1Herren talade till mig igen och sa:2"Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.3På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.4Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?6De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.7Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.8Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.9Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.10Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!12Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.13Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.14Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?15Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.16Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.17Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.18Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?19Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.20För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.21Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?22Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.23Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.24Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!25Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'26Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.28Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.29Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.30Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.31Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'32Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.33Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.34Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.35Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!36Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.37Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.
Einheitsübersetzung 2016
Gottes Rechtsstreit mit dem treulosen Volk
1Das Wort des HERRN erging an mich:2Auf! Ruf Jerusalem laut ins Ohr: So spricht der HERR: Ich gedenke deiner Jugendtreue, der Liebe deiner Brautzeit, wie du mir in der Wüste gefolgt bist, im Land ohne Aussaat.3Heilig war Israel dem HERRN, Erstlingsfrucht seiner Ernte. Wer davon aß, machte sich schuldig, Unheil kam über ihn - Spruch des HERRN.4Hört das Wort des HERRN, ihr vom Haus Jakob und all ihr Geschlechter des Hauses Israel!5So spricht der HERR: Was fanden eure Väter Unrechtes an mir, dass sie sich von mir entfernten, nichtigen Göttern nachliefen und so selber zunichte wurden?6Sie fragten nicht: Wo ist der HERR, der uns aus dem Land Ägypten heraufgeführt, der uns in der Wüste den Weg gewiesen hat, im Land der Steppen und Schluchten, im dürren und düsteren Land, im Land, das keiner durchwandert und niemand bewohnt?7Ich brachte euch dann in das Gartenland, um euch seine Früchte und Güter genießen zu lassen. Aber kaum seid ihr dort gewesen, da habt ihr mein Land entweiht und mein Eigentum zum Abscheu gemacht.8Die Priester fragten nicht: Wo ist der HERR? Die Hüter der Weisung kannten mich nicht, die Hirten des Volkes wurden mir untreu. Die Propheten prophezeiten bei Baal und liefen unnützen Götzen nach.9Darum muss ich euch weiter anklagen - Spruch des HERRN - und gegen eure Kindeskinder Klage erheben.10Geht doch hinüber zu den Inseln der Kittäer und seht euch um oder schickt nach Kedar, forscht genau nach und seht zu, ob irgendwo etwas Ähnliches geschah!11Hat je ein Volk seine Götter gewechselt? Dabei sind es gar keine Götter. Mein Volk aber hat seinen Ruhm gegen unnütze Götzen vertauscht.12Entsetzt euch darüber, ihr Himmel, erschaudert gewaltig! - Spruch des HERRN.13Denn mein Volk hat doppeltes Unrecht verübt: Mich hat es verlassen, den Quell des lebendigen Wassers, um sich Zisternen zu graben, Zisternen mit Rissen, die das Wasser nicht halten.14Ist Israel denn ein Knecht oder ein im Haus geborener Sklave? Warum wurde es zur Beute?15Über ihm brüllten Löwen und ließen ihre Stimme erschallen. Sie machten sein Land zur Wüste; seine Städte sind verbrannt und menschenleer.16Sogar die Leute von Memfis und Tachpanhes zertrümmern dir den Schädel.17Geschieht dir das nicht deshalb, weil du den HERRN, deinen Gott, in der Zeit verlassen hast, als er dich geleitete auf dem Weg?18Was nützt dir jetzt der Weg nach Ägypten, um Nilwasser zu trinken, und was nützt dir jetzt der Weg nach Assur, um Eufratwasser zu trinken?19Dein böses Tun straft dich, deine Abtrünnigkeit züchtigt dich. So erkenne doch und sieh ein, wie schlimm und bitter es ist, den HERRN, deinen Gott, zu verlassen und keine Furcht vor mir zu haben - Spruch des Herrn, des GOTTES der Heerscharen.20Von jeher habe ich dein Joch zerbrochen, deine Stricke zerrissen. Doch du hast gesagt: Ich will nicht dienen. Auf jedem hohen Hügel und unter jedem üppigen Baum hast du dich als Dirne hingestreckt.*21Ich aber hatte dich als Edelrebe gepflanzt, als gutes, edles Gewächs. Wie hast du dich gewandelt zum Wildling, zum entarteten Weinstock!22Selbst wenn du dich mit Lauge waschen und noch so viel Seife verwenden wolltest, deine Schuld bliebe doch ein Schmutzfleck vor meinen Augen - Spruch GOTTES, des Herrn.23Wie kannst du sagen: Ich bin nicht unrein geworden, den Baalen bin ich nicht nachgelaufen? Schau auf dein Treiben im Tal, erkenne, was du verübt hast! Eine schnelle Kamelstute bist du, die kreuz und quer ihre Wege rennt,24eine wilde Eselin, die an die Wüste gewöhnt ist. In ihrer Brunst schnappt sie nach Luft. Wer vermag ihre Gier zu hemmen? Jeder, der sie begehrt, findet sie ohne Mühe zur Zeit ihrer Brunst.25Erspare deinem Fuß das Barfußgehen und deiner Kehle den Durst! Du aber sagst: Nein, lass mich! Denn ich bin verliebt in die Fremden und will ihnen nachlaufen.26Wie ein ertappter Dieb sich schämt, so müssen sich die Leute vom Haus Israel schämen, sie selbst, ihre Könige und Beamten, ihre Priester und Propheten.27Sie sagen ja zum Holz: Du bist mein Vater und zum Stein: Du hast mich geboren. Sie kehren mir den Rücken zu und nicht das Gesicht; sind sie aber in Not, dann rufen sie: Erheb dich und hilf uns!28Wo sind nun deine Götter, die du dir gemacht hast? Sie mögen sich erheben, falls sie dir helfen können, wenn du in Not bist. Denn so zahlreich wie deine Städte, Juda, sind auch deine Götter.29Warum streitet ihr gegen mich? Ihr alle seid mir untreu geworden - Spruch des HERRN.30Vergeblich schlug ich eure Söhne; sie nahmen die Züchtigung nicht an. Euer Schwert fraß eure Propheten wie ein reißender Löwe.31Ihr nun, das gegenwärtige Geschlecht, schaut auf das Wort des HERRN! Bin ich denn für Israel eine Wüste geworden oder ein finsteres Land? Warum sagt mein Volk: Wir wollen frei umherschweifen, wir kommen nicht mehr zu dir?32Vergisst denn ein Mädchen seinen Schmuck, eine Braut ihre Bänder? Mein Volk aber hat mich vergessen seit ungezählten Tagen.33Wie gut findest du deinen Weg, wenn du Liebe suchst. Sogar an Verbrechen hast du dein Verhalten gewöhnt.34Selbst am Saum deiner Kleider fand sich das Blut von Armen, von Unschuldigen, die du nicht etwa beim Einbruch ertappt hast. Ja, es fand sich sogar noch mehr.35Und trotzdem sagst du: Ich bin unschuldig; sein Zorn hat sich ja von mir abgewandt. - Aber ich gehe ins Gericht mit dir, weil du sagst: Ich habe mich nicht versündigt.36Wie kannst du nur so leicht bereit sein, deinen Weg zu wechseln! Auch von Ägypten wirst du enttäuscht, wie du von Assur enttäuscht worden bist.37Auch von dort wirst du wegziehen, die Hände über dem Kopf. Denn der HERR verwirft alle, denen du vertraust; du hast mit ihnen kein Glück.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.