Römer 15 | Nya Levande Bibeln

Tänk på andra

1 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och kan inte bara tänka på oss själva. 2 Var och en av oss måste hela tiden göra det som är bäst för andra människor, och se till att deras tro blir starkare. 3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju i Skriften*: ”Hånet som riktades mot dig har fallit på mig.”* 4 Alla dessa budskap från Gud som finns i Skriften, står där för att undervisa oss. De är till för att uppmuntra oss, så att vi utan att tröttna kan hålla fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt. 5 Och jag ber att Gud, han som uppmuntrar och ger uthållighet, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra, och att Jesus Kristus ska vara ert föredöme. 6 Då kan ni alla tillsammans hylla Gud, han som är Far till vår Herre Jesus Kristus. 7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad. 8 Låt mig förklara hur vi tillsammans kan hylla Gud: Kristus kom för att hjälpa judarna och visa dem att Gud håller de löften han gav till deras förfäder. 9 Men han kom också för att alla andra folk skulle kunna hylla Gud för den nåd han har visat dem. Det står ju i Skriften: ”Därför ska jag hylla dig bland folken, och sjunga till din ära.”* 10 Det står också: ”Gläd er, alla ni jordens folk, tillsammans med hans folk.”* 11 På ett tredje ställe i Skriften står det: ”Hylla Herren, alla folk! Sjung till hans ära, alla jordens folk!”* 12 Profeten Jesaja skriver också: ”Han som ärver kung Davids tron*ska komma, och han ska härska över alla folk. Alla ska hoppas på honom.”* 13 Därför ber jag att Gud, som har gett oss detta hopp, ska fylla er med glädje och frid när ni tror på honom. Ja, jag ber att Guds heliga Andes kraft ska göra er tro på detta hopp allt starkare.

Paulus speciella uppdrag

14 Jag är själv övertygad om, kära syskon, att Gud har fyllt er med godhet mot andra människor. Och ni vet redan så mycket om dessa saker att ni kan undervisa varandra. 15 Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud gav mig förmånen att få tjäna honom. Han gjorde mig till präst åt Jesus Kristus, för att jag skulle sprida Guds glada budskap till icke-judiska folk och sedan överlämna dessa folk som ett offer till Gud. Och han tar emot dem med glädje, eftersom hans heliga Ande har gjort dem värdiga att tillhöra honom. 17 Tack vare min gemenskap med Jesus Kristus kan jag vara stolt över det uppdrag Gud har gett mig. 18 Något annat än det som Kristus har gjort genom mig vågar jag inte tala om. Det är han som har fått de icke-judiska folken att lyda Gud genom mina ord och mina handlingar, 19 och genom kraften i de tecken och under jag har fått utföra med Guds Andes hjälp. På detta sätt har jag spridit det glada budskapet om Kristus, med början i Jerusalem och sedan överallt, ända till Illyrien.* 20 Hela tiden har min målsättning varit att sprida det glada budskapet på platser där man aldrig har hört talas om Kristus, istället för att fortsätta arbetet i församlingar som andra hade startat. 21 Jag har följt det som står i Skriften: ”De som inte har fått budskapet om honom ska se, och de som inte har hört ska förstå.”*

Paulus resplaner

22 Det är på grund av denna målsättning som jag har hindrats så länge från att resa till er. 23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området, och kan efter många år av väntan komma till er. 24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna i Rom. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa. 25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de troende där. 26 Församlingarna i Makedonien och Achaia* har nämligen gjort en frivillig insamling för de som är fattiga bland de troende i Jerusalem. 27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De icke-judiska folken har ju fått del av allt det andliga goda som Gud har gett judarna, och därför är det också rätt att de icke-judiska folken delar med sig av sitt materiella goda. 28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem, tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen. 29 Och jag vet att när jag kommer till er, ska jag få vara med och ge er av allt det goda som Kristus har i beredskap åt er. 30 Men innan dess vill jag be er om en sak, kära syskon: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig, så att vår Herre Jesus Kristus kan bli ärad. Jag vet ju vilken kärlek Guds Ande har gett er. 31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro på Kristus och att de troende i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig. 32 Då kan jag, om Gud vill, få besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad. 33 Jag ber att Gud, han som ger frid, ska vara med er alla. Ja, det är min bön!*

