Offenbarung 19 | Bible Kralická nuBibeln

Offenbarung 19 | Bible Kralická
1 Potom jsem slyšel veliký hlas velikého zástupu na nebi, řkoucího: Haleluiah. Spasení, a sláva, a čest, i moc Pánu Bohu našemu. 2 Neboť jsou praví a spravedliví soudové jeho, kterýž odsoudil nevěstku tu velikou, jenž byla porušila zemi smilstvem svým, a pomstil krve služebníků svých z ruky její. 3 I řekli po druhé: Haleluiah. A dým její vstupoval na věky věků. 4 I padlo čtyřmecítma starců a čtvero zvířat, a klaněli se Bohu sedícímu na trůnu, řkouce: Amen, Haleluiah. 5 I vyšel z trůnu hlas, řkoucí: Chvalte Boha našeho všickni služebníci jeho, a kteříž se bojíte jeho, i malí i velicí. 6 A slyšel jsem hlas jako zástupu velikého, a jako hlas vod mnohých, a jako zvuk hromů silných, řkoucích: Haleluiah. Kralovalť jest Pán Bůh náš všemohoucí. 7 Radujme se, a veselme se, a chválu vzdejme jemu. Neboť jest přišla svadba Beránkova, a manželka jeho připravila se. 8 A dáno jest jí, aby se oblékla v kment čistý a stkvoucí, a ten kment jsouť ospravedlňování svatých. 9 I řekl mi: Piš: Blahoslavení, kteříž jsou k večeři svadby Beránkovy povoláni. A řekl mi: Tatoť slova Boží jsou pravá. 10 I padl jsem k nohám jeho, klaněti se jemu chtěje. Ale řekl mi: Hleď, abys toho nečinil. Neboť jsem spoluslužebník tvůj i bratří tvých, těch, jenž mají svědectví Ježíšovo. Bohu se klaněj! Svědectví pak Ježíšovo jestiť duch proroctví. 11 I viděl jsem nebe otevřené, a aj, kůň bílý, a ten, jenž seděl na něm, sloul Věrný a Pravý, a kterýž v spravedlnosti soudí i bojuje. 12 Oči pak jeho byly jako plamen ohně, a na hlavě jeho korun množství, a měl jméno napsané, kteréhož žádný neví, než on sám. 13 A byl odín v roucho pokropené krví, a sloveť jméno jeho Slovo Boží. 14 A rytířstvo nebeské jelo za ním na bílých koních, jsouce odíni v kment bílý a čistý. 15 A z úst jeho vycházel meč ostrý, aby jím bil všecky národy. Nebo on bude je spravovati prutem železným; onť i pres vína hněvu a prchlivosti Boha všemohoucího tlačiti bude. 16 A máť na rouchu a na bedrách svých napsané jméno: Král králů a Pán pánů. 17 I viděl jsem jednoho anděla, an stojí v slunci, a zkřikl hlasem velikým, řka všechněm ptákům, kteříž létali po prostřed nebes: Pojďte a shromažďte se k večeři velikého Boha, 18 Abyste jedli těla králů, a těla hejtmanů, a těla silných, a těla koňů, i těch, kteříž na nich sedí, a těla všech svobodných i služebníků, i malých i velikých. 19 I viděl jsem šelmu a krále země a vojska jejich, ani se sjeli, aby bojovali s tím, kterýž seděl na koni, a s rytířstvem jeho. 20 I jata jest šelma, a s ní falešný prorok ten, kterýž činíval divy před ní, jimiž svodil ty, kteříž přijali znamení šelmy a kteříž se klaněli obrazu jejímu. I uvrženi jsou oba za živa do jezera ohnivého, hořícího sirou. 21 A jiní zbiti jsou mečem toho, kterýž seděl na koni, vycházejícím z úst jeho. A všickni ptáci nasyceni jsou těly jejich.

Public Domain

nuBibeln

Segerjubel i himlen

1 Efter det hörde jag något som lät som starka röster från en stor skara människor i himlen, och de sa: ”Halleluja!* Frälsningen, härligheten och makten tillhör vår Gud, 2 för hans domar är sanna och rättfärdiga. Han har dömt den stora prostituerade kvinnan som förstörde världen med sin sexuella lössläppthet, och han har hämnats på henne för morden på sina tjänare.” 3 Sedan sa de än en gång: ”Halleluja! Röken från henne stiger upp i all evighet!” 4 De tjugofyra himmelska ledarna och de fyra levande varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sa: ”Amen. Halleluja!” 5 Från tronen kom sedan en röst som sa: ”Hylla vår Gud, alla ni hans tjänare, alla ni som fruktar honom, både små och stora.” 6 Jag hörde något som lät som rösten från en stor skara människor, som dånet av stora vattenmassor, och som mullrande åska, och de sa: ”Halleluja! Herren, vår Gud, Allsmäktig, är den som regerar. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig klar. 8 Hon har fått klä sig i skinande vitt, fint linnetyg.” För det fina linnetyget är de heligas rättfärdighet*. 9 Ängeln sa till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han fortsatte: ”Detta är ett sant budskap från Gud.” 10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och de andra troende som har Jesus vittnesbörd. Det är Gud du ska tillbe, för Jesus vittnesbörd är profetians ande.”

Ryttaren på den vita hästen

11 Sedan såg jag himlen öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ”Trovärdig och Sann”, och han är rättfärdig, både när han dömer och när han strider. 12 Hans ögon var som eldslågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Ett namn stod skrivet på honom, men ingen känner till det utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds Ord”*. 14 Himlens arméer följde honom på vita hästar, klädda i skinande vitt, fint linnetyg. 15 Från hans mun kom det ut ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska härska över dem med en spira av järn*. Han ska trampa Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress.* 16 På manteln, över hans lår, står ett namn skrivet: Kungarnas Kung och herrarnas Herre. 17 Jag såg också en ängel som stod inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar som flög mitt över himlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött från kungar, höga militärer och ledare, från hästar och ryttare, ja, från alla människor, fria och slavar, små och stora.” 19 Sedan såg jag att odjuret* och kungarna på jorden och deras arméer hade samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans armé. 20 Odjuret togs till fånga, tillsammans med den falska profeten*, han som hade utfört tecken inför odjuret och bedragit alla dem som hade tagit emot odjurets märke och tillbett dess bild. De båda kastades sedan levande i eldsjön som brinner av svavel.* 21 Resten av dem dödades av svärdet från ryttarens mun, och alla fåglar åt sig mätta på deras kött.