Jeremia 31 | Bible Kralická
1Toho času, dí Hospodin, budu Bohem všech čeledí Izraelových, a oni budou mým lidem.2Takto praví Hospodin: Lid z těch pozůstalých po meči nalezl milost na poušti, když jsem chodil před ním, abych odpočinutí způsobil Izraelovi.3Za starodávnať se mi ukazoval Hospodin. I však milováním věčným miluji tě, pročež ustavičně činím tobě milosrdenství.4Ještě vždy vzdělávati tě budu, a vzdělána budeš, panno Izraelská; ještě se obveselovati budeš bubny svými, a vycházeti s houfem plésajících.5Ještě štěpovati budeš vinice v horách Samařských, štěpovati budou štěpaři i jísti.6Nebo nastane den, v němž volati budou strážní na hoře Efraimově: Vstaňte a vstupme na Sion k Hospodinu Bohu svému.7Takto zajisté praví Hospodin: Prozpěvujte Jákobovi o věcech veselých, prokřikujte zjevně před těmi národy; dejte se slyšeti, chválu vzdávejte, a rcete: Vysvoboď, Hospodine, ostatek lidu svého Izraelského.8Aj, já přivedu je z země půlnoční, a shromáždím je ze všech stran země, s nimi spolu slepého i kulhavého, těhotnou i rodící; shromáždění veliké sem se navrátí.9Kteréžto s pláčem jdoucí a s pokornými modlitbami zase přivedu, a povedu je podlé tekutých vod cestou přímou, na níž by se nepoklesli; neboť jsem Izraelův otec, a Efraim jest prvorozený můj.10Slyšte slovo Hospodinovo, ó národové, a zvěstujte na ostrovích dalekých, a rcete: Ten, kterýž rozptýlil Izraele, shromáždí jej, a ostříhati ho bude jako pastýř stáda svého.11Neboť vykoupil Hospodin Jákoba, protož vysvobodí jej z ruky toho, kterýž silnější jest nad něj.12I přijdou, a prozpěvovati budou na výsosti Siona, a pohrnou se k dobrotě Hospodinově s obilím, a s vínem, a s olejem, a s plodem skotů a bravů, duše pak jejich bude podobná zahradě svlažené, a nebudouť se rmoutiti více.13Tehdáž veseliti se bude panna s plésáním, a mládenci i starci spolu; obrátím zajisté kvílení jejich v radost, a potěším jich, a obveselím je po zámutku jejich.14Rozvlažím i duši kněží tukem, a lid můj dobroty mé nasytí se, dí Hospodin.15Takto praví Hospodin: Hlas v Ráma slyšán jest, naříkání a pláč přehořký. Ráchel plačeci synů svých, nedala se potěšiti po synech svých, proto že žádného není.16Takto praví Hospodin: Zdrž hlas svůj od pláče, a oči své od slz, nebo budeš míti mzdu za práci svou, praví Hospodin, že se navrátí z země nepřátelské.17Jest, pravím, čáka, žeť se potom, dí Hospodin, navrátí synové do svého kraje.18V pravdě slyším Efraima, an sobě stýště, pravě: Trestals mne, abych strestán byl jako telátko neupřáhané; obrať mne, abych obrácen byl, ty jsi zajisté, Hospodine, Bůh můj.19Nebo po obrácení svém pokání činiti budu, a když mi k známosti sebe poslouženo bude, udeřím se v bedra. Stydímť se, anobrž i pýřím, že snáším útržku dětinství svého.20Zdali Efraim jest mým synem milým, aneb dítě velmi milostné? A však jakž jsem mluvil proti němu, ustavičně se vždy na něj rozpomínám. Pročež pohybují se vnitřnosti mé příčinou jeho; jistě žeť se slituji nad ním, dí Hospodin.21Nastavěj sobě pamětných znamení, naklaď sobě hromad kamení, pamatuj na tu silnici a cestu, kterouž jsi šla; navrať se, panno Izraelská, navrať se k městům svým těmto.22Dokudž se toulati budeš, ó dcero zpurná? Neboť učiní Hospodin novou věc na zemi: Žena bude vůkol obcházeti muže.23Takto praví Hospodin zástupů, Bůh Izraelský: Ještěť říkati budou slovo toto v zemi Judově a v městech jeho, když zase přivedu zajaté jejich: Požehnejž tobě Hospodin, ó příbytku spravedlnosti, horo svatosti.24Nebo osazovati se budou v zemi Judské, ve všech městech jeho spolu oráči, a kteříž zacházejí s stádem.25Rozvlažím zajisté duši ustalou, a všelikou duši truchlou nasytím.26V tom jsem procítil, a ohlédl se, a ten můj sen byl mi vděčný.27Aj, dnové jdou, dí Hospodin, v nichžto oseji dům Izraelský a dům Judský semenem lidským a semenem hovad.28I stane se, že jakož jsem se snažoval, abych je plénil, a bořil, a kazil a hubil, a trápil, tak se snažím, abych je vzdělal a rozsazoval, dí Hospodin.29Těch časů nebudou říkati více: Otcové jedli hrozen trpký, pročež zubové synů laskominy mají,30Nýbrž raději: Jeden každý pro nepravost svou umře. Každého člověka, kterýž by jedl hrozen trpký, laskominy míti budou zubové jeho.31Aj, dnové jdou, dí Hospodin, v nichž učiním s domem Izraelským a s domem Judským smlouvu novou.32Ne takovou smlouvu, jakouž jsem učinil s otci jejich v ten den, v kterýž jsem je ujal za ruku jejich, abych je vyvedl z země Egyptské. Kteroužto smlouvu mou oni zrušili, a já abych zůstati měl manželem jejich? dí Hospodin.33Ale tatoť jest smlouva, kterouž učiním s domem Izraelským po těchto dnech, dí Hospodin: Dám zákon svůj do vnitřnosti jejich, a na srdci jejich napíši jej; i budu Bohem jejich, a oni budou mým lidem.34A nebudou učiti více jeden každý bližního svého, a jeden každý bratra svého, říkajíce: Poznejte Hospodina. Všickni zajisté napořád znáti mne budou, od nejmenšího z nich až do největšího z nich, dí Hospodin; milostiv zajisté budu nepravosti jejich, a na hřích jejich nezpomenu více.35Takto praví Hospodin, kterýž dává slunce za světlo ve dne, zřízení měsíce a hvězd za světlo v noci, kterýž rozděluje moře, a zvučí vlnobití jeho, jehož jméno jest Hospodin zástupů:36Jestliže se pohnou ta nařízení před oblíčejem mým, dí Hospodin, takéť símě Izraelovo přestane býti národem před oblíčejem mým po všecky dny.37Takto praví Hospodin: Budou-li moci býti změřena nebesa zhůru, a vyhledáni základové země dolů, takéť já zavrhu docela símě Izraelovo pro všecko to, což činili, dí Hospodin.38Aj, dnové jdou, dí Hospodin, v nichž vystaveno bude město toto Hospodinu, od věže Chananeel až k bráně úhlu.39A půjde ještě šňůra měřící naproti ní, ku pahrbku Gareb, a přitočí se k Gou.40A všecko údolí těl mrtvých a popela, i všecko to pole až ku potoku Cedron, až k úhlu brány východní koňské posvěcené bude Hospodinu; nebudeť pléněno, ani kaženo více na věky.
