2.Mose 21 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

2.Mose 21 | Nya Levande Bibeln

Regler som ska gälla mellan människor

1 Här följer ytterligare lagar som du ska förelägga dem: 2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men under det sjunde året ska han sedan bli fri och inte behöva betala något för det. 3 Om han lät sälja sig som slav innan han gifte sig och sedan har gift sig, ska han ges fri ensam, men om han var gift innan han blev slav, ska hans fru bli fri samtidigt med honom. 4 Om hans herre gav honom en hustru medan han var slav och de har söner och döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande vara slavar och mannen ensam blir fri. 5 Om mannen förklarar att han hellre stannar hos sin herre, sin hustru och sina barn än att bli fri, 6 då ska hans herre föra honom fram inför domarna och i allas åsyn borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för livet. 7 Om en man säljer sin dotter som slavinna, ska hon inte bli fri efter sex år, som männen blir. 8 Om mannen som köpte henne och har avsett att ta henne till hustru inte tycker om henne, ska han låta köpet gå tillbaka. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne illa genom att inte hålla vad han lovat. 9 Om han låter sin son förlova sig med en judisk slavinna, ska han inte längre behandla henne som slav utan som sin egen dotter. 10 Om sonen gifter sig med henne och sedan tar sig ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat eller kläder eller äktenskapliga rättigheter. 11 Om han sviker henne i något av detta, ska han låta henne bli fri utan ersättning. 12 Den som skadar en man till döds ska själv dödas. 13 Men om det är en olyckshändelse, något som jag låter ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. 14 Om någon anfaller en annan med list i avsikt att döda honom ska du gripa honom, även om han befinner sig vid mitt altare, och döda honom. 15 Den som misshandlar sin far eller mor ska straffas med döden. 16 En kidnappare ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller han sålt det som slav. 17 Den som förbannar sin far eller mor ska också dömas till döden. 18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs, men inte dör, 19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff men betala honom för den tid han förlorat, till dess han blir fullt frisk. Han ska också betala kostnaderna för hans vård. 20 Den som misshandlar sin slav till döds, vare sig slaven är man eller kvinna, ska straffas. 21 Men om slaven är på benen efter några dagar, ska mannen inte straffas, eftersom det ju var hans egendom. 22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna, så att hon får missfall men själv inte dör, då ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer. 23 När en skada tillfogas en annan och personen ifråga dör, ska den som förorsakade detta också dö. 24 Öga ska ges för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår, blåmärke för blåmärke. 26 Om en man skadar sin slavs eller slavflickas öga så att ögat blir blint, ska slaven friges som ersättning för ögat. 27 Och om hans herre slår ut en tand på honom, ska han också bli fri som betalning för tanden. 28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas, men köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, 29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och trots detta inte hållits under kontroll. Om det är så ska oxen stenas, och dess ägare ska också dödas. 30 Men den dödade mannens anhöriga får acceptera böter i stället, och då fastställer domaren summan. 31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. 32 Men om oxen stångar en slav, vare sig det gäller man eller kvinna, ska slavens herre ha trettio silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.

Regler om egendom

33 Om någon gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare, och den förre får behålla den döda kroppen. 35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och de får också hälften var av den dödade oxens kropp. 36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft uppsikt över den, ska han ge full ersättning för den ihjälstångade oxen och får behålla den döda kroppen.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Einheitsübersetzung 2016

Einleitung zum Bundesbuch

1 Das sind die Rechtsentscheide, die du ihnen vorlegen sollst:*

Hebräische Sklaven

2 Wenn du einen hebräischen Sklaven kaufst, soll er sechs Jahre Sklave bleiben, im siebten Jahr soll er ohne Entgelt als freier Mann entlassen werden. 3 Ist er allein gekommen, soll er allein gehen. War er verheiratet, soll seine Frau mitgehen. 4 Hat ihm sein Herr eine Frau gegeben und hat sie ihm Söhne oder Töchter geboren, dann gehören Frau und Kinder ihrem Herrn und er muss allein gehen. 5 Erklärt aber der Sklave: Ich liebe meinen Herrn, meine Frau und meine Kinder und will nicht als freier Mann fortgehen, 6 dann soll ihn sein Herr vor Gott bringen, er soll ihn an die Tür oder an den Torpfosten bringen und ihm das Ohr mit einem Pfriem durchbohren; dann bleibt er für immer sein Sklave. 7 Wenn einer seine Tochter als Sklavin verkauft hat, soll sie nicht wie andere Sklaven entlassen werden. 8 Mag sie der Herr nicht mehr, der sie für sich selbst bestimmt hat, dann soll er sie zurückkaufen lassen. Er hat nicht das Recht, sie an Fremde zu verkaufen, da er seine Zusage nicht eingehalten hat. 9 Hat er sie für seinen Sohn bestimmt, verfahre er mit ihr nach dem Recht, das für Töchter gilt. 10 Nimmt er sich noch eine andere Frau, darf er sie in Nahrung, Kleidung und Beischlaf nicht benachteiligen. 11 Wenn er ihr diese drei Dinge nicht gewährt, darf sie unentgeltlich, ohne Bezahlung, gehen.

