Jesaja 64 | Neue evangelistische Übersetzung

1 wie das Feuer Reisig entfacht / und wie es Wasser wallen macht; / dass deine Feinde merken, wer du bist, / dass die Völker vor Angst vergehen, 2 wenn du furchterregende Taten vollbringst, / die niemand von dir erwartet hat! / Ja, führest du doch herab, dass die Berge erbebten vor dir! 3 Noch nie hat man so etwas gehört, / noch niemals so etwas erlauscht, / noch nie hat ein Auge einen Gott gesehen wie dich, / der an denen, die auf ihn hoffen, so gewaltige Dinge tut!* 4 Ach, kämst du doch dem entgegen, / der freudig tut, was recht vor dir ist, / und bei seinem Tun an dich denkt! / Nun aber traf uns dein Zorn, / denn wir haben uns versündigt an dir. / Seit jeher sind wir treulos gewesen! 5 Wir alle sind von Unrecht befleckt, / selbst unsere gerechten Taten sind besudelt wie ein schmutziges Gewand. / Wie Laub sind wir alle verwelkt, / unsere Schuld trägt uns fort wie der Wind. 6 Es gab niemand, der deinen Namen anrief, / der sich aufraffte, um festzuhalten an dir. / Denn du hattest dich verborgen vor uns, / uns ausgeliefert unserer Schuld. 7 Trotzdem bist du unser Vater, Jahwe! / Du bist der Töpfer, wir sind der Ton; / wir alle sind Gefäße deiner Hand. 8 O Jahwe, zürne nicht so sehr, / denk nicht für immer an unsere Schuld! / Schau bitte her, wir sind doch dein Volk! 9 Die Städte deines heiligen Landes sind zerstört, / Zion ist verwüstet, / Jerusalem ein Trümmerberg. 10 Unser heiliges und herrliches Haus, in dem unsere Väter dich lobten, ist ein Raub der Flammen geworden. / Alles, was uns lieb und wert war, ist zerstört. 11 Kannst du dabei noch an dich halten, Jahwe? / Schaust du all dem schweigend zu? / Erniedrigst du uns ganz und gar?

nuBibeln

Bön och syndabekännelse

1 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro, 2 som när elden antänder riset och får vattnet att koka. Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender och folken bäva inför dig. 3 När du gjorde fruktansvärda gärningar som vi inte väntade oss, kom du ner, och bergen darrade. 4 Sedan urtiden har ingen hört, inget öra uppfattat och inget öga sett någon annan Gud än dig gripa in för dem som hoppas på honom. 5 Du tar dig an dem som med glädje gör det som är rättfärdigt, de som vandrar på dina vägar och tänker på dig. Men du blev vred, för vi syndade. Hur ska vi kunna bli räddade?* 6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent. Alla våra rättfärdiga gärningar är som nedsmutsade kläder. Vi vissnar som löv. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv. 7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller vaknar upp och håller sig till dig. Du har dolt ditt ansikte för oss och överlämnat oss åt våra synder. 8 Och ändå, HERRE, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi är alla ett verk av din hand. 9 Var inte så vred på oss, HERRE, och tänk inte för alltid på våra synder. Tänk i stället på att vi alla är ditt folk. 10 Dina heliga städer har blivit öken, Sion har blivit öken, och Jerusalem är ödelagt. 11 Vårt heliga och härliga tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner. 12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, HERRE? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Jesaja 64 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

Bön och syndabekännelse