Psalm 22 | Bible, překlad 21. století

I.

1 Pro předního zpěváka, na nápěv písně „Jitřní laň“. Žalm Davidův. 2 Bože můj, Bože můj, proč jsi mě opustil? Proč jsi tak daleko od mé záchrany, daleko od slov mého sténání? 3 Celé dny volám, Bože můj, ty se však nehlásíš, ani za nocí nemohu najít klid. 4 Ty sám jsi svatý, trůníš uprostřed izraelských chval. 5 Naši otcové v tebe doufali, doufali a tys je vysvobozoval. 6 K tobě volali a bývali zachráněni, doufali v tebe a nebyli zklamáni. 7 Já však jsem červ, ani ne člověk, ostuda lidstva, hanba národa. 8 Každý se posmívá při pohledu na mě, pošklebuje se, hlavou potřásá: 9 „Spolehl na Hospodina, tak ať mu pomůže, jen ať ho zachrání, když ho má tak rád!“ 10 To ty jsi mě vyvedl z lůna mé matky, u jejích prsů dals mi bezpečí. 11 Na tebe odkázán jsem od svého narození, od matčina lůna můj Bůh jsi ty! 12 Nevzdaluj se mi – úzkost se blíží, chybí mi pomocník! 13 Mohutní býci mě obkličují, obstupují mě tuři bášanští. 14 Své tlamy na mě otvírají jak draví řvoucí lvi! 15 Jak voda se roztékám, všechny kosti mám vymknuté. Mé srdce se vosku podobá, rozpustilo se v nitru mém. 16 Patro mám suché* jako střep, jazyk mi přilnul k čelistem, do prachu smrti srazils mě! 17 Smečka psů se na mě sbíhá, obstupují mě zlosyni. Ruce i nohy mi probodli,* 18 všechny mé kosti se dají spočítat! Dívají se na mě, zírají, 19 o moje šaty dělí se, o moje roucho losují. 20 Ty však, Hospodine, nevzdaluj se mi, ty, sílo má, mi pospěš na pomoc! 21 Vysvoboď od meče duši mou, z moci psů tu mou jedinou!

II.

22 Zachraň mě prosím před tlamou lva, vyslyš mě před rohy buvola! 23 Svým bratrům budu zvěstovat tvé jméno, uprostřed shromáždění tě budu velebit: 24 Ctitelé Hospodina, chvalte jej, všechno símě Jákobovo, slavte jej, všechno símě Izraele, ctěte jej! 25 Jistěže nepohrdá trápením ubožáka, s odporem neskrývá před ním tvář – když k němu volá, on vyslýchá! 26 Ve velikém shromáždění se tebou pochlubím, své sliby splním před jeho ctiteli. 27 Jíst budou ponížení a budou nasyceni, chválit Hospodina budou, kdo jej hledají: Ať vaše srdce žije navěky! 28 Všechny zemské končiny se rozpomenou a k Hospodinu se navrátí; před tvojí tváří se klanět budou všechny rodiny a národy. 29 Vždyť Hospodinovo je království, on vládne nad národy! 30 Všichni bohatí světa se před ním skloní, všichni do prachu klesající pokleknou – ti, kdo se při životě udržet nemohou! 31 Jejich potomci mu budou sloužit, o Pánu budou vyprávět navěky. 32 Přijdou a jeho spravedlnost rozhlašovat budou lidu, jenž se teprv narodí, poví, co učinil!

nuBibeln

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.

1 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”*. En psalm av David.* 2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Min räddning förblir långt borta, hur förtvivlat jag än ropar. 3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte, på natten, men jag får ingen ro, 4 och ändå är du den Helige, till vars tron Israels lovsång stiger. 5 Våra fäder satte sin tillit till dig, de förtröstade på dig, och du befriade dem. 6 De ropade till dig och blev räddade. De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. 8 Alla som ser mig hånar mig, de hånskrattar åt mig och skakar på huvudet. 9 ”Han förlitar ju sig på HERREN, låt nu HERREN gripa in och befria honom, eftersom han älskar honom!” 10 HERRE, du hjälpte mig ut ur min mors liv, du lät mig vila tryggt vid min mors bröst. 11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig, sedan jag föddes har du varit min Gud. 12 Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. 13 Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. 14 De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. 15 Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. 16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. 17 Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat* mina händer och fötter, 18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. 19 De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. 20 HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! 21 Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! 22 Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig.* 23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. 24 Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! 25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. 26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. 27 De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! 28 Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. 29 HERREN tillhör riket och han regerar över folken. 30 Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv.* 31 De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren. 32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet för folk som ännu inte är födda, för detta har han gjort.

Psalm 22 | Bible, překlad 21. století nuBibeln

I.

II.

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.