Jesaja 15 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

Jesaja 15 | Nya Levande Bibeln

Profetia över Moab

1 Detta är Guds budskap till Moab: Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner. 2 Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg 3 och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan. 4 Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck. 5 Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim. 6 Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör. 7 I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken. 8 Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim. 9 Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Einheitsübersetzung 2016

Spruch über Moab

1 Ausspruch über Moab: Über Nacht wurde Ar verwüstet, / ging Moab zugrunde. Über Nacht wurde Kir verwüstet, / ging Moab zugrunde. 2 Man ist zum Tempel hinaufgestiegen und Dibon zu den Kulthöhen, / um zu weinen. Über Nebo und Medeba heult Moab. / Auf all seinen Köpfen eine Glatze / und jeder Bart ist abgeschnitten. 3 Auf seinen Gassen haben sie sich mit Sacktuch gegürtet, / auf ihren Dächern und ihren Plätzen heult ein jeder / und steigt weinend herab. 4 Heschbon schrie und Elale, / bis nach Jahaz war ihre Stimme zu hören. Darum stoßen die Krieger von Moab laute Schreie aus. / Seine Seele verzagt. 5 Mein Herz schreit auf über Moab; / seine Flüchtlinge fliehen bis nach Zoar, bis Eglat-Schelischija. Die Steige von Luhit steigt man weinend hinauf. / Auf dem Weg nach Horonajim schreien sie über den Zusammenbruch. 6 Die Wasser von Nimrim werden zu Wüsten; / verdorrt ist das Gras, verschwunden das Kraut, / kein Grün ist mehr da. 7 Darum trägt man, was übrig geblieben ist, / und ihre Vorräte über den Weidenbach. 8 Das Klagegeschrei durchdringt / das Gebiet von Moab: bis nach Eglajim sein Heulen, / bis Beer-Elim sein Jammern. 9 Die Wasser von Dibon sind voller Blut. / Ja, ich verhänge über Dibon noch mehr: einen Löwen für die Entronnenen Moabs, / für den Rest von Adama.