2.Mose 2 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

2.Mose 2 | Nya Levande Bibeln

Mose föds

1 Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader. 3 Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden. 4 Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända. 5 En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. "Det måste vara ett av de hebreiska barnen!" sa hon. 7 Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: "Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?" 8 "Ja, gör det!" svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma. 9 "Tag med dig det här barnet och amma det åt mig", sa prinsessan, "så ska jag ge dig bra betalt!" Då tog modern hand om sin son och ammade honom. 10 När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.

Mose flyr

11 En dag flera år senare, när Mose hade vuxit upp och blivit man, besökte han det område där hans landsmän slet och arbetade och såg deras hårda villkor. Han fick också se hur en egyptier slog ner en hebré, en av hans eget folk. 12 Mose såg sig snabbt omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptiern och gömde hans kropp i sanden. 13 Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två av sina landsmän som råkat i slagsmål. "Vad är det ni gör? Ska du slå din egen bror på det här sättet?" sa han till den ene av dem. 14 "Och vem är du då?" frågade mannen. "Du tror förstås att du är vår härskare och domare? Tänker du kanske döda mig, som du gjorde med egyptiern i går?" När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd. 15 Farao fick också höra talas om saken och gav order om att Mose skulle dödas, men han flydde bort till midjaniternas land. En gång när han vilade vid en brunn, 16 kom sju flickor dit. De var döttrar till prästen i Midjans land och hade kommit för att vattna sin fars får. När de skulle fylla hoarna med vatten kom några herdar och försökte mota bort dem. Då kom Mose till deras hjälp och gav fåren vatten. 18 När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: "Hur kunde ni ge djuren vatten så fort i dag?" 19 "Det var en egyptier där som försvarade oss mot herdarna", förklarade de. "Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren." 20 "Men var har ni gjort av honom?" frågade deras far. "Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss." 21 Mose tackade ja till en inbjudan från Reguel att bli kvar hos dem och bosätta sig där, och Reguel gav honom en av flickorna, Sippora, till hustru. 22 De fick en son, Gersom, som betyder främling, för Mose sa: "Jag är en främling i ett främmande land." 23 Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och led oerhört under slaveriet. De grät bittert inför Herrens ansikte, och han hörde deras rop 24 och tänkte på sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob att föra deras ättlingar tillbaka till Kanaans land. 25 Gud såg israeliternas belägenhet och förstod att tiden var inne att befria dem.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

The Birth of Moses

1 Now a man from the house of Levi went and took as his wife a Levite woman. 2 The woman conceived and bore a son, and when she saw that he was a fine child, she hid him three months. 3 When she could hide him no longer, she took for him a basket made of bulrushes* and daubed it with bitumen and pitch. She put the child in it and placed it among the reeds by the river bank. 4 And his sister stood at a distance to know what would be done to him. 5 Now the daughter of Pharaoh came down to bathe at the river, while her young women walked beside the river. She saw the basket among the reeds and sent her servant woman, and she took it. 6 When she opened it, she saw the child, and behold, the baby was crying. She took pity on him and said, “This is one of the Hebrews’ children.” 7 Then his sister said to Pharaoh’s daughter, “Shall I go and call you a nurse from the Hebrew women to nurse the child for you?” 8 And Pharaoh’s daughter said to her, “Go.” So the girl went and called the child’s mother. 9 And Pharaoh’s daughter said to her, “Take this child away and nurse him for me, and I will give you your wages.” So the woman took the child and nursed him. 10 When the child grew older, she brought him to Pharaoh’s daughter, and he became her son. She named him Moses, “Because,” she said, “I drew him out of the water.”*

Moses Flees to Midian

11 One day, when Moses had grown up, he went out to his people and looked on their burdens, and he saw an Egyptian beating a Hebrew, one of his people.* 12 He looked this way and that, and seeing no one, he struck down the Egyptian and hid him in the sand. 13 When he went out the next day, behold, two Hebrews were struggling together. And he said to the man in the wrong, “Why do you strike your companion?” 14 He answered, “Who made you a prince and a judge over us? Do you mean to kill me as you killed the Egyptian?” Then Moses was afraid, and thought, “Surely the thing is known.” 15 When Pharaoh heard of it, he sought to kill Moses. But Moses fled from Pharaoh and stayed in the land of Midian. And he sat down by a well. 16 Now the priest of Midian had seven daughters, and they came and drew water and filled the troughs to water their father’s flock. 17 The shepherds came and drove them away, but Moses stood up and saved them, and watered their flock. 18 When they came home to their father Reuel, he said, “How is it that you have come home so soon today?” 19 They said, “An Egyptian delivered us out of the hand of the shepherds and even drew water for us and watered the flock.” 20 He said to his daughters, “Then where is he? Why have you left the man? Call him, that he may eat bread.” 21 And Moses was content to dwell with the man, and he gave Moses his daughter Zipporah. 22 She gave birth to a son, and he called his name Gershom, for he said, “I have been a sojourner* in a foreign land.”

God Hears Israel’s Groaning

23 During those many days the king of Egypt died, and the people of Israel groaned because of their slavery and cried out for help. Their cry for rescue from slavery came up to God. 24 And God heard their groaning, and God remembered his covenant with Abraham, with Isaac, and with Jacob. 25 God saw the people of Israel—and God knew.