1.Könige 13 | New International Version

The man of God from Judah

1 By the word of the Lord a man of God came from Judah to Bethel, as Jeroboam was standing by the altar to make an offering. 2 By the word of the Lord he cried out against the altar: ‘Altar, altar! This is what the Lord says: “A son named Josiah will be born to the house of David. On you he will sacrifice the priests of the high places who make offerings here, and human bones will be burned on you.” ’ 3 That same day the man of God gave a sign: ‘This is the sign the Lord has declared: the altar will be split apart and the ashes on it will be poured out.’ 4 When King Jeroboam heard what the man of God cried out against the altar at Bethel, he stretched out his hand from the altar and said, ‘Seize him!’ But the hand he stretched out towards the man shrivelled up, so that he could not pull it back. 5 Also, the altar was split apart and its ashes poured out according to the sign given by the man of God by the word of the Lord. 6 Then the king said to the man of God, ‘Intercede with the Lord your God and pray for me that my hand may be restored.’ So the man of God interceded with the Lord, and the king’s hand was restored and became as it was before. 7 The king said to the man of God, ‘Come home with me for a meal, and I will give you a gift.’ 8 But the man of God answered the king, ‘Even if you were to give me half your possessions, I would not go with you, nor would I eat bread or drink water here. 9 For I was commanded by the word of the Lord: “You must not eat bread or drink water or return by the way you came.” ’ 10 So he took another road and did not return by the way he had come to Bethel. 11 Now there was a certain old prophet living in Bethel, whose sons came and told him all that the man of God had done there that day. They also told their father what he had said to the king. 12 Their father asked them, ‘Which way did he go?’ And his sons showed him which road the man of God from Judah had taken. 13 So he said to his sons, ‘Saddle the donkey for me.’ And when they had saddled the donkey for him, he mounted it 14 and rode after the man of God. He found him sitting under an oak tree and asked, ‘Are you the man of God who came from Judah?’ ‘I am,’ he replied. 15 So the prophet said to him, ‘Come home with me and eat.’ 16 The man of God said, ‘I cannot turn back and go with you, nor can I eat bread or drink water with you in this place. 17 I have been told by the word of the Lord: “You must not eat bread or drink water there or return by the way you came.” ’ 18 The old prophet answered, ‘I too am a prophet, as you are. And an angel said to me by the word of the Lord: “Bring him back with you to your house so that he may eat bread and drink water.” ’ (But he was lying to him.) 19 So the man of God returned with him and ate and drank in his house. 20 While they were sitting at the table, the word of the Lord came to the old prophet who had brought him back. 21 He cried out to the man of God who had come from Judah, ‘This is what the Lord says: “You have defied the word of the Lord and have not kept the command the Lord your God gave you. 22 You came back and ate bread and drank water in the place where he told you not to eat or drink. Therefore your body will not be buried in the tomb of your ancestors.” ’ 23 When the man of God had finished eating and drinking, the prophet who had brought him back saddled his donkey for him. 24 As he went on his way, a lion met him on the road and killed him, and his body was left lying on the road, with both the donkey and the lion standing beside it. 25 Some people who passed by saw the body lying there, with the lion standing beside the body, and they went and reported it in the city where the old prophet lived. 26 When the prophet who had brought him back from his journey heard of it, he said, ‘It is the man of God who defied the word of the Lord. The Lord has given him over to the lion, which has mauled him and killed him, as the word of the Lord had warned him.’ 27 The prophet said to his sons, ‘Saddle the donkey for me,’ and they did so. 28 Then he went out and found the body lying on the road, with the donkey and the lion standing beside it. The lion had neither eaten the body nor mauled the donkey. 29 So the prophet picked up the body of the man of God, laid it on the donkey, and brought it back to his own city to mourn for him and bury him. 30 Then he laid the body in his own tomb, and they mourned over him and said, ‘Alas, my brother!’ 31 After burying him, he said to his sons, ‘When I die, bury me in the grave where the man of God is buried; lay my bones beside his bones. 32 For the message he declared by the word of the Lord against the altar in Bethel and against all the shrines on the high places in the towns of Samaria will certainly come true.’ 33 Even after this, Jeroboam did not change his evil ways, but once more appointed priests for the high places from all sorts of people. Anyone who wanted to become a priest he consecrated for the high places. 34 This was the sin of the house of Jeroboam that led to its downfall and to its destruction from the face of the earth.

Nya Levande Bibeln

En profet dör på grund av olydnad

1 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden 2 steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: "O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig." 3 Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: "Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken." 4 Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka. 5 Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten. 6 "Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen", sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen. 7 Då sa kungen till profeten: "Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!" 8 "Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig", svarade profeten. "Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats, 9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom." 10 Profeten tog alltså en annan väg tillbaka. 11 Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen. 12 "Vilken väg tog han?" frågade den gamle profeten. När de berättat det för honom, sa han: "Skynda er att sadla min åsna."Så snart de hade sadlat åsnan 14 red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek."Är du profeten som kommer från Juda?" frågade han honom."Ja, det är jag", svarade han. 15 "Kom med mig hem och ät", bad den gamle profeten. 16 "Nej, det kan jag inte", svarade profeten från Juda. "Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom." 18 "Jag är också profet", sa den gamle mannen. "En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka."Den gamle mannen ljög för honom, 19 men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka. 20 Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen, 21 och han ropade till profeten från Juda: "Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit." 23 När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna, 24 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde. 26 "Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning", utropade han när han fick höra det. "Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom." 27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg. 28 Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan. 29 Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom. 30 Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: "Min broder, min broder!" 31 Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: "Lägg mina ben bredvid hans ben. 32 För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan." 33 Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst. 34 Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.

1.Könige 13 | New International Version Nya Levande Bibeln

The man of God from Judah

En profet dör på grund av olydnad