1Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.2Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,3sa Ahab till sina ämbetsmän: "Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!"4Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot."Naturligtvis vill jag det", svarade Josafat. "Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.5"Men", tillade han, "kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra."6Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. "Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra", svarade de alla.7"Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga?" undrade Josafat.8"Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka", svarade Ahab. "Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.""Tala inte på det sättet", svarade Josafat.9Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika."Skynda dig, för det är bråttom!" ropade han efter honom.10Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.11En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: "Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade."12Och alla de andra stämde in i vad han sa. "Gå och anfall Ramot i Gilead", sa de. "Herren ska låta dig segra!"13Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.14"Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig", svarade Mika.15När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte."Naturligtvis ska du göra det!" svarade Mika. "Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!"16"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger?" frågade kungen.17Då berättade Mika: "Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.' "18"Var det inte det jag sa, att det här skulle hända?" sa Ahab och vände sig till Josafat. "Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor."19"Hör här, vad Herren säger mer", fortsatte Mika. "Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.20Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,21men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.22'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter', svarade ängeln.'Gå och gör det', sa Herren. 'Det kommer att lyckas.'23Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig."24Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet."När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?" frågade han.25"Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet", svarade Mika.26Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras."För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.27Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka."28"Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig", svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: "Kom ihåg vad jag nu har sagt!"
Ahab dör på slagfältet
29Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.30"Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår", sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.31Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.32När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.34Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning."Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad", stönade han till sin kusk.35Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.36Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: "Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!"Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.38När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.39Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.40Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.
Josafat regerar i Juda
41Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.42Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.43Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.45Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.46Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.47Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.48Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.49Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.50Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.51När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja regerar i Israel
52Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.53Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.
Gute Nachricht Bibel 2018
Ist Gott für diesen Krieg?
1Gut zwei Jahre lang hatte es keinen Krieg mehr zwischen Syrien und Israel gegeben.2Im dritten Jahr kam König Joschafat zum König von Israel.*3Da sagte der König von Israel zu seinen Leuten: »Habt ihr vergessen, dass die Stadt Ramot in Gilead eigentlich uns gehört? Warum zögern wir, sie den Syrern wieder wegzunehmen?«4Er wandte sich an Joschafat und fragte ihn: »Machst du mit, wenn ich Ramot angreife?« »Ich mache mit«, antwortete Joschafat; »du kannst auf meine Truppen, auf Mann und Ross, zählen wie auf deine eigenen.«5Aber dann sagte er: »Du solltest doch zuerst den HERRN fragen, was er dazu meint.«6Da rief der König von Israel alle Propheten zusammen, etwa vierhundert, und fragte sie: »Soll ich die Stadt Ramot angreifen oder nicht?« »Greife sie an!«, antworteten sie. »Der HERR wird sie in deine Hand geben.«7Aber Joschafat zögerte und fragte: »Gibt es hier keinen weiteren Propheten, durch den wir den HERRN fragen könnten?«8»Es gibt schon noch einen«, erwiderte der König von Israel, »Micha, den Sohn von Jimla. Aber ich kann ihn nicht ausstehen, weil er mir immer nur Unglück ankündigt.« Doch Joschafat sagte: »So sollte der König nicht reden!«9Da rief der König von Israel einen Hofbeamten und befahl ihm, so rasch wie möglich Micha herbeizuholen.10Die beiden Könige saßen in ihrem königlichen Ornat auf zwei Thronsesseln, die auf dem freien Platz vor dem Stadttor Samarias aufgestellt waren. Die vierhundert Propheten standen vor ihnen; sie waren im Zustand ekstatischer Begeisterung.11Einer von ihnen, Zidkija, der Sohn von Kenaana, hatte sich einen Helm mit eisernen Hörnern aufgesetzt und rief: »So spricht der HERR: ›So unbesiegbar wie ein Stier mit eisernen Hörnern wirst du gegen die Syrer anrennen und sie völlig vernichten.‹«12Die anderen Propheten stimmten ein und riefen: »Zieh nur gegen Ramot! Du wirst siegen! Der HERR wird die Stadt in die Hand des Königs geben!«
Ein unbequemer Prophet
13Unterwegs sagte der Bote zu Micha: »Die Propheten haben dem König einstimmig Sieg prophezeit. Sieh zu, dass du es ebenso machst und ihm einen glücklichen Ausgang ankündigst!«14Aber Micha antwortete: »So gewiss der HERR lebt, ich kann nur ankündigen, was er mir aufträgt.«15Als Micha vor den König trat, fragte ihn der: »Micha, sollen wir Ramot angreifen oder nicht?« Micha antwortete: »Greif die Stadt nur an; du wirst siegen. Der HERR wird sie in deine Hand geben.«16Aber der König sagte zu ihm: »Ich beschwöre dich, mir nichts als die reine Wahrheit zu sagen! Was hat der HERR dir gesagt?«17Da antwortete Micha: »Ich sah das Heer Israels über die Berge zerstreut wie eine Schafherde, die keinen Hirten hat. Und der HERR sagte zu mir: ›Sie haben keinen Anführer mehr. Der Krieg ist zu Ende; jeder soll nach Hause zurückkehren!‹«18Der König von Israel wandte sich zu Joschafat und sagte: »Habe ich nicht recht? Er kündigt mir immer nur Unglück an!«19Aber Micha sprach weiter: »Höre, was der HERR dir sagt! Ich sah den HERRN auf seinem Thron sitzen. Rechts und links vor ihm stand das ganze Heer der Engel.20Da fragte der HERR: ›Wer ködert Ahab* und bringt ihn dazu, dass er Ramot angreift und dort den Tod findet?‹ Der eine hatte diesen Vorschlag, der andere jenen,21bis zuletzt einer der Himmelsgeister vor den HERRN hintrat und sagte: ›Ich werde ihn ködern!‹ ›Womit?‹, fragte der HERR,22und er antwortete: ›Ich werde als Lügengeist aus dem Mund aller seiner Propheten sprechen.‹ Da sagte der HERR: ›Du darfst ihn ködern, dir wird es gelingen. Geh hin und tu es!‹23Du siehst also«, wandte sich Micha an den König, »dass der HERR deinen Propheten Lügen eingegeben hat. In Wirklichkeit hat er deinen Untergang beschlossen.«24Da trat Zidkija, der Sohn von Kenaana, auf Micha zu, gab ihm eine Ohrfeige und rief: »Was sagst du da? Der Geist des HERRN soll mich verlassen haben und nur noch mit dir reden?«25»Du wirst es ja sehen«, erwiderte Micha, »wenn der Tag kommt, an dem du dich im hintersten Winkel deines Hauses verstecken musst.«26»Nehmt ihn fest«, befahl der König, »und führt ihn zum Stadtkommandanten Amon und zum Prinzen Joasch.27Sagt zu ihnen: ›Befehl des Königs: Haltet diesen Mann im Gefängnis, bis ich wohlbehalten zurückgekehrt bin. Gebt ihm die kleinste Ration Wasser und Brot!‹«28Micha erwiderte: »Wenn du wohlbehalten zurückkehrst, dann hat der HERR nicht durch mich gesprochen.« Und er fügte hinzu: »Hört, ihr Völker der ganzen Erde!«
