Jesaja 15 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

Jesaja 15 | Neue evangelistische Übersetzung

Gegen Moab

1 Das Wort, das auf Moab* lasten wird: Ar-Moab* ist zerstört, / vernichtet in einer Nacht. / Auch Kir-Moab* ist zerstört, / verwüstet in einer Nacht. 2 Die Moabiter steigen zu ihrem Tempel hinauf, / die Einwohner Dibons* weinen auf den Opferhöhen. / Moab klagt über Medeba* und Nebo.* / Auf allen Köpfen eine Glatze, / abgeschoren jeder Bart. 3 Auf den Gassen laufen sie im Trauersack, / auf Dächern und Plätzen jammert das Volk. / Sie lassen ihren Tränen freien Lauf. 4 Heschbon* und Elale* schreien um Hilfe, / dass man ihre Stimmen noch in Jahaz* hört. / Auch Moabs Krieger schreien laut. / Ganz Moab hat Angst um sein Leben. 5 Und auch mein Herz schreit um Hilfe für dieses Volk. Sie fliehen bis nach Zoar / und nach Eglat-Schelischija.* / Weinend schleppen sich Menschen den Aufstieg nach Luhit hoch, / auf dem Weg nach Horonajim* erheben sie erschütterndes Geschrei. 6 Verwüstet sind die Gewässer von Nimrim,* / alles Gras ist verdorrt. / Das Kraut ist verwelkt, / kein Grün ist mehr da. 7 Was sie noch haben, tragen sie bei sich, / und gehen über den Pappelbach.* 8 An allen Grenzen Moabs hört man Wehgeschrei. / Man hört es bis nach Eglajim, / bis Beër-Elim* dringt sein Klageschrei. 9 „Dimons* Wasser ist schon voller Blut, / doch ich bringe noch mehr Unheil über die Stadt: / Auf die letzten Moabiter im Land, / auf die Überlebenden lasse ich die Löwen los.“
nuBibeln

Profetia över Moab

1 Profetia om Moab: Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras och Kir Moab förödas och läggas i ruiner. 2 Folket i Divon ska gå till sina tempel, till sina offerplatser, för att gråta. Över Nebo och Medeva hörs Moabs klagan. Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt. 3 De går på gatorna klädda i säcktyg. På deras tak och torg klagar alla, och tårarna rinner. 4 Heshbon och Elale klagar så att det hörs ända bort till Jahas. Därför ropar Moabs soldater, de är fyllda av ångest. 5 Jag ropar i mitt inre för Moab. Dess flyktingar tar sig till Soar och Eglat Shelishia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Luchit, och längs vägen till Horonajim hörs klagan över förödelsen. 6 Nimrims vatten torkar ut, gräset vissnar bort och växtligheten dör, inget grönt finns kvar. 7 Så släpar man sina ägodelar och förråd över Pilträdsbäcken. 8 Klagorop hörs längs hela Moabs gräns, ända bort till Eglajim hörs deras jämmer och klagan ända till Beer Elim. 9 Dimons vatten fylls av blod, men ännu mer ska jag låta komma över Dimon: ett lejon över dem som överlevt från Moab och över det som är kvar av landet*.