Lukas 20 | New International Reader’s Version

The authority of Jesus is questioned

1 One day Jesus was teaching the people in the temple courtyard. He was announcing the good news to them. The chief priests and the teachers of the law came up to him. The elders came with them. 2 ‘Tell us by what authority you are doing these things,’ they all said. ‘Who gave you this authority?’ 3 Jesus replied, ‘I will also ask you a question. Tell me, 4 was John’s baptism from heaven? Or did it come from people?’ 5 They talked to one another about it. They said, ‘If we say, “From heaven”, he will ask, “Why didn’t you believe him?” 6 But if we say, “From people”, all the people will throw stones at us and kill us. They believe that John was a prophet.’ 7 So they answered Jesus, ‘We don’t know where John’s baptism came from.’ 8 Jesus said, ‘Then I won’t tell you by what authority I am doing these things either.’

The story of the tenants

9 Jesus went on to tell the people a story. ‘A man planted a vineyard,’ he said. ‘He rented it out to some farmers. Then he went away for a long time. 10 At harvest time he sent a slave to the tenants. They were supposed to give him some of the fruit of the vineyard. But the tenants beat the slave. Then they sent him away with nothing. 11 So the man sent another slave. They beat that one and treated him badly. They also sent him away with nothing. 12 The man sent a third slave. The tenants wounded him and threw him out. 13 ‘Then the owner of the vineyard said, “What should I do? I have a son, and I love him. I will send him. Maybe they will respect him.” 14 ‘But when the tenants saw the son, they talked the matter over. “This is the one who will receive all the owner’s property someday,” they said. “Let’s kill him. Then everything will be ours.” 15 So they threw him out of the vineyard. And they killed him. ‘What will the owner of the vineyard do to the tenants? 16 He will come and kill them. He will give the vineyard to others.’ When the people heard this, they said, ‘We hope this never happens!’ 17 Jesus looked right at them and said, ‘Here is something I want you to explain the meaning of. It is written, ‘ “The stone the builders didn’t accept has become the most important stone of all.” 18 Everyone who falls on that stone will be broken to pieces. But the stone will crush anyone it falls on.’ 19 The teachers of the law and the chief priests looked for a way to arrest Jesus at once. They knew he had told that story against them. But they were afraid of the people.

Is it right to pay the royal tax to Caesar?

20 The religious leaders sent spies to keep a close watch on Jesus. The spies pretended to be sincere. They hoped they could trap Jesus with something he would say. Then they could hand him over to the power and authority of the governor. 21 So the spies questioned Jesus. ‘Teacher’, they said, ‘we know that you speak and teach what is right. We know you don’t favour one person over another. You teach the way of God truthfully. 22 Is it right for us to pay taxes to Caesar or not?’ 23 Jesus saw they were trying to trick him. So he said to them, 24 ‘Show me a silver coin. Whose picture and words are on it?’ ‘Caesar’s,’ they replied. 25 He said to them, ‘Then give back to Caesar what belongs to Caesar. And give back to God what belongs to God.’ 26 They were not able to trap him with what he had said there in front of all the people. Amazed by his answer, they became silent.

Marriage when the dead rise

27 The Sadducees do not believe that people rise from the dead. Some of them came to Jesus with a question. 28 ‘Teacher’, they said, ‘Moses wrote for us about a man’s brother who dies. Suppose the brother leaves a wife but has no children. Then the man must marry the widow. He must provide children to carry on his dead brother’s name. 29 There were seven brothers. The first one married a woman. He died without leaving any children. 30 The second one married her. 31 And then the third one married her. One after another, the seven brothers married her. They all died. None left any children. 32 Finally, the woman died too. 33 Now then, when the dead rise, whose wife will she be? All seven brothers were married to her.’ 34 Jesus replied, ‘People in this world get married. And their parents give them to be married. 35 But it will not be like that when the dead rise. Those who are considered worthy to take part in the world to come won’t get married. And their parents won’t give them to be married. 36 They can’t die anymore. They are like the angels. They are God’s children. They will be given a new form of life when the dead rise. 37 Remember the story of Moses and the burning bush. Even Moses showed that the dead rise. The Lord said to him, “I am the God of Abraham. I am the God of Isaac. And I am the God of Jacob.” 38 He is not the God of the dead. He is the God of the living. In his eyes, everyone is alive.’ 39 Some of the teachers of the law replied, ‘You have spoken well, teacher!’ 40 And no one dared to ask him any more questions.

Whose son is the Messiah?

41 Jesus said to them, ‘Why do people say that the Messiah is the son of David? 42 David himself says in the Book of Psalms, ‘ “The Lord said to my Lord, ‘Sit at my right hand 43 until I put your enemies under your control.’ ” 44 David calls him “Lord”. So how can he be David’s son?’

Warning against the teachers of the law

45 All the people were listening. Jesus said to his disciples, 46 ‘Watch out for the teachers of the law. They like to walk around in long robes. They love to be greeted with respect in the market. They love to have the most important seats in the synagogues. They also love to have the places of honour at banquets. 47 They take over the houses of widows. They say long prayers to show off. God will punish these men very much.’

Nya Levande Bibeln

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

1 En dag när Jesus undervisade folket på tempelplatsen och talade till dem om det glada budskapet från Gud, kom översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare fram till honom. 2 De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget. 3 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först. 4 Vad anser ni: när Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?” 5 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6 Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.” 7 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.” 8 Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

9 Sedan vände sig Jesus till folket igen och berättade en bild för dem. Han sa: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste utomlands och var borta under många år. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men samma sak hände med honom. Han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och drev iväg. 13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom visar de säkert respekt för.’ 14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.””Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”När folket hörde detta, protesterade de högljutt: ”Nej! Det kommer aldrig att hända!” 17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då detta som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.’* 18 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.* ” 19 Översteprästerna och laglärarna*ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket.

Ska man betala skatt till kejsaren?

20 Medan folkets ledare väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några män som skulle låtsas vara noga med att följa Guds vilja, men egentligen var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De tänkte sedan överlämna honom till de romerska myndigheterna. 21 ”Mästare”, sa de till honom. ”Vi vet hur ärlig du är när du undervisar. Du ger inte efter för vad andra tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja. 22 Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att vi betalar skatt till den romerska kejsaren?” 23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig ett romerskt mynt. Vems bild finns på det, och vems namn?””Kejsarens”, svarade de. 25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.” 26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.

Ska de döda uppstå igen?

27 Sedan kom några saddukeer* till honom. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de: 28 ”Mästare, i Moses lag* står det att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.* 29 Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Då gifte sig bror nummer två med änkan, men inte heller han fick några barn. 31 På samma sätt gick det för den tredje, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Hur ska det gå med henne när de döda uppstår igen? Vems fru blir hon? Alla sju har ju varit gifta med henne!” 34 Jesus svarade saddukeerna: ”Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig. De som är värdiga att få vara med i den kommande världen sedan de har uppstått från de döda, de ska inte gifta sig. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått från de döda till ett nytt liv. 37 Att de döda uppstår bevisar Mose också när han talar om hur Gud visade sig för honom i den brinnande törnbusken. Han kallar Gud för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.* 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla människor är levande för honom.*” 39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av laglärarna* som stod där. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till kung David?

41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan ni påstå att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David*? 42 David själv skrev ju i Psaltaren: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, 43 tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’* 44 Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

45 Medan folket lyssnade vände sig Jesus till sina efterföljare och sa: 46 ”Akta er för laglärarna*, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen. Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna. 47 Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”

Lukas 20 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln