Lukas 16 | Nya Levande Bibeln

Berättelsen om den oärliga förvaltaren

1 För sina efterföljare berättade Jesus också en annan bild. Han sa: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar. 2 Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig! Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’ 3 Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare? Gräva diken orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4 Men nu har jag en idé, som ska ge mig gott om vänner den dag jag måste lämna mitt arbete.’ 5 Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’’100 krus olivolja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet du skrev under. Riv sönder det och skriv ett nytt på 50 krus istället.’ 7 Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’’100 tunnor vete’, svarade han.’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv 80 tunnor istället!’ 8 Den rika mannen var tvungen att beundra den oärliga förvaltaren för hans smarthet.* Och det är sant att den här världens människor är smartare mot varandra, än vad de människor är som tillhör Gud. 9 Ja, det rådet ger jag er, att använda era pengar till att hjälpa andra, så att ni blir välkomnade hos Gud för evigt den dag pengarna förlorar sitt värde. 10 Bara den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker. 11 Men om ni är opålitliga i fråga om pengar, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt? 12 Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, vem vill då ge er egna pengar att förvalta? 13 Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att älska den förste och hata den andre. Ni måste alltså välja. Ni kan inte tjäna Gud och samtidigt älska pengar.*” 14 När fariseerna* hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada i pengar. 15 Men Jesus sa till dem: ”Ni gör allt för att människorna ska tro att ni följer Guds vilja, men Gud vet hur onda ni är. Det som gör intryck på människor är sådant som Gud hatar.”

En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande

16 Jesus sa också: ”Fram till den dag då Johannes döparen började tala till folket, var det de nedskrivna orden i Moses lag och profeterna* som var folkets vägvisare. Men sedan dess sprids det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,* och alla tränger på för att få vara med. 17 Fast det betyder inte att lagen har slutat att gälla. Nej, så länge himlen och jorden finns kvar kommer varje ord i lagen att vara giltigt. 18 Fortfarande gäller att den man som skiljer sig från sin fru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.* Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.”

Den rika mannen och Lasaros

19 Jesus berättade: ”Det var en gång en rik man, som var mycket välklädd och varje dag levde i lyx och överflöd. 20 Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår. 21 Lasaros längtade efter att få några rester från den rika mannens bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22 Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till Abraham, till den plats där inget lidande finns. Den rika mannen dog också och blev begravd, 23 men när han slog upp sina ögon var han i helvetet, där han plågades svårt. Långt borta fick han då se Abraham, och Lasaros som satt bredvid honom. 24 ’Fader Abraham’, ropade han. ’Ha medlidande med mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’ 25 Men Abraham sa till honom: ’Min son, kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig, medan Lasaros inte hade något. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas. 26 Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.’ 27 Då sa den rika mannen: ’Fader Abraham, skicka honom då åtminstone 28 till mina fem bröder för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit när de dör.’ 29 Men Abraham sa: ’De kan lyssna till vad Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.’* 30 Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om till Gud!’ 31 Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till det som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”

Einheitsübersetzung 2016

Das Gleichnis vom Verwalter und der Ungerechtigkeit

1 Jesus sprach aber auch zu den Jüngern: Ein reicher Mann hatte einen Verwalter. Diesen beschuldigte man bei ihm, er verschleudere sein Vermögen. 2 Darauf ließ er ihn rufen und sagte zu ihm: Was höre ich über dich? Leg Rechenschaft ab über deine Verwaltung! Denn du kannst nicht länger mein Verwalter sein. 3 Da überlegte der Verwalter: Was soll ich jetzt tun, da mein Herr mir die Verwaltung entzieht? Zu schwerer Arbeit tauge ich nicht und zu betteln schäme ich mich. 4 Ich weiß, was ich tun werde, damit mich die Leute in ihre Häuser aufnehmen, wenn ich als Verwalter abgesetzt bin. 5 Und er ließ die Schuldner seines Herrn, einen nach dem anderen, zu sich kommen und fragte den ersten: Wie viel bist du meinem Herrn schuldig? 6 Er antwortete: Hundert Fass Öl. Da sagte er zu ihm: Nimm deinen Schuldschein, setz dich schnell hin und schreib fünfzig!* 7 Dann fragte er einen andern: Wie viel bist du schuldig? Der antwortete: Hundert Sack Weizen. Da sagte er zu ihm: Nimm deinen Schuldschein und schreib achtzig! 8 Und der Herr lobte den ungerechten Verwalter, weil er klug gehandelt hatte, und sagte: Die Kinder dieser Welt sind im Umgang mit ihresgleichen klüger als die Kinder des Lichtes. 9 Ich sage euch: Macht euch Freunde mit dem ungerechten Mammon, damit ihr in die ewigen Wohnungen aufgenommen werdet, wenn es zu Ende geht!

