1Toto jsou jména Izraelitů, kteří s Jákobem přišli do Egypta, každý se svou rodinou:2Ruben, Šimeon, Levi a Juda,3Isachar, Zabulon a Benjamín,4Dan a Neftalí, Gád a Ašer.5Celkem vyšlo z Jákobových beder sedmdesát osob. Josef už byl v Egyptě.6Josef pak zemřel a také všichni jeho bratři a celé to pokolení.7Synové Izraele však byli plodní a nesmírně se rozrůstali, množili a rozmáhali, takže se jimi naplnila země.8Později ale v Egyptě nastoupil nový král, který nezažil Josefa.9Ten řekl svému lidu: „Izraelský lid je pro nás příliš veliký a mocný!10Pojďme si rozmyslet, co s nimi, aby se nerozmnožili ještě více! Kdyby vypukla válka, mohli by se přidat k našim nepřátelům a odejít ze země!“11Ustanovili tedy nad nimi dozorce, aby je utiskovali robotou, a izraelský lid pro faraona vystavěl zásobovací města Pitom a Rameses.12Čím více jej však utiskovali, tím více rostl a tím více se rozmáhal. Egypťany jímala z Izraelitů hrůza,13a tak je začali nemilosrdně zotročovat.14Ztrpčovali jim život těžkou dřinou s hliněnými cihlami i všemožnou dřinou na poli. Do vší té dřiny je nemilosrdně nutili.15Egyptský král tehdy řekl hebrejským porodním bábám (z nichž jedna se jmenovala Šifra a druhá Pua):16„Až budete Hebrejkám pomáhat při porodu, dávejte pozor, jakého jsou pohlaví: když to bude syn, zabijte ho, když to bude dcera, nechte ji žít.“17Ty porodní báby se ale bály Boha, a tak nejednaly, jak jim řekl egyptský král, a nechávaly chlapce naživu.18Egyptský král si ty porodní báby dal předvolat. „Co to provádíte?“ láteřil. „Necháváte chlapce naživu!“19Porodní báby faraonovi odpověděly: „Hebrejky nejsou jako egyptské ženy – kypí životem! Než k nim porodní bába dorazí, už mají po porodu.“20Bůh pak ty porodní báby odměnil a lid se množil a velmi se rozmáhal.21A že se ty porodní báby bály Boha, dal jim rodiny.22Farao nakonec přikázal všemu svému lidu: „Každého syna, který se Hebrejům narodí, hoďte do Nilu; každou dceru můžete nechat žít!“
nuBibeln
1Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med Jakob till Egypten:2Ruben, Simon, Levi, Juda,3Isaskar, Sebulon, Benjamin,4Dan, Naftali, Gad och Asher.5Hela antalet som härstammade från honom var sjuttio personer. Josef var ju redan i Egypten.6Så småningom dog Josef och hans bröder och hela deras generation.7Men israeliterna var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart uppfyllde de hela landet.8Men då fick Egypten en ny kung*, en som inte kände till Josef.9”De där israeliterna blir för många och för starka för oss”, sa han till sitt folk.10”Vi måste handla klokt, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.”11Därför satte de slavdrivare över israeliterna för att kuva dem med hårt arbete. De tvingades bygga upp faraos förrådsstäder Pitom och Ramses.12Men ju mer israeliterna förtrycktes, desto mer ökade de i antal och bredde ut sig, så att egypterna började frukta dem.13De tvingade dem till slavarbete14och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och all sorts arbete på fälten, alltihop påtvingat slitgöra.15Kungen i Egypten talade till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua16och befallde dem att när de hjälpte de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, skulle de se efter om det var en pojke och då döda honom fast låta flickorna leva.17Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen hade sagt. De lät även pojkarna få leva.18Då kallade kungen dem till sig och frågade: ”Varför gör ni så här, låter pojkarna leva?”19”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka och föder sina barn snabbt”, svarade de honom. ”Barnmorskan hinner aldrig fram i tid.”20Gud beskyddade barnmorskorna, och folket fortsatte att föröka sig och blev allt fler.21Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, gav han dem också egna familjer.22Då befallde farao hela sitt folk att kasta alla nyfödda pojkar i Nilen men låta flickorna leva.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.