alla dessa frågor. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!27Kung Agrippa, tror du på det som Gud har förutsagt genom profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”28Då sa Agrippa till honom. ”Håller du på en stund till så kommer du att göra mig kristen* också.”29Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller sakta, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”30Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra,31och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”32Och kung Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade bett att få dömas vid den kejserliga domstolen.”
Gute Nachricht Bibel 2018
Die Rede von Paulus vor König Agrippa
1Agrippa sagte zu Paulus: »Du hast die Gelegenheit, in eigener Sache zu sprechen.« Paulus machte eine Handbewegung und begann seine Verteidigungsrede:2»König Agrippa! Ich freue mich, dass ich mich heute vor dir gegen die Angriffe der Juden verteidigen kann,3vor allem, weil du dich in ihren Gebräuchen und religiösen Streitfragen auskennst. Bitte, hör mich geduldig an!4Mein Leben, wie ich es seit meiner Jugend unter meinem Volk und in Jerusalem geführt habe, ist allen Juden von Anfang an bekannt.5Sie kennen mich von früher her und können, wenn sie wollen, bezeugen, dass ich nach der strengsten Richtung unserer Religion gelebt habe. Ich war nämlich Pharisäer.6Und wenn ich jetzt vor Gericht stehe, dann nur deshalb, weil ich fest auf die Zusage vertraue, die Gott unseren Vorfahren gegeben hat.7Unser Zwölfstämmevolk Israel dient Gott unablässig bei Tag und Nacht in der Hoffnung, endlich die Erfüllung dieser Zusage zu erleben. Und ich, König Agrippa, werde um derselben Hoffnung willen ausgerechnet von Juden angeklagt!8Warum wollt ihr Juden es denn nicht glauben, dass Gott tatsächlich einen Toten auferweckt hat?9Anfangs allerdings hatte auch ich gemeint, ich müsste dem Bekenntnis zu Jesus von Nazaret* mit allen Mitteln entgegentreten.10Das habe ich in Jerusalem auch getan. Ausgestattet mit einer Vollmacht der führenden Priester brachte ich viele Christen* ins Gefängnis und gab meine Stimme gegen sie ab, wenn sie zum Tod verurteilt wurden.11In allen Synagogen habe ich immer wieder versucht, sie durch Auspeitschen dahin zu bringen, dass sie ihrem Glauben abschwören. Mein Hass war so groß, dass ich sie sogar noch über die Grenzen des Landes hinaus verfolgen wollte.12In dieser Absicht reiste ich im Auftrag der führenden Priester und mit ihrer Vollmacht nach Damaskus.13Auf dem Weg dorthin, mein König, umstrahlte mich und meine Begleiter mitten am Tag ein Licht vom Himmel, heller als die Sonne.14Wir stürzten alle zu Boden und ich hörte eine Stimme auf Hebräisch rufen: ›Saul, Saul, warum verfolgst du mich? Es ist sinnlos, dass du gegen mich ankämpfst!‹*15›Wer bist du, Herr?‹, fragte ich, und der Herr sagte: ›Ich bin Jesus, den du verfolgst.16Doch steh auf, denn ich bin dir erschienen, um dich in meinen Dienst zu stellen. Du sollst bezeugen, was du heute gesehen hast und was ich dir noch zeigen werde.17Ich werde dich beschützen vor den Juden und auch vor den Nichtjuden, zu denen ich dich sende.18Gerade ihnen sollst du die Augen öffnen, damit sie aus der Finsternis ins Licht kommen, aus der Gewalt des Satans zu Gott. Denn wenn sie auf mich vertrauen, wird ihnen ihre Schuld vergeben und sie erhalten ihren Platz unter denen, die Gott zu seinem heiligen Volk gemacht hat.‹19Ich habe mich, König Agrippa, dem nicht widersetzt, was diese Erscheinung vom Himmel mir befohlen hatte.20Zuerst in Damaskus und Jerusalem und später in ganz Judäa und bei den nicht jüdischen Völkern rief ich die Menschen dazu auf, umzukehren, sich Gott zuzuwenden und durch ihre Lebensführung zu zeigen, dass es ihnen mit der Umkehr ernst ist.21Einzig deswegen haben mich die Juden im Tempel ergriffen und zu töten versucht.22Aber bis heute hat Gott mir geholfen, und so stehe ich als sein Zeuge vor den Menschen, den hochgestellten wie den ganz einfachen. Ich verkünde nichts anderes, als was die Propheten und Mose angekündigt haben:23Der versprochene Retter,* sagten sie, muss leiden und sterben und wird als der Erste unter allen Toten auferstehen, um dem jüdischen Volk und allen Völkern der Welt das rettende Licht zu bringen.«
Die Reaktion von Festus und Agrippa auf die Rede
24Als Paulus sich auf diese Weise verteidigte, rief Festus ihm zu: »Du bist verrückt geworden, Paulus! Das viele Studieren hat dich um den Verstand gebracht!«25Paulus aber antwortete: »Hochverehrter Festus, ich bin nicht verrückt. Was ich sage, ist wahr und vernünftig.26Der König weiß, wovon ich rede, und mit ihm kann ich frei und offen darüber sprechen. Ich bin überzeugt, dass ich ihm auch gar nichts Neues sage; denn die Sache hat sich ja nicht irgendwo im Winkel abgespielt.27König Agrippa, glaubst du den Ankündigungen der Propheten? Ich weiß, du glaubst ihnen!«28Agrippa erwiderte: »Es dauert nicht mehr lange und du überredest mich noch dazu, dass ich selber Christ werde!«29»Ob es nun kurz oder lang dauert«, sagte Paulus, »ich bete zu Gott, dass nicht nur du, sondern alle, die mich hier hören, mir gleich werden – die Fesseln natürlich ausgenommen.«30Darauf standen der König, der Statthalter, Berenike und die anderen auf31und gingen hinaus. »Der Mann verdient weder den Tod noch das Gefängnis«, war das einmütige Urteil.32Und Agrippa sagte zu Festus: »Der Mann könnte freigelassen werden, wenn er nicht an den Kaiser appelliert hätte.«
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.