Lukas 13 | Nya Levande Bibeln

Vänd om till Gud

1 Just då kom någon och berättade för Jesus att landshövdingen Pilatus hade dödat flera judar från Galileen, medan de offrade i templet i Jerusalem. 2 Jesus frågade då: ”Tror ni att de var större syndare än de andra människorna i Galileen? Var det därför de fick lida? 3 Nej! Men jag försäkrar er, att om ni inte lämnar synden och vänder om till Gud, så ska ni också mista livet*. 4 Och hur var det med de 18 människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem? 5 Nej! Men jag försäkrar er, att om ni inte lämnar synden och vänder om till Gud, så ska ni också mista livet.” 6 Sedan berättade Jesus en bild för att illustrera detta. Han sa: ”En man planterade ett fikonträd i sin trädgård. Och med jämna mellanrum kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han blev alltid lika besviken. 7 Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har väntat i tre år, och det har inte blivit ett enda fikon på det!’ sa han. ’Det är bättre att jag planterar något annat där istället.’ 8 Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, ge det en chans till. Låt det stå kvar, så ska jag sköta om det och ge det ordentligt med gödning. 9 Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så hugger jag ner det då.’ ”

Jesus botar en kvinna på vilodagen

10 En vilodag* när Jesus undervisade i synagogan*, 11 fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ond ande. Hon hade gått framåtböjd i 18 år, och kunde inte räta på ryggen. 12 När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!” 13 Sedan la han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud. 14 Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på vilodagen. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på vilodagen!” 15 Då svarade Jesus: ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Finns det en enda av er här som inte arbetar på vilodagen? Ni löser ju era oxar och åsnor från krubban och leder ut dem och ger dem vatten? 16 Men här har vi en judisk kvinna som Satan hållit bunden i 18 år, och så vill ni hindra henne från att bli löst från sin plåga bara för att det är vilodag!” 17 Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.

Bilden om senapsfröet och om jästen

18 Sedan sa Jesus: ”Hur blir det där Gud regerar*? Hur ska jag beskriva det? 19 Jo, det blir som när en man sår ett litet senapsfrö i en trädgård. Det växer och blir ett träd, och fåglarna bygger bo bland grenarna. 20 Där Gud regerar blir det också som när en kvinna blandar in jäst i degen då hon bakar. Hon tar lite jäst och blandar in den i en stor mängd mjöl och arbetar ihop degen. Sedan påverkar jästen hela degen.”

Den trånga porten

22 På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade. 23 Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”Jesus sa då till folket: 24 ”Den som vill bli räddad måste gå in genom den trånga porten. Gör därför allt för att komma in genom den. Sanningen är, att många ska försöka men inte lyckas. 25 Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten är det för sent. Om ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’ så ska han svara: ’Jag känner er inte.’ 26 Kanske säger ni då: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du gick omkring på våra gator och undervisade!’ 27 Men han ska svara: ’Har jag inte redan sagt att jag inte känner er eller vet varifrån ni är! Försvinn härifrån, ni onda människor!’ 28 Ja, ni ska gråta av ångest och förtvivlan när ni blir utestängda från Guds nya värld*, och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna som framförde Guds budskap*. 29 Och människor ska komma från jordens alla länder och vara med på festen i Guds nya värld*. 30 Då ska de som idag har låg status vara bland de främsta, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”

Jesus sörjer över Jerusalem

31 Just då kom några fariseer* till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!” 32 Jesus svarade: ”Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål. 33 Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet som framför Guds budskap kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem. 34 Åh, ni Jerusalems invånare, som mördar profeterna och stenar andra som Gud sänder till er med sitt budskap.* Hur ofta har jag inte velat samla er, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni lät mig inte göra det. 35 Nu får ni själva ta hand om ert tempel. Ja, jag säger er, att ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Vi ärar dig som är sänd av Herren.*’ ”

Einheitsübersetzung 2016

1 Zur gleichen Zeit kamen einige Leute und berichteten Jesus von den Galiläern, deren Blut Pilatus mit dem ihrer Opfertiere vermischt hatte. 2 Und er antwortete ihnen: Meint ihr, dass diese Galiläer größere Sünder waren als alle anderen Galiläer, weil das mit ihnen geschehen ist? 3 Nein, sage ich euch, vielmehr werdet ihr alle genauso umkommen, wenn ihr nicht umkehrt. 4 Oder jene achtzehn Menschen, die beim Einsturz des Turms am Schiloach erschlagen wurden - meint ihr, dass sie größere Schuld auf sich geladen hatten als alle anderen Einwohner von Jerusalem? 5 Nein, sage ich euch, vielmehr werdet ihr alle ebenso umkommen, wenn ihr nicht umkehrt. 6 Und er erzählte ihnen dieses Gleichnis: Ein Mann hatte in seinem Weinberg einen Feigenbaum gepflanzt; und als er kam und nachsah, ob er Früchte trug, fand er keine. 7 Da sagte er zu seinem Winzer: Siehe, jetzt komme ich schon drei Jahre und sehe nach, ob dieser Feigenbaum Früchte trägt, und finde nichts. Hau ihn um! Was soll er weiter dem Boden seine Kraft nehmen? 8 Der Winzer erwiderte: Herr, lass ihn dieses Jahr noch stehen; ich will den Boden um ihn herum aufgraben und düngen. 9 Vielleicht trägt er in Zukunft Früchte; wenn nicht, dann lass ihn umhauen!