Vom Umgang mit Besitz

10 Wer in den kleinsten Dingen zuverlässig ist, der ist es auch in den großen, und wer bei den kleinsten Dingen Unrecht tut, der tut es auch bei den großen. 11 Wenn ihr nun im Umgang mit dem ungerechten Mammon nicht zuverlässig gewesen seid, wer wird euch dann das wahre Gut anvertrauen? 12 Und wenn ihr im Umgang mit dem fremden Gut nicht zuverlässig gewesen seid, wer wird euch dann das Eure geben? 13 Kein Sklave kann zwei Herren dienen; er wird entweder den einen hassen und den andern lieben oder er wird zu dem einen halten und den andern verachten. Ihr könnt nicht Gott dienen und dem Mammon.

Das Gesetz in Gottes Reich

14 Das alles hörten auch die Pharisäer, die sehr am Geld hingen, und sie lachten über ihn. 15 Da sagte er zu ihnen: Ihr stellt euch selbst vor den Menschen als gerecht hin; aber Gott kennt eure Herzen. Denn was die Menschen für großartig halten, das ist vor Gott ein Gräuel. 16 Das Gesetz und die Propheten reichen bis zu Johannes. Von da an wird das Evangelium vom Reich Gottes verkündet und jeder drängt sich mit Gewalt hinein. 17 Aber eher werden Himmel und Erde vergehen, als dass auch nur ein Häkchen im Gesetz wegfällt. 18 Wer seine Frau aus der Ehe entlässt und eine andere heiratet, begeht Ehebruch; auch wer eine Frau heiratet, die von ihrem Mann entlassen worden ist, begeht Ehebruch.

Das Beispiel vom reichen Mann und vom armen Lazarus

19 Es war einmal ein reicher Mann, der sich in Purpur und feines Leinen kleidete und Tag für Tag glanzvolle Feste feierte. 20 Vor der Tür des Reichen aber lag ein armer Mann namens Lazarus, dessen Leib voller Geschwüre war. 21 Er hätte gern seinen Hunger mit dem gestillt, was vom Tisch des Reichen herunterfiel. Stattdessen kamen die Hunde und leckten an seinen Geschwüren. 22 Es geschah aber: Der Arme starb und wurde von den Engeln in Abrahams Schoß getragen. Auch der Reiche starb und wurde begraben. 23 In der Unterwelt, wo er qualvolle Schmerzen litt, blickte er auf und sah von Weitem Abraham und Lazarus in seinem Schoß. 24 Da rief er: Vater Abraham, hab Erbarmen mit mir und schick Lazarus; er soll die Spitze seines Fingers ins Wasser tauchen und mir die Zunge kühlen, denn ich leide große Qual in diesem Feuer. 25 Abraham erwiderte: Mein Kind, erinnere dich daran, dass du schon zu Lebzeiten deine Wohltaten erhalten hast, Lazarus dagegen nur Schlechtes. Jetzt wird er hier getröstet, du aber leidest große Qual. 26 Außerdem ist zwischen uns und euch ein tiefer, unüberwindlicher Abgrund, sodass niemand von hier zu euch oder von dort zu uns kommen kann, selbst wenn er wollte. 27 Da sagte der Reiche: Dann bitte ich dich, Vater, schick ihn in das Haus meines Vaters! 28 Denn ich habe noch fünf Brüder. Er soll sie warnen, damit nicht auch sie an diesen Ort der Qual kommen. 29 Abraham aber sagte: Sie haben Mose und die Propheten, auf die sollen sie hören. 30 Er erwiderte: Nein, Vater Abraham, aber wenn einer von den Toten zu ihnen kommt, werden sie umkehren. 31 Darauf sagte Abraham zu ihm: Wenn sie auf Mose und die Propheten nicht hören, werden sie sich auch nicht überzeugen lassen, wenn einer von den Toten aufersteht.

Lukas 16 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016