1.Mose 15 | New International Reader’s Version

God makes a covenant with Abram

1 Some time later, Abram had a vision. The LORD said to him, ‘Abram, do not be afraid. I am like a shield to you. I am your very great reward.’ 2 But Abram said, ‘LORD and King, what can you give me? I still don’t have any children. My servant Eliezer comes from Damascus. When I die, he will get everything I own.’ 3 Abram continued, ‘You haven’t given me any children. So this servant of mine will get everything I own.’ 4 Then a message from the LORD came to Abram. The LORD said, ‘When you die, what you have will not go to this man. You will have a son of your own. He will get everything you have.’ 5 The LORD took Abram outside and said, ‘Look up at the sky. Count the stars, if you can.’ Then he said to him, ‘That’s how many children will be born into your family.’ 6 Abram believed the LORD. The LORD was pleased with Abram because he believed. So Abram’s faith made him right with the LORD. 7 He also said to Abram, ‘I am the LORD. I brought you out of Ur in the land of Babylon. I will give you this land to have as your very own.’ 8 But Abram said, ‘LORD and King, how can I know I will have this land as my own?’ 9 So the LORD said to him, ‘Bring me a young cow, a goat and a ram. Each must be three years old. Bring a dove and a young pigeon along with them.’ 10 Abram brought all of them to the LORD. Abram cut them in two and placed the halves opposite each other. But he didn’t cut the birds in half. 11 Then large birds came down to eat the dead bodies of the animals and birds. But Abram chased the large birds away. 12 As the sun was going down, Abram fell into a deep sleep. A thick and frightening darkness covered him. 13 Then the LORD said to him, ‘You can be sure of what I am about to tell you. For 400 years, your family who comes after you will be strangers in another country. They will become slaves there and will be treated badly. 14 But I will punish the nation that makes them slaves. After that, they will leave with many possessions. 15 But you will die in peace. You will join the members of your family who have already died. And you will be buried when you are very old. 16 Your children’s grandchildren will come back here. That’s because the sin of the Amorites has not yet reached the point where I must punish them.’ 17 The sun set and it became dark. Then a burning torch and a pot filled with smoking coals appeared. They passed between the pieces of the animals that had been cut in two. 18 On that day the LORD made a covenant with Abram. He said, ‘I am giving this land to your family who comes after you. It reaches from the River of Egypt to the great River Euphrates. 19 It includes the land of the Kenites, Kenizzites, Kadmonites, 20 Hittites, Perizzites and Rephaites. 21 The Amorites, Canaanites, Girgashites and Jebusites also live there.’

Nya Levande Bibeln

Gud lovar Abram en son

1 Efteråt sa Herren till Abram i en syn: "Var inte orolig, Abram, för jag ska försvara dig, och jag ska ge dig stora välsignelser." 2 Men Abram svarade: "Herre, Herre, vad har jag för nytta av alla dina välsignelser, när jag inte har någon son? Utan en son kommer någon annan i min familj att ärva all min rikedom." 4 Då sa Herren till honom: "Nej, ingen annan kommer att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva allt du äger." 5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!" 6 Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro. 7 Han sa till honom: "Jag är Herren, som förde dig ut ur kaldeernas Ur för att ge dig detta land för all framtid." 8 Men Abram svarade: "Herre, Herre, hur kan jag vara säker på att du vill ge mig allt det här?" 9 Då sa Herren till honom att ta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva 10 och slakta dem och dela dem på mitten och skilja halvorna åt, men att inte dela fåglarna. 11 Och när gamarna kom ner över de slaktade djuren, schasade Abram bort dem. 12 När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och han såg i en syn ett fruktansvärt olycksbådande mörker, som fyllde honom med skräck. 13 Då sa Herren till Abram: "Dina ättlingar kommer att förtryckas som slavar i ett främmande land under 400 år. 14 Men jag ska straffa det folk som gör dem till slavar, och till slut kommer de att gå därifrån med stora rikedomar, 15 (och själv kommer du att dö i frid vid hög, mogen ålder). 16 Och efter fyra generationer ska dina ättlingar återvända hit till detta land, för de onda amoreerna, som bor här nu, kommer inte att vara mogna för straff förrän då." 17 När solen gick ner och det blev mörkt såg Abram en rykande eld och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna. 18 Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: "Jag har gett detta land till dina ättlingar, ända från Wadiel-Arish till floden Eufrat. 19 Jag ska ge dem följande folk: Kaineerna, kenaseerna, kadmoneerna, hetiterna, perisseerna, rafaeerna, amoreerna, kananeerna, girgaseerna och jebuseerna."

1.Mose 15 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

God makes a covenant with Abram

Gud lovar Abram en son