1.Könige 3 | Nya Levande Bibeln
1Salomo ingick en allians med Farao, kungen i Egypten, och gifte sig med en av hans döttrar. Han tog henne med till Davids stad, Jerusalem, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, templet och muren runt staden.2Vid den tiden bar Israel fram sina offer på altaren som man hade rest på höjderna, eftersom Herrens tempel ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
3Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de råd han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där.4Det mest kända altaret fanns i Gibeon, och dit gick kungen ofta och bar sammanlagt fram ett tusen brännoffer!5Där visade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa till honom att han skulle få vad han än önskade sig!6Salomo svarade: "Du var stor i din barmhärtighet mot min far David, därför att han var trogen mot dig och följde dina befallningar. Du har fortsatt att visa samma barmhärtighet och nåd genom att ge honom en son att efterträda honom.7Herre, min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla.8Du har satt mig över ditt utvalda folk, en nation så stor att man knappast kan räkna dess invånare.9Ge mig nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt. För vem kan väl i egen kraft styra detta mäktiga folk?"10Herren var mycket nöjd med hans svar, och han var glad över att Salomo hade bett om vishet och förstånd för att kunna regera över folket.11"Därför att du har bett om vishet för att rätt kunna styra mitt folk, och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång,12ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om!" svarade Herren. "Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få.13Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar,14och om du följer mig och lyder mina lagar, så ska jag låta dig få leva länge, precis som din far David fick göra."15Sedan vaknade Salomo ur sin dröm. Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Guds ark. Där bar han fram brännoffer och tackoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.17"Ers Majestät, vi bor båda i samma hus", började en av dem. "Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.19Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.20Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.21På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.22Den andra kvinnan avbröt henne: "Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt."På det sättet grälade de alltså inför kungen.23"Låt oss nu reda ut det här", sa kungen. "Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.24Ge mig nu ett svärd." Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:25"Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del."26Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: "Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!""Nej, varken du eller jag ska ha honom", sa den andra kvinnan. "Dela honom mellan oss i stället!"27Då sa kungen: "Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!"28Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Einheitsübersetzung 2016
Salomos Bitte um Weisheit
1Salomo verschwägerte sich mit dem Pharao, dem König von Ägypten. Er nahm eine Tochter des Pharao zur Frau und brachte sie in die Davidstadt, bis er sein Haus, das Haus des HERRN und die Mauern rings um Jerusalem vollendet hatte.2Das Volk opferte jedoch zu jener Zeit auf den Kulthöhen, weil dem Namen des HERRN noch kein Haus gebaut war.3Salomo aber liebte den HERRN und befolgte die Satzungen seines Vaters David; nur brachte er auf den Kulthöhen Schlachtopfer und Rauchopfer dar.4So ging der König nach Gibeon, um dort zu opfern; denn hier war die größte Kulthöhe. Tausend Brandopfer pflegte Salomo auf jenen Altar zu legen.5In Gibeon erschien der HERR dem Salomo nachts im Traum und forderte ihn auf: Sprich eine Bitte aus, die ich dir gewähren soll!6Salomo antwortete: Du hast deinem Knecht David, meinem Vater, große Huld erwiesen; denn er lebte vor dir in Treue, in Gerechtigkeit und mit aufrichtigem Herzen. Du hast ihm diese große Huld bewahrt und ihm einen Sohn geschenkt, der heute auf seinem Thron sitzt.7So hast du jetzt, HERR, mein Gott, deinen Knecht anstelle meines Vaters David zum König gemacht. Doch ich bin noch sehr jung und weiß nicht aus noch ein.8Dein Knecht steht aber mitten in deinem Volk, das du erwählt hast: einem großen Volk, das man wegen seiner Menge nicht zählen und nicht schätzen kann.9Verleih daher deinem Knecht ein hörendes Herz, damit er dein Volk zu regieren und das Gute vom Bösen zu unterscheiden versteht! Wer könnte sonst dieses mächtige Volk regieren?10Es gefiel dem Herrn, dass Salomo diese Bitte aussprach.11Daher antwortete ihm Gott: Weil du gerade diese Bitte ausgesprochen hast und nicht um langes Leben, Reichtum oder um den Tod deiner Feinde, sondern um Einsicht gebeten hast, um auf das Recht zu hören,12werde ich deine Bitte erfüllen. Sieh, ich gebe dir ein so weises und verständiges Herz, dass keiner vor dir war und keiner nach dir kommen wird, der dir gleicht.13Aber auch das, was du nicht erbeten hast, will ich dir geben: Reichtum und Ehre, sodass zu deinen Lebzeiten keiner unter den Königen dir gleicht.14Wenn du auf meinen Wegen gehst, meine Gesetze und Gebote bewahrst wie dein Vater David, dann schenke ich dir ein langes Leben.15Da erwachte Salomo und merkte, dass es ein Traum war. Als er nach Jerusalem kam, trat er vor die Bundeslade des Herrn, brachte Brand- und Heilsopfer dar und gab ein Festmahl für alle seine Diener.
Das salomonische Urteil
16Damals kamen zwei Dirnen und traten vor den König.17Die eine sagte: Bitte, Herr, ich und diese Frau wohnen im gleichen Haus und ich habe dort in ihrem Beisein geboren.18Am dritten Tag nach meiner Niederkunft gebar auch diese Frau. Wir waren beisammen; kein Fremder war bei uns im Haus, nur wir beide waren dort.19Nun starb der Sohn dieser Frau während der Nacht; denn sie hatte im Schlaf auf ihm gelegen.20Sie stand mitten in der Nacht auf, nahm mir mein Kind weg, während deine Magd schlief, und legte es an ihre Seite. Ihr totes Kind aber legte sie an meine Seite.21Als ich am Morgen aufstand, um mein Kind zu stillen, war es tot. Als ich es aber am Morgen genau ansah, war es nicht mein Kind, das ich geboren hatte.22Da rief die andere Frau: Nein, mein Kind lebt und dein Kind ist tot. Doch die erste entgegnete: Nein, dein Kind ist tot und mein Kind lebt. So stritten sie vor dem König.23Da begann der König: Diese sagt: Mein Kind lebt und dein Kind ist tot! und jene sagt: Nein, dein Kind ist tot und mein Kind lebt.24Und der König fuhr fort: Holt mir ein Schwert! Man brachte es vor den König.25Nun entschied er: Schneidet das lebende Kind entzwei und gebt eine Hälfte der einen und eine Hälfte der anderen!26Doch nun bat die Mutter des lebenden Kindes den König - es regte sich nämlich in ihr die mütterliche Liebe zu ihrem Kind: Bitte, Herr, gebt ihr das lebende Kind und tötet es nicht! Doch die andere rief: Es soll weder mir noch dir gehören. Zerteilt es!27Da befahl der König: Gebt jener das lebende Kind und tötet es nicht; denn sie ist seine Mutter.28Ganz Israel hörte von dem Urteil, das der König gefällt hatte, und sie schauten mit Ehrfurcht zu ihm auf; denn sie erkannten, dass die Weisheit Gottes in ihm war, wenn er Recht sprach.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.