1Om jag har fått förmågan att tala okända språk, både jordiska och himmelska, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en cymbal som bara avger meningslösa ljud.2Om jag har fått förmågan att framföra budskap från Gud, känner till alla Guds hemligheter och har kunskap från Gud, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte visar kärlek, då är min förmåga värdelös.3Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och till och med är villig att dö för min tro, men inte visar kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.4Den som älskar andra visar tålamod och omsorg. Han är inte avundsjuk eller skrytsam eller mallig.5Han är inte oförskämd eller självisk. Han blir inte arg för minsta småsak, och är inte långsint.6Den som älskar andra blir inte glad när de gör något ont, utan blir glad när de håller sig till det sanna budskapet.7Den som älskar ger inte upp. Han tror på andra, hoppas in i det längsta och är beredd att uthärda allt.8Kärleken kommer alltid att finnas kvar. Men att kunna framföra budskap från Gud, att kunna tala okända språk eller att kunna meddela kunskap från Gud, är förmågor som inte alltid kommer att behövas.9Den kunskap vi får från Gud, och de budskap han ger oss att framföra, ger oss bara en skymt av Gud.10Men när Jesus kommer tillbaka, då behövs inte längre dessa begränsade förmågor.11Låt mig förklara med en bild: När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen tänker jag inte längre som ett barn.12Exakt så är det med vår kunskap om Gud. Vi är fortfarande som barn, vi ser bara en suddig spegelbild av honom. Men när Jesus kommer tillbaka ska vi möta Gud ansikte mot ansikte, och då ska vi lära känna Gud lika bra som han känner oss.13Tre saker kommer alltså alltid att vara viktiga: att tro på Jesus, att hålla fast vid hoppet om vår slutliga räddning och att visa kärlek mot våra medmänniskor. Men det allra viktigaste är att vi visar kärlek.
Einheitsübersetzung 2016
1Wenn ich in den Sprachen der Menschen und Engel redete, / hätte aber die Liebe nicht, / wäre ich dröhnendes Erz oder eine lärmende Pauke.2Und wenn ich prophetisch reden könnte / und alle Geheimnisse wüsste / und alle Erkenntnis hätte; / wenn ich alle Glaubenskraft besäße / und Berge damit versetzen könnte, / hätte aber die Liebe nicht, / wäre ich nichts.3Und wenn ich meine ganze Habe verschenkte / und wenn ich meinen Leib opferte, um mich zu rühmen, / hätte aber die Liebe nicht, / nützte es mir nichts.4Die Liebe ist langmütig, / die Liebe ist gütig. / Sie ereifert sich nicht, / sie prahlt nicht, / sie bläht sich nicht auf.5Sie handelt nicht ungehörig, / sucht nicht ihren Vorteil, / lässt sich nicht zum Zorn reizen, / trägt das Böse nicht nach.6Sie freut sich nicht über das Unrecht, / sondern freut sich an der Wahrheit.7Sie erträgt alles, / glaubt alles, / hofft alles, / hält allem stand.8Die Liebe hört niemals auf. / Prophetisches Reden hat ein Ende, / Zungenrede verstummt, / Erkenntnis vergeht.9Denn Stückwerk ist unser Erkennen, / Stückwerk unser prophetisches Reden;10wenn aber das Vollendete kommt, / vergeht alles Stückwerk.11Als ich ein Kind war, / redete ich wie ein Kind, / dachte wie ein Kind / und urteilte wie ein Kind. Als ich ein Mann wurde, / legte ich ab, was Kind an mir war.12Jetzt schauen wir in einen Spiegel / und sehen nur rätselhafte Umrisse, / dann aber schauen wir von Angesicht zu Angesicht. Jetzt ist mein Erkennen Stückwerk, / dann aber werde ich durch und durch erkennen, / so wie ich auch durch und durch erkannt worden bin.13Für jetzt bleiben Glaube, Hoffnung, Liebe, diese drei; / doch am größten unter ihnen ist die Liebe.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.