Todeswürdige Verbrechen

12 Wer einen Menschen so schlägt, dass er stirbt, hat den Tod verdient. 13 Wenn er ihm aber nicht aufgelauert hat, sondern Gott es durch seine Hand geschehen ließ, werde ich dir einen Ort festsetzen, an den er fliehen kann. 14 Hat einer vorsätzlich gehandelt und seinen Mitbürger aus dem Hinterhalt umgebracht, sollst du ihn von meinem Altar wegholen, damit er stirbt. 15 Wer seinen Vater oder seine Mutter schlägt, hat den Tod verdient. 16 Wer einen Menschen raubt, gleichgültig, ob er ihn verkauft hat oder ob man ihn noch in seiner Hand vorfindet, hat den Tod verdient. 17 Wer seinen Vater oder seine Mutter verflucht, hat den Tod verdient.

Verletzung körperlicher Unversehrtheit

18 Wenn Männer in Streit geraten und einer den andern mit einem Stein oder einer Hacke verletzt, sodass er zwar nicht stirbt, aber bettlägerig wird, 19 später wieder aufstehen und mit Krücken draußen umhergehen kann, so ist der freizusprechen, der geschlagen hat; nur für die Arbeitsunfähigkeit des Geschädigten muss er Ersatz leisten und er muss für die Heilung aufkommen. 20 Wenn einer seinen Sklaven oder seine Sklavin mit dem Stock so schlägt, dass er unter seiner Hand stirbt, dann muss er unbedingt gerächt werden. 21 Wenn er noch einen oder zwei Tage am Leben bleibt, dann soll den Täter keine Rache treffen; es geht ja um sein eigenes Geld. 22 Wenn Männer miteinander raufen und dabei eine schwangere Frau treffen, sodass ihre Kinder abgehen, ohne dass ein weiterer Schaden entsteht, dann muss der Täter eine Buße zahlen, die ihm der Ehemann der Frau auferlegt; er muss die Zahlung nach dem Urteil von Schiedsrichtern leisten. 23 Ist weiterer Schaden entstanden, dann musst du geben: Leben für Leben, 24 Auge für Auge, Zahn für Zahn, Hand für Hand, Fuß für Fuß, 25 Brandmal für Brandmal, Wunde für Wunde, Strieme für Strieme. 26 Wenn einer seinem Sklaven oder seiner Sklavin ein Auge ausschlägt, soll er ihn für das ausgeschlagene Auge freilassen. 27 Wenn er seinem Sklaven oder seiner Sklavin einen Zahn ausschlägt, soll er ihn für den ausgeschlagenen Zahn freilassen. 28 Wenn ein Rind einen Mann oder eine Frau so stößt, dass der Betreffende stirbt, dann muss man das Rind steinigen und sein Fleisch darf man nicht essen; der Eigentümer des Rinds aber bleibt straffrei. 29 Hat das Rind aber schon früher gestoßen und hat der Eigentümer, obwohl man ihn darauf aufmerksam gemacht hat, auf das Tier nicht aufgepasst, sodass es einen Mann oder eine Frau getötet hat, dann soll man das Rind steinigen und auch sein Eigentümer muss sterben. 30 Will man ihm stattdessen eine Sühneleistung auferlegen, soll er als Lösegeld für sein Leben so viel geben, wie man von ihm fordert. 31 Stößt das Rind einen Sohn oder eine Tochter, verfahre man nach dem gleichen Recht. 32 Stößt das Rind einen Sklaven oder eine Sklavin, soll der Eigentümer dem Herrn dreißig Silberschekel zahlen; das Rind aber soll gesteinigt werden.

Haftung

33 Wenn jemand einen Brunnen offen lässt oder einen Brunnen gräbt, ohne ihn abzudecken, und es fällt ein Rind oder ein Esel hinein, 34 dann soll der Eigentümer des Brunnens Ersatz leisten; er soll dem Eigentümer des Tieres Geld zahlen, das verendete Tier aber gehört ihm. 35 Wenn jemandes Rind das Rind eines anderen stößt, sodass es eingeht, soll man das lebende Rind verkaufen und den Erlös aufteilen; auch das verendete Rind soll man aufteilen. 36 Wenn jedoch der Eigentümer wusste, dass das Rind schon früher stößig war, aber trotzdem nicht darauf aufgepasst hat, soll er das Rind ersetzen, Rind für Rind, das verendete Rind aber gehört ihm. 37 Wenn einer ein Rind oder ein Schaf stiehlt und es schlachtet oder verkauft, soll er fünf Stück Großvieh für das Rind oder vier Stück Kleinvieh für das Schaf als Ersatz geben.