1Just vid den tid då detta hände blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, besökte honom och gav honom en hälsning från Herren:"Ordna upp dina affärer och allt annat som behöver göras, för du kommer att dö i denna sjukdom."2När Hiskia fick detta besked, vände han sig mot väggen och bad:3"Herre, kommer du inte ihåg hur ärlig och uppriktig jag varit mot dig och hur jag alltid försökt lyda dig och göra allt vad du sagt?" Sedan började han gråta bittert.4Då kom ett nytt budskap från Herren till Jesaja:5"Gå och tala om för Hiskia att Herren, hans fäders Gud, har hört hans bön och sett hans gråt. Jag ska förlänga hans liv med femton år.6Jag ska hjälpa honom och rädda staden från kungen i Assyrien. Jag ska försvara dig, säger Herren,7och detta är mitt tecken:8Jag ska låta skuggan gå tio steg tillbaka på Ahas solur!"Solen gick alltså baklänges motsvarande tio steg på soluret!9När kung Hiskia blev frisk igen, skrev han detta om sin upplevelse:10"Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.11Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.12Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.13Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.14I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud', ropade jag. 'Jag har bekymmer, hjälp mig!'15Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.16Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!17Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.18Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.19De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.20Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument."21Jesaja hade bett Hiskias tjänare att göra en salva av fikon och lägga den på svulsten, så att han skulle bli frisk igen.22Då hade Hiskia frågat: "Vilket tecken ska Herren ge mig på att han botar mig?"
English Standard Version
Hezekiah’s Sickness and Recovery
1In those days Hezekiah became sick and was at the point of death. And Isaiah the prophet the son of Amoz came to him, and said to him, “Thus says the Lord: Set your house in order, for you shall die, you shall not recover.”*2Then Hezekiah turned his face to the wall and prayed to the Lord,3and said, “Please, O Lord, remember how I have walked before you in faithfulness and with a whole heart, and have done what is good in your sight.” And Hezekiah wept bitterly.4Then the word of the Lord came to Isaiah:5“Go and say to Hezekiah, Thus says the Lord, the God of David your father: I have heard your prayer; I have seen your tears. Behold, I will add fifteen years to your life.*6I will deliver you and this city out of the hand of the king of Assyria, and will defend this city.7“This shall be the sign to you from the Lord, that the Lord will do this thing that he has promised:8Behold, I will make the shadow cast by the declining sun on the dial of Ahaz turn back ten steps.” So the sun turned back on the dial the ten steps by which it had declined.*9A writing of Hezekiah king of Judah, after he had been sick and had recovered from his sickness:10I said, In the middle* of my days I must depart; I am consigned to the gates of Sheol for the rest of my years.11I said, I shall not see the Lord, the Lord in the land of the living; I shall look on man no more among the inhabitants of the world.12My dwelling is plucked up and removed from me like a shepherd’s tent; like a weaver I have rolled up my life; he cuts me off from the loom; from day to night you bring me to an end;13I calmed myself* until morning; like a lion he breaks all my bones; from day to night you bring me to an end.14Like a swallow or a crane I chirp; I moan like a dove. My eyes are weary with looking upward. O Lord, I am oppressed; be my pledge of safety!15What shall I say? For he has spoken to me, and he himself has done it. I walk slowly all my years because of the bitterness of my soul.16O Lord, by these things men live, and in all these is the life of my spirit. Oh restore me to health and make me live!17Behold, it was for my welfare that I had great bitterness; but in love you have delivered my life from the pit of destruction, for you have cast all my sins behind your back.18For Sheol does not thank you; death does not praise you; those who go down to the pit do not hope for your faithfulness.19The living, the living, he thanks you, as I do this day; the father makes known to the children your faithfulness.20The Lord will save me, and we will play my music on stringed instruments all the days of our lives, at the house of the Lord.21Now Isaiah had said, “Let them take a cake of figs and apply it to the boil, that he may recover.”22Hezekiah also had said, “What is the sign that I shall go up to the house of the Lord?”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.