Der Prophet behält recht
29Der König von Israel und Joschafat, der König von Juda, zogen also gemeinsam gegen die Stadt Ramot.30Unterwegs sagte der König von Israel zu Joschafat: »Ich werde verkleidet in die Schlacht ziehen, aber du kannst unbesorgt deine königlichen Kleider tragen.« Der König von Syrien hatte nämlich den zweiunddreißig Anführern seiner Streitwagentruppe befohlen: »Ihr sollt nur den König von Israel angreifen. Lasst euch mit keinem anderen ein, und wenn er einen noch so hohen Rang hat!« Deshalb zog der König von Israel verkleidet in die Schlacht.32Als die Wagenkämpfer Joschafat sahen, riefen sie: »Da ist der König von Israel!«, und setzten zum Angriff gegen ihn an. Joschafat aber schrie,33und als die Wagenkämpfer merkten, dass er nicht der Gesuchte war, ließen sie ihn in Ruhe.34Doch ein einfacher Soldat schoss aufs Geratewohl einen Pfeil ab, der den König von Israel an einer ungeschützten Körperstelle traf. Der König befahl seinem Wagenlenker: »Dreh um und bring mich aus der Schlacht! Ich bin verwundet.«35Weil aber der Kampf an Heftigkeit zunahm, musste der König den Syrern gegenüber durchhalten. Der Adjutant hielt ihn in seinem Wagen aufrecht, während das Blut aus seiner Wunde in den Wagen floss. Gegen Abend starb er.36Als die Sonne unterging und die Männer Israels ins Lager zurückgekehrt waren, ließen die Truppenführer ausrufen: »Jeder soll nach Hause gehen!37Der König ist tot!«* Sie brachten ihn nach Samaria und bestatteten ihn dort.38Als man seinen Streitwagen am Teich von Samaria reinigte, leckten die Hunde sein Blut auf und die Huren wuschen sich in dem blutgefärbten Wasser, genau wie der HERR es angekündigt hatte.
Rückblick auf König Ahab von Israel
39Was es sonst noch über Ahab und seine Taten zu berichten gibt, über seinen elfenbeingeschmückten Palast und die Städte, die er befestigt hat, das ist in der amtlichen Chronik der Könige von Israel nachzulesen.40Als er starb, wurde sein Sohn Ahasja sein Nachfolger.
Über König Joschafat von Juda
41Im vierten Regierungsjahr Ahabs, des Königs von Israel, wurde Joschafat, der Sohn von Asa, König von Juda.42Er war 35 Jahre alt, als er König wurde, und regierte 25 Jahre lang in Jerusalem. Seine Mutter hieß Asuba und war eine Tochter von Schilhi.43Er folgte in allem dem Vorbild seines Vaters Asa und tat, was dem HERRN gefällt.44Die Opferstätten rings im Land ließ er jedoch bestehen, sodass das Volk auch weiterhin an diesen Stätten Opfer darbrachte.45Joschafat machte Frieden mit dem König von Israel und schloss mit ihm einen Vertrag.46Was es sonst noch über Joschafat zu berichten gibt, über seine Kämpfe und Erfolge, ist in der amtlichen Chronik der Könige von Juda nachzulesen.47Er vertrieb auch den Rest der geweihten Männer und Frauen, die sein Vater Asa im Land übrig gelassen hatte.48Das Land Edom hatte zu seiner Zeit keinen eigenen König, sondern wurde durch einen Statthalter des Königs von Juda regiert.49Joschafat hatte große Handelsschiffe* bauen lassen, um im Land Ofir Gold zu holen. Es kam aber nicht dazu, weil die Flotte in der Nähe von Ezjon-Geber Schiffbruch erlitt.50König Ahasja von Israel, der Sohn Ahabs, wollte seine Kaufleute gerne mit denen Joschafats mitfahren lassen; aber Joschafat hatte es abgelehnt.51Als Joschafat starb, wurde er in der Grabstätte seiner Vorfahren in der Davidsstadt bestattet. Sein Sohn Joram wurde sein Nachfolger.
Über König Ahasja von Israel
52Im 17. Regierungsjahr Joschafats, des Königs von Juda, wurde Ahasja, der Sohn Ahabs, König von Israel. Zwei Jahre lang regierte er in Samaria.53Er tat, was dem HERRN missfällt, und folgte in allem dem schlechten Beispiel seines Vaters, seiner Mutter und des Königs Jerobeam, der die Leute im Reich Israel zum Götzendienst verführt hatte.54Er opferte dem Götzen Baal und warf sich vor ihm nieder. Damit beleidigte er den HERRN, den Gott Israels, genau wie sein Vater es getan hatte.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.