Sprüche 7 | Bible Kralická

1 Synu můj, ostříhej řečí mých, a přikázaní má schovej u sebe. 2 Ostříhej přikázaní mých, a živ budeš, a naučení mého jako zřítelnice očí svých. 3 Přivaž je na prsty své, napiš je na tabuli srdce svého. 4 Rci moudrosti: Sestra má jsi ty, a rozumnost přítelkyní jmenuj, 5 Aby tě ostříhala od ženy cizí, od postranní, jenž řečmi svými lahodí. 6 Nebo z okna domu svého okénkem vyhlédaje, 7 Viděl jsem mezi hloupými, spatřil jsem mezi mládeží mládence bláznivého. 8 Kterýž šel po ulici vedlé úhlu jejího, a cestou k domu jejímu kráčel, 9 V soumrak, u večer dne, ve tmách nočních a v mrákotě. 10 A aj, žena potkala ho v ozdobě nevěstčí a chytrého srdce, 11 Štěbetná a opovážlivá, v domě jejím nezůstávají nohy její, 12 Jednak vně, jednak na ulici u každého úhlu úklady činící. 13 I chopila jej, a políbila ho, a opovrhši stud, řekla jemu: 14 Oběti pokojné jsou u mne, dnes splnila jsem slib svůj. 15 Protož vyšla jsem vstříc tobě, abych pilně hledala tváři tvé, i nalezla jsem tě. 16 Koberci jsem obestřela lůže své, s řezbami a prostěradly Egyptskými, 17 Vykadila jsem pokojík svůj mirrou a aloe a skořicí. 18 Poď, opojujme se milostí až do jitra, obveselíme se v milosti. 19 Nebo není muže doma, odšel na cestu dalekou. 20 Pytlík peněz vzal s sebou, v jistý den vrátí se do domu svého. 21 I naklonila ho mnohými řečmi svými, a lahodností rtů svých přinutila jej. 22 Šel za ní hned, jako vůl k zabití chodívá, a jako blázen v pouta, jimiž by trestán byl. 23 Dokudž nepronikla střela jater jeho, pospíchal jako pták k osídlu, nevěda, že ono bezživotí jeho jest. 24 Protož nyní, synové, slyšte mne, a pozorujte řečí úst mých. 25 Neuchyluj se k cestám jejím srdce tvé, aniž se toulej po stezkách jejích. 26 Nebo mnohé zranivši, porazila, a silní všickni zmordováni jsou od ní. 27 Cesty pekelné dům její, vedoucí do skrýší smrti.

nuBibeln

1 Min son, håll mina ord, bevara mina bud inom dig. 2 Håll mina bud, så får du leva. Bevara min undervisning som din ögonsten. 3 Bind fast dem vid dina fingrar och skriv dem på ditt hjärtas tavla. 4 Säg till visheten: ”Du är min syster”, och kalla insikten din närmaste. 5 De bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar förföriska ord. 6 En gång tittade jag ut genom fönstergallret i mitt hus, 7 och bland de okunniga såg jag en yngling som saknade vett. 8 Han gick nära hennes gathörn, i riktning mot hennes hus 9 i skymningen, mot kvällen, när nattmörkret föll. 10 Ut kom då en kvinna för att möta honom, klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter, 11 rastlös och utmanande, med fötter som ständigt vill ut hemifrån. 12 Än på gator, än på torg, vid varje gathörn står hon på lur. 13 Hon grep tag i honom, kysste honom och talade till honom med en fräck uppsyn: 14 ”Jag har gett ett gemenskapsoffer, fullföljt mina löften idag. 15 Därför har jag gått ut för att möta dig, jag har letat efter dig och nu har jag hittat dig. 16 Min säng är bäddad med sköna täcken av färgat linne från Egypten, 17 och jag har bestänkt min bädd med myrra, aloe och kanel. 18 Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen, älskar tillsammans med vällust! 19 Min man är på resa och är inte hemma, han har rest långt bort. 20 Han tog med sig pengarna, och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.” 21 Hon förledde honom med sitt överflödande prat, hon förförde honom med sina smickrande läppar. 22 Han följde genast efter henne, liksom en oxe som går för att slaktas. Han var som en hjort som fastnat i en fälla,* 23 tills en pil genomborrar hans lever, som en fågel som skyndar till en snara utan att veta att hans liv står på spel. 24 Lyssna nu till mig, barn, ge akt på vad jag säger. 25 Låt dig inte dras in på hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar. 26 Många är de offer hon fått på fall, otaliga har hon slaktat. 27 Från hennes hus går vägen till dödsriket, den leder till dödens kamrar.

Sprüche 7 | Bible Kralická nuBibeln