Psalm 22 | Bible Kralická

1 Přednímu zpěváku k času jitřnímu, žalm Davidův. 2 Bože můj, Bože můj, pročež jsi mne opustil? Vzdálils se od spasení mého a od slov naříkání mého. 3 Bože můj, přes celý den volám, a neslyšíš, i v noci, a nemohu se utajiti. 4 Ty zajisté jsi svatý, zůstávající vždycky k veliké chvále Izraelovi. 5 V toběť doufali otcové naši, doufali, a vysvobozovals je. 6 K tobě volávali, a spomáhals jim; v tobě doufali, a nebývali zahanbeni. 7 Já pak červ jsem, a ne člověk, útržka lidská a povrhel vůbec. 8 Všickni, kteříž mne vidí, posmívají se mi, ošklebují se, a hlavami potřásají, říkajíce: 9 Spustiltě se na Hospodina, nechť ho vysvobodí; nechať jej vytrhne, poněvadž se mu v něm zalíbilo. 10 Ješto ty jsi, kterýž jsi mne vyvedl z života, ustaviv mne v doufání při prsích matky mé. 11 Na tebeť jsem uvržen od narození svého, od života matky mé Bůh můj ty jsi. 12 Nevzdalujž se ode mne, nebo ssoužení blízké jest, a nemám spomocníka. 13 Obkličujíť mne býkové mnozí, silní volové z Bázan obstupují mne. 14 Otvírají na mne ústa svá, jako lev rozsapávající a řvoucí. 15 Jako voda rozplynul jsem se, a rozstoupily se všecky kosti mé, a srdce mé jako vosk rozpustilo se u prostřed vnitřností mých. 16 Vyprahla jako střepina síla má, a jazyk můj přilnul k dásním mým, anobrž v prachu smrti položils mne. 17 Nebo psi obskočili mne, rota zlostníků oblehla mne, zprobijeli ruce mé i nohy mé. 18 Mohl bych sčísti všecky kosti své, oni pak hledí na mne, a dívají se mi. 19 Dělí mezi sebou roucha má, a o můj oděv mecí los. 20 Ale ty, Hospodine, nevzdalujž se, sílo má, přispěj k spomožení mému. 21 Vychvať od meče duši mou, a z moci psů jedinkou mou. 22 Zachovej mne od úst lva, a od rohů jednorožcových vyprosť mne. 23 I budu vypravovati bratřím svým o jménu tvém, u prostřed shromáždění chváliti tě budu, řka: 24 Kteříž se bojíte Hospodina, chvalte jej, všecko símě Jákobovo ctěte jej, a boj se ho všecka rodino Izraelova. 25 Nebo nepohrdá, ani se odvrací od trápení ztrápeného, aniž skrývá tváři své od něho, nýbrž když k němu volá, vyslýchá jej. 26 O tobě chvála má v shromáždění velikém, sliby své plniti budu před těmi, kteříž se bojí tebe. 27 Jísti budou tiší a nasyceni budou, chváliti budou Hospodina ti, kteříž ho hledají, živo bude srdce vaše na věky. 28 Rozpomenou a obrátí se k Hospodinu všecky končiny země, a skláněti se budou před ním všecky čeledi národů. 29 Nebo Hospodinovo jest království, a onť panuje nad národy. 30 Jísti budou a skláněti se před ním všickni tuční země, jemu se klaněti budou všickni sstupující do prachu, a kteříž duše své nemohou při životu zachovati. 31 Símě jejich sloužiti mu bude, a přičteno bude ku Pánu v každém věku. [ (Psalms 22:32) Přijdouť, a lidu, kterýž z nich vyjde, vypravovati budou spravedlnost jeho; nebo ji skutkem vykonal. ]

nuBibeln

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.

1 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”*. En psalm av David.* 2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Min räddning förblir långt borta, hur förtvivlat jag än ropar. 3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte, på natten, men jag får ingen ro, 4 och ändå är du den Helige, till vars tron Israels lovsång stiger. 5 Våra fäder satte sin tillit till dig, de förtröstade på dig, och du befriade dem. 6 De ropade till dig och blev räddade. De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. 8 Alla som ser mig hånar mig, de hånskrattar åt mig och skakar på huvudet. 9 ”Han förlitar ju sig på HERREN, låt nu HERREN gripa in och befria honom, eftersom han älskar honom!” 10 HERRE, du hjälpte mig ut ur min mors liv, du lät mig vila tryggt vid min mors bröst. 11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig, sedan jag föddes har du varit min Gud. 12 Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. 13 Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. 14 De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. 15 Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. 16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. 17 Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat* mina händer och fötter, 18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. 19 De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. 20 HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! 21 Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! 22 Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig.* 23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. 24 Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! 25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. 26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. 27 De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! 28 Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. 29 HERREN tillhör riket och han regerar över folken. 30 Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv.* 31 De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren. 32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet för folk som ännu inte är födda, för detta har han gjort.

Psalm 22 | Bible Kralická nuBibeln

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.