English Standard Version

The Example of Christ

1 We who are strong have an obligation to bear with the failings of the weak, and not to please ourselves. 2 Let each of us please his neighbor for his good, to build him up. 3 For Christ did not please himself, but as it is written, “The reproaches of those who reproached you fell on me.” 4 For whatever was written in former days was written for our instruction, that through endurance and through the encouragement of the Scriptures we might have hope. 5 May the God of endurance and encouragement grant you to live in such harmony with one another, in accord with Christ Jesus, 6 that together you may with one voice glorify the God and Father of our Lord Jesus Christ. 7 Therefore welcome one another as Christ has welcomed you, for the glory of God.

Christ the Hope of Jews and Gentiles

8 For I tell you that Christ became a servant to the circumcised to show God’s truthfulness, in order to confirm the promises given to the patriarchs, 9 and in order that the Gentiles might glorify God for his mercy. As it is written, “Therefore I will praise you among the Gentiles, and sing to your name.” 10 And again it is said, “Rejoice, O Gentiles, with his people.” 11 And again, “Praise the Lord, all you Gentiles, and let all the peoples extol him.” 12 And again Isaiah says, “The root of Jesse will come, even he who arises to rule the Gentiles; in him will the Gentiles hope.” 13 May the God of hope fill you with all joy and peace in believing, so that by the power of the Holy Spirit you may abound in hope.

Paul the Minister to the Gentiles

14 I myself am satisfied about you, my brothers,* that you yourselves are full of goodness, filled with all knowledge and able to instruct one another. 15 But on some points I have written to you very boldly by way of reminder, because of the grace given me by God 16 to be a minister of Christ Jesus to the Gentiles in the priestly service of the gospel of God, so that the offering of the Gentiles may be acceptable, sanctified by the Holy Spirit. 17 In Christ Jesus, then, I have reason to be proud of my work for God. 18 For I will not venture to speak of anything except what Christ has accomplished through me to bring the Gentiles to obedience—by word and deed, 19 by the power of signs and wonders, by the power of the Spirit of God—so that from Jerusalem and all the way around to Illyricum I have fulfilled the ministry of the gospel of Christ; 20 and thus I make it my ambition to preach the gospel, not where Christ has already been named, lest I build on someone else’s foundation, 21 but as it is written, “Those who have never been told of him will see, and those who have never heard will understand.”

Paul’s Plan to Visit Rome

22 This is the reason why I have so often been hindered from coming to you. 23 But now, since I no longer have any room for work in these regions, and since I have longed for many years to come to you, 24 I hope to see you in passing as I go to Spain, and to be helped on my journey there by you, once I have enjoyed your company for a while. 25 At present, however, I am going to Jerusalem bringing aid to the saints. 26 For Macedonia and Achaia have been pleased to make some contribution for the poor among the saints at Jerusalem. 27 For they were pleased to do it, and indeed they owe it to them. For if the Gentiles have come to share in their spiritual blessings, they ought also to be of service to them in material blessings. 28 When therefore I have completed this and have delivered to them what has been collected,* I will leave for Spain by way of you. 29 I know that when I come to you I will come in the fullness of the blessing* of Christ. 30 I appeal to you, brothers, by our Lord Jesus Christ and by the love of the Spirit, to strive together with me in your prayers to God on my behalf, 31 that I may be delivered from the unbelievers in Judea, and that my service for Jerusalem may be acceptable to the saints, 32 so that by God’s will I may come to you with joy and be refreshed in your company. 33 May the God of peace be with you all. Amen.

Römer 15 | Nya Levande Bibeln English Standard Version