Jeremia 9 | Bible Kralická

1 Ó kdo mi to dá, aby hlava má byla vodou, a oči mé pramenem slzí, abych dnem i nocí oplakati mohl zmordovaných dcerky lidu svého. 2 Ó kdo mne postaví na poušti v hospodě pocestných, abych opustil lid svůj, a odešel od nich; nebo všickni jsou cizoložníci, zběř zpronevěřilých, 3 A natahují jazyka svého ke lži jako lučiště své. Zmocnili se na zemi, ale ne k pravdě; nebo ze zlého ve zlé jdou, a mne neznají, praví Hospodin. 4 Každý střez se bližního svého, a ne každému bratru se dověřuj; nebo každý bratr hledí všelijak podtrhnouti, a každý bližní jako utrhač chodí. 5 A jeden každý bližního svého oklamává, a pravdy nemluví; učí jazyk svůj mluviti lež, neprávě činíce, ustávají. 6 Tvůj byt jest u prostřed lidu přelstivého; pro lest nechtějí mne poznati, dí Hospodin. 7 Z té příčiny takto praví Hospodin zástupů: Aj, já přeháněje, pruboval jsem je. Jakž tedy již naložiti mám s dcerou lidu svého? 8 Střela zabíjející jest jazyk jejich, lest mluví. Ústy svými pokojně s bližním svým mluví, ale v srdci svém skládá úklady své. 9 Zdali pro takové věci nemám jich navštíviti? dí Hospodin. Zdaliž nad národem takovým nemá mstíti duše má? 10 Pro tyto hory dám se v pláč a v naříkání, a pro pastviště, kteráž jsou na poušti, v kvílení; nebo popálena budou, tak že nebude žádného, kdo by skrze ně šel, aniž bude slyšán hlas dobytka. Od ptactva nebeského až do hovada všecko se odbéře a odejde. 11 A obrátím Jeruzalém v hromady, příbytek draků, a města Judská obrátím v pustinu, tak že nebude obyvatele. 12 Kdo jest ten muž moudrý, ješto by rozuměl tomu? A k komu mluvila ústa Hospodinova, ješto by oznamoval to, proč zahynouti má tato země, a vypálena býti jako poušť, tak aby nebylo, kdo by skrze ni šel? 13 Nebo praví Hospodin: Proto že opustili zákon můj, kterýž jsem jim předložil, a neposlouchali hlasu mého, aniž chodili za ním, 14 Ale chodili za myšlénkami srdce svého a za Báli, čemuž je naučili otcové jejich: 15 Protož takto praví Hospodin zástupů, Bůh Izraelský: Aj, já nakrmím je, totiž lid tento, pelynkem, a napojím je vodou jedovatou. 16 Nebo rozptýlím je mezi národy,kterýchž neznali oni, ani otcové jejich, a posílati budu za nimi meč, až je do konce vyhladím. 17 Takto praví Hospodin zástupů: Pilně považte, a svolejte ty, kteréž naříkávají, ať přijdou, a k těm, kteréž jsou vycvičené, pošlete, aby přišly. 18 Nechť pospíší, a dadí se nad námi v naříkání, aby slzy tekly z očí našich, a víčka naše oplývala vodou. 19 Hlas zajisté naříkání slyšeti z Siona: Jak jsme pohubeni! Stydíme se náramně, že jsme ztratili zemi, že boří příbytky naše. 20 Anobrž slyšte, ženy, slovo Hospodinovo, a nechť přijme ucho vaše slovo úst jeho, abyste učily dcerky své naříkání, a jedna každá tovaryšku svou kvílení. 21 Nebo vlezla smrt okny našimi, vešla na paláce naše, aby vyhubila děti z rynků a mládence z ulic. 22 (Mluv i to: Takto dí Hospodin:) A padla mrtvá těla lidská jako hnůj po poli, a jako snopové za žencem, a není žádného, kdo by pochoval. 23 Takto praví Hospodin: Nechlub se moudrý v moudrosti své, ani se chlub silný v síle své, aniž se chlub bohatý v bohatství svém. 24 Ale v tom nechť se chlubí, kdo se chlubí, že rozumí a zná mne, že já jsem Hospodin, kterýž činím milosrdenství, soud i spravedlnost na zemi; nebo v těch věcech líbost mám, dí Hospodin. 25 Aj, dnové jdou, praví Hospodin, v nichž navštívím každého, obřezaného i neobřezaného, 26 Egyptské i Judské, a Idumejské i Ammonitské, a Moábské, i všecky, kteříž v nejzadnějším koutě bydlí na poušti. Nebo ti všickni národové jsou neobřezaní, tolikéž všecken dům Izraelský jest neobřezaného srdce.

nuBibeln

1 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn och mitt öga en källa av tårar, då skulle jag gråta dag och natt över de fallna bland mitt folk. 2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen, om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem, för de är äktenskapsbrytare allesammans, en samling trolösa. 3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge. Lögn, inte sanning, triumferar i landet. De går från den ena ondskan till den andra, och mig vill de inte veta av, säger HERREN. 4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän och inte ens lita på sin bror. För varje bror bedrar och varje vän skvallrar. 5 Var och en lurar sin nästa, de talar inte sanning. De har lärt sina tungor att ljuga, de tröttar ut sig med att handla fel.* 6 Du bor mitt ibland svek. I sitt svek vill de inte veta av mig, säger HERREN.” 7 Därför säger härskarornas HERRE: ”Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk? 8 Deras tunga är en dödande pil. Deras mun talar svek. Var och en talar fredligt med sin nästa men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom. 9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?”

Klagan över Jerusalem och Juda

10 Jag vill gråta och klaga över bergen, sjunga en klagosång över öknens betesmarker. De ligger förbrända, och ingen går där. Boskapens råmande hörs inte mer, och himlens fåglar och de vilda djuren har flytt och är borta. 11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för schakaler, och ödelägga Juda städer så att ingen kan bo där.” 12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har HERREN talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går? 13 HERREN svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.” 17 Så säger härskarornas HERRE: ”Beakta och kalla på gråterskor, så att de kommer! Skicka efter duktiga kvinnor, så att de kommer! 18 Låt dem komma fort och stämma upp en klagosång över oss, så att våra ögon fylls av tårar och vatten strömmar från våra ögonlock. 19 En klagosång hörs från Sion: ’Allt är förött, vi står här med skam! Vi måste lämna vårt land för de har raserat våra hem.’ ” 20 Hör HERRENS ord, ni kvinnor, lyssna till orden ur hans mun! Lär era döttrar en klagovisa, lär varandra en sorgesång. 21 Döden har stigit in genom våra fönster, trätt in i våra fästningar, för att rycka bort barnen från gatorna och de unga från torgen. 22 Säg: ”Så säger HERREN:* ’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och ingen vill samla upp dem.’ ” 23 Så säger HERREN: ”Den vise ska inte skryta över sin vishet och inte heller den starke över sin styrka eller den rike över sin rikedom. 24 Nej, den som vill skryta ska skryta över att han har insikt och känner mig, att jag är HERREN, som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Däri har jag min glädje, säger HERREN. 25 En tid kommer, säger HERREN, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”

Jeremia 9 | Bible Kralická nuBibeln

Klagan över Jerusalem och Juda