Galater 1 | Nya Levande Bibeln

Hälsning

1 Från Paulus, ett sändebud* som inte har fått sitt uppdrag av någon människa, eller genom någon människa. Nej, jag har blivit utsänd av Jesus Kristus* själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla de troende här hälsar till församlingarna i provinsen Galatien. 3 Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid. 4 Kristus dog för att ta straffet för våra synder och rädda oss från den här onda världen, precis som vår Gud och Far hade planerat. 5 Äran tillhör Gud i all evighet. Ja, det är sant!*

Galaterna har övergett det sanna budskapet

6 Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin godhet har inbjudit er att få evigt liv genom det som Kristus gjorde. Ni har börjat tro på ett annat budskap om räddning, 7 trots att det inte finns något annat budskap som kan rädda er. Nej, det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga sanningen om Kristus. 8 Men om någon försöker få er att tro på ett annat budskap än det vi har berättat för er, så ber jag att han ska drabbas av Guds dom, även om det skulle vara jag själv eller till och med en ängel från himlen som kom med det nya budskapet. 9 Ja, jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon försöker få er att tro på ett annat budskap än det ni redan har tagit emot, så ska han drabbas av Guds dom. 10 Som ni förstår säger jag inte detta för att hålla mig väl med människor, utan för att bli godkänd av Gud. Jag struntar i vad människor tänker, för om jag fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

11 Kära syskon*, jag försäkrar er att det glada budskapet om Jesus som jag sprider inte är någon lära som människor har tänkt ut. 12 Jag har inte heller fått budskapet genom någon människa, utan genom att Jesus Kristus själv avslöjade det för mig. Ingen annan har undervisat mig. 13 Ni vet ju hurdan jag var förut, när jag var en övertygad anhängare av den judiska religionen. Jag förföljde alla som tillhörde Guds församling och gjorde allt för att utrota dem. 14 Jag var en av de mest fanatiska judarna i min egen ålder och var extremt noga med att följa alla de traditioner vi ärvt av förfäderna. 15 Men något hände! Redan innan jag föddes hade Gud bestämt att jag skulle tjäna honom, och han gav mig sedan förmånen att få bli hans sändebud. 16 Han lät en dag sin Son Jesus visa sig för mig, för att jag skulle sprida budskapet om honom till icke-judiska folk. Och när detta hände sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. 17 Jag reste inte till Jerusalem för att leta upp de män som tidigare hade blivit utsedda till Jesus sändebud*. Nej, jag begav mig istället direkt till Arabien*, och återvände sedan till staden Damaskus.* 18 Det dröjde hela tre år innan jag reste till Jerusalem för att besöka Petrus*, och jag stannade då hos honom i två veckor. 19 Det enda sändebud jag träffade, förutom Petrus, var Jakob, Herren Jesus egen bror. 20 Och vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. 21 Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag sedan norrut till provinserna Syrien och Kilikien. 22 Jag träffade aldrig de andra troende i Judeen. 23 Det enda de hade hört var ett rykte som sa: ”han som förut förföljde oss sprider nu själv budskapet om Jesus och övertygar andra om den tro han ville utrota.” 24 Och de hyllade Gud för min skull.

Einheitsübersetzung 2016

Anschrift und Gruß

1 Paulus, zum Apostel berufen, nicht von Menschen oder durch einen Menschen, sondern durch Jesus Christus und durch Gott, den Vater, der ihn von den Toten auferweckt hat, 2 und alle Brüder, die bei mir sind, an die Gemeinden in Galatien: 3 Gnade sei mit euch und Friede von Gott, unserem Vater, und dem Herrn Jesus Christus, 4 der sich für unsere Sünden hingegeben hat, um uns aus der gegenwärtigen bösen Welt zu befreien, nach dem Willen unseres Gottes und Vaters. 5 Ihm sei Ehre in alle Ewigkeit. Amen.

Der Anlass des Briefes

6 Ich bin erstaunt, dass ihr euch so schnell von dem abwendet, der euch durch die Gnade Christi berufen hat, und dass ihr euch einem anderen Evangelium zuwendet. 7 Es gibt kein anderes Evangelium, es gibt nur einige Leute, die euch verwirren und die das Evangelium Christi verfälschen wollen. 8 Jedoch, auch wenn wir selbst oder ein Engel vom Himmel euch ein anderes Evangelium verkündeten als das, das wir verkündet haben - er sei verflucht. 9 Was ich gesagt habe, das sage ich noch einmal: Wer euch ein anderes Evangelium verkündet im Widerspruch zu dem, das ihr angenommen habt - er sei verflucht.

DER WEG DES PAULINISCHEN EVANGELIUMS

Die Berufung zum Apostel

10 Geht es mir denn um die Zustimmung der Menschen oder geht es mir um Gott? Suche ich etwa Menschen zu gefallen? Wollte ich noch den Menschen gefallen, dann wäre ich kein Knecht Christi. 11 Ich erkläre euch, Brüder und Schwestern: Das Evangelium, das ich verkündet habe, stammt nicht von Menschen; 12 ich habe es ja nicht von einem Menschen übernommen oder gelernt, sondern durch eine Offenbarung Jesu Christi empfangen. 13 Ihr habt doch von meinem früheren Lebenswandel im Judentum gehört und wisst, wie maßlos ich die Kirche Gottes verfolgte und zu vernichten suchte. 14 Im Judentum machte ich größere Fortschritte als die meisten Altersgenossen in meinem Volk und mit dem größten Eifer setzte ich mich für die Überlieferungen meiner Väter ein. 15 Als es aber Gott gefiel, der mich schon im Mutterleib auserwählt und durch seine Gnade berufen hat, 16 in mir seinen Sohn zu offenbaren, damit ich ihn unter den Völkern verkünde, da zog ich nicht Fleisch und Blut zu Rate; 17 ich ging auch nicht sogleich nach Jerusalem hinauf zu denen, die vor mir Apostel waren, sondern zog nach Arabien und kehrte dann wieder nach Damaskus zurück.* 18 Drei Jahre später ging ich nach Jerusalem hinauf, um Kephas kennenzulernen, und blieb fünfzehn Tage bei ihm. 19 Von den anderen Aposteln sah ich keinen, nur Jakobus, den Bruder des Herrn. 20 Was ich euch hier schreibe - siehe, bei Gott, ich lüge nicht. 21 Danach ging ich in das Gebiet von Syrien und Kilikien. 22 Den Gemeinden Christi in Judäa aber blieb ich persönlich unbekannt, 23 sie hörten nur: Er, der uns einst verfolgte, verkündet jetzt den Glauben, den er früher vernichten wollte. 24 Und sie lobten Gott um meinetwillen.

Galater 1 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016