1Slyšte to, dome Jákobův, vy, kdo se nazýváte jménem Izrael, vy, kdo jste vzešli z Judova semene, vy, kdo přísaháte Hospodinovým jménem, vy, kdo Boha Izraele vzýváte, ale ne v pravdě a ne poctivě,2vy, kdo se na svaté město odvoláváte, vy, kdo se opíráte o Boha Izraele, jehož jméno je Hospodin zástupů:3Předem jsem oznamoval věci minulé, vlastními ústy ohlásil jsem je, náhle jsem jednal a staly se.4Že jsi zatvrzelý, věděl jsem, svaly tvé šíje že jsou železné a že máš čelo bronzové.5Proto jsem ti ty věci oznámil předem, předtím než přišly, ohlásil jsem je, abys neřekl: „Stalo se to dík mé modle, má socha to zařídila, můj odlitek!“6Slyšel jsi o tom, teď pohleď na to vše – kdy už to uznáte? Teď ti však ohlašuji nové věci, věci tajné, o nichž jsi nevěděl.7Teď byly stvořeny, a ne dřív, dodneška jsi o nich neslyšel, abys neřekl: „O tom já přece vím!“8Neslyšel jsi o tom, nic jsi nevěděl, tvé ucho bylo tehdy zavřené. Věděl jsem totiž, že jsi zrádce, že jsi od narození vzbouřenec.9Kvůli svému jménu svůj hněv zdržuji, kvůli své chvále se k tobě krotím, abych tě nezničil.10Hle – přetavil jsem tě, ač nejsi stříbrný, vyvolil jsem tě v peci soužení.11Kvůli sobě, sobě samému to činím – proč bych se měl nechat hanobit? O svoji slávu se s jiným nedělím!
Vyjděte z Babylonu
12Slyš mě, Jákobe, ty, Izraeli, můj povolaný: Já jsem – já jsem ten první a jsem i poslední.13Má vlastní ruka zemi založila, moje pravice nebe roztáhla; kdykoli je zavolám, v pozoru naráz musí stát.14Všichni se shromážděte a poslyšte: Kterýpak z bohů tohle předpověděl? Ten, jehož Hospodin miluje, vykoná jeho vůli s Babylonem, jeho ruka padne na Chaldejce.*15Já, já sám jsem promluvil, ano, já jsem ho povolal; přivedu ho sem a jeho cesta bude úspěšná.16Přistupte ke mně a tohle poslyšte: Od počátku jsem nikdy nemluvil skrytě a ve chvíli, kdy se to děje, já tam jsem. Teď mě posílá Panovník Hospodin spolu s Duchem svým.17Toto praví Hospodin, Svatý izraelský, jenž tě vykoupil: Já jsem Hospodin, tvůj Bůh, který tě učí úspěchu a vede tě po cestě, po níž bys jít měl.18Kdybys tak poslouchal mé příkazy, tvůj pokoj by proudil jako potoky, jak mořské vlny by byl tvůj blahobyt.19Jako písku by bylo tvého semene a tvých potomků jako zrnek v něm; jejich jméno by nikdy nevymizelo, nebylo by vymýceno přede mnou.20Vyjděte z Babylonu, unikněte Chaldejcům! Zvěstujte zvučným jásotem, všude to rozhlaste, vyřiďte ve všech zemských končinách: „Hospodin vykoupil svého služebníka Jákoba!“21Nežíznili, když je vedl pouštěmi, vyvedl pro ně vodu ze skály; rozetnul skálu a vody vytryskly.22Hospodin praví: Není pokoje pro ničemy!
nuBibeln
Israels trolöshet och befrielse
1Hör detta, Jakobs släkt, ni som bär namnet Israel och härstammar från Juda, ni som svär vid HERRENS namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.2De uppkallar sig efter den heliga staden och stöder sig på Israels Gud, vars namn är härskarornas HERRE.3Det som tidigare hände hade jag talat om i förväg för länge sedan, förutsagt det, tillkännagett det. Plötsligt agerade jag, och det skedde.4Jag vet att du är hård. Din nacke är av järn och din panna av koppar.5Därför förutsade jag det för så länge sedan, talade om det innan det skedde, så att du inte skulle kunna säga: ’Min avgud gjorde det. Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’6Du har hört detta och kan se det. Erkänner ni det inte? Nu vill jag förkunna nya ting för dig, hemligheter som du inte vetat om.7De har skapats nu, inte för länge sedan. Du har inte hört om dem förrän idag, för att du inte ska kunna säga: ’Det här visste jag!’8Du fick inget höra och inget veta, du hade inget öppet öra. Jag visste hur trolös du var, du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.9Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull behärskar jag mig och utplånar dig inte.10Jag renade dig men fann inget silver. Jag prövade dig i lidandets ugn.11För min egen skull, ja, just för min egen skull, agerar jag, för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas? Min ära ger jag inte till någon annan.12Lyssna på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.13Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna. När jag kallade på dem stod de där.14Kom samman, ni alla, och lyssna! Vem av dessa har förutsagt det här, att den som HERREN älskar ska fullfölja hans plan mot Babylon och mot kaldéerna?15Jag, jag har talat detta. Jag har kallat honom och fört fram honom, och han ska ha framgång.16Kom närmare och lyssna till detta: Från första början har jag talat öppet, och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där. Och nu har Herren, HERREN sänt mig och sin Ande.”*17Så säger HERREN, din befriare*, Israels Helige: ”Jag är HERREN, din Gud, som vill undervisa dig om ditt eget bästa och leda dig på den väg där du ska vandra.18Om du ändå hade lyssnat till mina bud! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och rättfärdighet lik havets vågor.19Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden, din avkomma som sandkornen. Deras namn skulle aldrig utplånas utan bestå inför mig.”20Lämna Babylon, fly från Kaldéen! Förkunna det med glädjerop, gör det känt för jordens alla hörn. Säg: ”HERREN har befriat sin tjänare Jakob.”21De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknarna, för han lät vatten flöda ur klippan, han klöv klippan, så att vatten forsade fram.22”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger HERREN.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.