Die Heilung einer Frau am Sabbat

10 Am Sabbat lehrte Jesus in einer Synagoge. 11 Und siehe, da war eine Frau, die seit achtzehn Jahren krank war, weil sie von einem Geist geplagt wurde; sie war ganz verkrümmt und konnte nicht mehr aufrecht gehen. 12 Als Jesus sie sah, rief er sie zu sich und sagte: Frau, du bist von deinem Leiden erlöst. 13 Und er legte ihr die Hände auf. Im gleichen Augenblick richtete sie sich auf und pries Gott. 14 Der Synagogenvorsteher aber war empört darüber, dass Jesus am Sabbat heilte, und sagte zu den Leuten: Sechs Tage sind zum Arbeiten da. Kommt also an diesen Tagen und lasst euch heilen, nicht am Sabbat! 15 Der Herr erwiderte ihm: Ihr Heuchler! Bindet nicht jeder von euch am Sabbat seinen Ochsen oder Esel von der Krippe los und führt ihn zur Tränke? 16 Diese Frau aber, die eine Tochter Abrahams ist und die der Satan schon seit achtzehn Jahren gefesselt hielt, sollte am Sabbat nicht davon befreit werden dürfen? 17 Durch diese Worte wurden alle seine Gegner beschämt; das ganze Volk aber freute sich über all die großen Taten, die er vollbrachte.

Die Gleichnisse vom Senfkorn und vom Sauerteig

18 Er aber sagte: Wem ist das Reich Gottes ähnlich, womit soll ich es vergleichen? 19 Es ist wie ein Senfkorn, das ein Mann nahm und in seinen Garten säte; es wuchs und wurde zu einem Baum und die Vögel des Himmels nisteten in seinen Zweigen. 20 Noch einmal sagte er: Womit soll ich das Reich Gottes vergleichen? 21 Es ist wie der Sauerteig, den eine Frau nahm und unter drei Sea Mehl verbarg, bis das Ganze durchsäuert war.

Von der engen und der verschlossenen Tür

22 Auf seinem Weg nach Jerusalem zog er von Stadt zu Stadt und von Dorf zu Dorf und lehrte. 23 Da fragte ihn einer: Herr, sind es nur wenige, die gerettet werden? Er sagte zu ihnen: 24 Bemüht euch mit allen Kräften, durch die enge Tür zu gelangen; denn viele, sage ich euch, werden versuchen hineinzukommen, aber es wird ihnen nicht gelingen. 25 Wenn der Herr des Hauses aufsteht und die Tür verschließt und ihr draußen steht, an die Tür klopft und ruft: Herr, mach uns auf!, dann wird er euch antworten: Ich weiß nicht, woher ihr seid. 26 Dann werdet ihr anfangen zu sagen: Wir haben doch in deinem Beisein gegessen und getrunken und du hast auf unseren Straßen gelehrt. 27 Er aber wird euch erwidern: Ich weiß nicht, woher ihr seid. Weg von mir, ihr habt alle Unrecht getan! 28 Dort wird Heulen und Zähneknirschen sein, wenn ihr seht, dass Abraham, Isaak und Jakob und alle Propheten im Reich Gottes sind, ihr selbst aber ausgeschlossen seid. 29 Und sie werden von Osten und Westen und von Norden und Süden kommen und im Reich Gottes zu Tisch sitzen. 30 Und siehe, da sind Letzte, die werden Erste sein, und da sind Erste, die werden Letzte sein.

Jerusalem und die Propheten

31 Zur selben Stunde kamen einige Pharisäer und sagten zu ihm: Geh weg, zieh fort von hier, denn Herodes will dich töten. 32 Er antwortete ihnen: Geht und sagt diesem Fuchs: Siehe, ich treibe Dämonen aus und vollbringe Heilungen, heute und morgen, und am dritten Tag werde ich vollendet. 33 Doch heute und morgen und am folgenden Tag muss ich weiterwandern; denn ein Prophet darf nicht außerhalb Jerusalems umkommen. 34 Jerusalem, Jerusalem, du tötest die Propheten und steinigst die Boten, die zu dir gesandt sind. Wie oft wollte ich deine Kinder sammeln, so wie eine Henne ihre Küken unter ihre Flügel nimmt; aber ihr habt nicht gewollt. 35 Siehe, euer Haus wird euch selbst überlassen. Ich sage euch: Ihr werdet mich nicht mehr sehen, bis die Zeit kommt, in der ihr ruft: Gepriesen sei er, der kommt im Namen des Herrn!

Lukas 13 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016