nuBibeln
Israels återupprättelse
1”Vid den tiden, säger HERREN, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”2Så säger HERREN: ”Det folk som överlever svärdet ska finna nåd i öknen, under vandringen ska Israel få ro.”*3Från fjärran uppenbarade sig HERREN för mig: ”Jag har älskat dig med en evig kärlek. Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.4Jag ska upprätta dig igen, ja, du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och gå ut och dansa med de glada.5Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska få njuta av frukten.6Den dag ska komma då vakterna på Efraims berg ska ropa: ’Kom, låt oss gå upp till Sion, till HERREN, vår Gud.’ ”7För så säger HERREN: ”Jubla av glädje över Jakob, höj jubelrop över det främsta bland folken! Lovsjung: ’HERREN har räddat sitt folk, det som finns kvar av Israel.’8Jag ska föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta ändar. Bland dem finns blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. I en stor skara ska de återvända hit.9Gråtande ska de komma, och under deras böner ska jag leda dem.* På en jämn väg, där de inte ska stappla, ska jag leda dem till strömmande vatten. För jag är Israels far och Efraim är min förstfödde son.10Hör HERRENS ord, ni folk, förkunna det i fjärran kustländer: ’Han som skingrade Israel ska samla det och vaka över det som en herde över sin hjord.’11HERREN ska friköpa Jakob och befria honom från dem som är starkare än han.12De ska komma och jubla på Sions höjd, och de ska stråla av lycka över allt vad HERREN ger, över säd, vin och olja, över lamm och boskapshjordar. De ska vara som en grönskande trädgård, och de ska inte behöva sörja mer.13Flickor ska dansa och glädjas, tillsammans med ynglingar och de gamla. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, ge dem tröst och glädje efter sorgen.14Jag ska mätta prästerna rikligt och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger HERREN.”15Så säger HERREN: ”Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel gråter över sina barn och låter sig inte tröstas, för hennes barn finns inte mer.”16Så säger HERREN: ”Gråt inte längre, fäll inga fler tårar, för du ska få lön för din möda, säger HERREN. De ska återvända från sitt fiendeland.17Det finns hopp för din framtid, säger HERREN. Dina barn ska återvända till sitt eget land.18Jag har hört Efraims klagan: ’Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämjd kalv. För mig tillbaka, så kommer jag tillbaka, för du är HERREN, min Gud.19Jag vände mig bort men ångrade mig. Jag kom till besinning och slår nu mina lår i sorg.* Jag skäms och är förödmjukad över min ungdoms synder.’20Är inte Efraim min älskade son, mitt käraste barn? Trots att jag ofta går till rätta med honom tänker jag ständigt på honom. Mitt hjärta ömmar för honom, och jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.21Sätt upp vägmärken åt dig, ställ upp vägvisare. Rätta dig efter den led du följt, vägen du förut gått. Vänd tillbaka, jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer!22Hur länge ska du vackla hit och dit, du trolösa dotter? HERREN ska skapa något nytt på jorden – en kvinna ska omsluta* en man.”23Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar.25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.27”Den tid ska komma, säger HERREN, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur.28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger HERREN.29På den tiden ska man inte längre säga: ’Fäderna har ätit sura druvor och därför har barnen fått ömma tänder.’30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31Det ska komma en tid, säger HERREN, då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, trots att jag var deras herre*, säger HERREN.33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk efter de där dagarna, säger HERREN: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga: ’Lär känna HERREN,’ för då ska alla känna mig, från den minste till den störste bland dem, säger HERREN. För jag ska förlåta dem deras ondska, och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”35Så säger HERREN, han som satt upp solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna att lysa om natten, han som rör upp havet så att dess vågor brusar, han vars namn är härskarornas HERRE:36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig, säger HERREN, först då ska Israels ätt upphöra att för alltid vara ett folk inför mig.”37Så säger HERREN: ”Om himlarna där ovan kan mätas, om jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då ska jag förkasta Israels ätt för allt de har gjort, säger HERREN.38Den tid ska komma, säger HERREN, när staden ska bli uppbyggd för HERREN, från Hananeltornet till Hörnporten.39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa.40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt HERREN. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.