Jeremia 30 | Nya Levande Bibeln

Efter straffet kommer upprättelse

1 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia: 2 Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig! 3 Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen. 4 Skriv också detta beträffande Israel och Juda: 5 "Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred. 6 Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?" 7 När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem, 8 för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar. 9 De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren. 10 Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er, 11 för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan. 12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår. 13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta. 14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor. 15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff. 16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna. 17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad "den fördrivna" och "Jerusalem, platsen som ingen frågar efter". 18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare. 19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation. 20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem. 21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom? 22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 23 Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden. 24 Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.

Einheitsübersetzung 2016

TROSTSCHRIFT

Einleitung

1 Das Wort, das vom HERRN an Jeremia erging: 2 So spricht der HERR, der Gott Israels: Schreib dir alle Worte, die ich dir gesagt habe, in ein Buch! 3 Denn siehe, Tage kommen - Spruch des HERRN -, da wende ich das Geschick meines Volkes Israel und Juda, spricht der HERR. Ich führe sie zurück in das Land, das ich ihren Vätern gegeben habe, und sie werden es in Besitz nehmen.

Not und Rettung Jakobs

4 Das sind die Worte, die der HERR über Israel und Juda gesprochen hat: 5 Ja, so spricht der HERR: Angstgeschrei vernehmen wir: / Schrecken und kein Friede. 6 Fragt doch und schaut, / ob je ein Mann gebären kann! Warum sehe ich jeden Mann / mit den Händen auf seinen Hüften wie eine Gebärende / und warum werden alle Gesichter blass? 7 Wehe! Denn groß ist jener Tag, / keiner ist ihm gleich. Eine Notzeit ist es für Jakob, / doch wird er daraus gerettet. 8 An jenem Tag wird es geschehen / - Spruch des HERRN der Heerscharen -, / da zerbreche ich sein Joch auf deinem Nacken und zerreiße deine Stricke. / Fremde sollen dich nicht mehr knechten.* 9 Vielmehr werden sie dem HERRN, / ihrem Gott, dienen / und David, ihrem König, den ich ihnen erstehen lasse. 10 Du aber, fürchte dich nicht, du, mein Knecht Jakob / - Spruch des HERRN -, / verzage nicht, Israel! Denn ich bin es, der dich aus fernem Land errettet, / deine Kinder aus dem Land ihrer Gefangenschaft. Jakob wird heimkehren und Ruhe haben; / er wird in Sicherheit leben / und niemand wird ihn erschrecken. 11 Denn ich bin mit dir / - Spruch des HERRN -, / um dich zu retten. Ja, ich bereite allen Völkern, / unter die ich dich zerstreut habe, ein Ende. Nur dir mache ich kein Ende. / Ich werde dich züchtigen, wie es recht ist; / ganz ungestraft werde ich dich nicht lassen.

Unheilbarkeit und Heilung Zions

12 Ja, so spricht der HERR: Arg ist dein Schaden, / unheilbar deine Wunde. 13 Niemand richtet dein Recht. / Für das Geschwür gibt es keine Heilung, / keine Genesung gibt es für dich. 14 Alle deine Liebhaber haben dich vergessen, / sie fragen nicht nach dir. Denn wie ein Feind schlägt, / habe ich dich geschlagen mit harter Züchtigung wegen deiner vielfachen Schuld / und deiner zahlreichen Sünden. 15 Was schreist du über deinen Schaden / und dein arges Leiden? Wegen deiner vielfachen Schuld / und deiner zahlreichen Sünden / habe ich dir das getan. 16 Doch alle, die dich fraßen, werden gefressen, / alle deine Bedränger ziehen als Gefangene fort; wer dich ausplünderte, wird der Plünderung verfallen / und alle, die dich beraubten, gebe ich dem Raub preis. 17 Denn ich lasse dich genesen / und heile dich von deinen Wunden / - Spruch des HERRN -, weil man dich Verstoßene genannt hat; / Zion ist es, nach der niemand fragt.

Wiederherstellung des Volkes

18 So spricht der HERR: Siehe, ich wende das Geschick der Zelte Jakobs, / seiner Wohnstätten erbarme ich mich. Die Stadt soll auf ihrem Schutthügel aufgebaut werden, / der Palast auf seinem rechten Platz stehen. 19 Lobgesang wird von dort erschallen / und die Stimme von lachenden Menschen. Ich will ihre Zahl vermehren, / sie sollen nicht weniger werden; ich will ihnen Ehre verschaffen, / sie sollen nicht gering geachtet werden.* 20 Die Söhne Jakobs werden sein wie ehedem, / seine Gemeinde wird vor mir bestehen bleiben, doch alle seine Unterdrücker / suche ich heim. 21 Sein Machthaber wird ihm selbst entstammen, / sein Herrscher aus seiner Mitte hervorgehen. Ich gewähre ihm Zutritt, sodass er mir nahen kann; / denn wer sonst dürfte sein Leben wagen, um mir zu nahen? / - Spruch des HERRN. 22 Ihr werdet mein Volk sein / und ich werde euer Gott sein. 23 Siehe, der Sturm des HERRN, sein Grimm, ist losgebrochen. / Ein Wirbelsturm braust hinweg über die Köpfe der Frevler. 24 Der glühende Zorn des HERRN wendet sich nicht, / bis er die Pläne seines Herzens ausgeführt und vollbracht hat. / Am Ende der Tage werdet ihr es erkennen.

Jeremia 30 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016