1Jahwe sagte zu mir: „Geh hinunter in den Palast des Königs von Juda und rufe diese Botschaft aus:2Höre, was Jahwe dir zu sagen hat, König von Juda, der auf dem Thron Davids sitzt. Höre es mitsamt deinen Dienern und dem Volk, das durch diese Tore kommt!3So spricht Jahwe: Sorgt für Recht und Gerechtigkeit, befreit die Beraubten aus der Gewalt ihrer Unterdrücker! Bedrängt weder Fremde noch Waisen und Witwen, und misshandelt sie nicht! Vergießt hier kein unschuldiges Blut!4Nur wenn ihr euch wirklich daran haltet, werden auch weiterhin Könige durch diese Tore einziehen, Könige, die auf dem Thron Davids sitzen; mit Pferd und Wagen werden sie fahren, sie und ihre Diener und das Volk.5Wenn ihr aber nicht auf diese Worte hört, dann schwöre ich bei mir selbst: Dieser Palast wird zu einem Trümmerhaufen werden!'“6Denn so spricht Jahwe über den Palast der Könige von Juda: „Du warst schön wie Gilead und wie der Gipfel des Libanon. Trotzdem mache ich eine Wüste aus dir, einen unbewohnten Ort.7Ich schicke dir eine Abrisskolonne mit ihren Werkzeugen. Die werden deine herrlichen Zedernstämme herausbrechen und ins Feuer werfen.8Menschen aus vielen Ländern werden dann hier vorüberziehen und sich fragen: 'Warum hat Jahwe dieser großen Stadt das angetan?'9Dann wird man ihnen antworten: 'Weil sie den Bund mit Jahwe, ihrem Gott, gebrochen haben. Sie haben sich vor anderen Göttern niedergeworfen und sie verehrt.'“
Trauer um Schallum
10Weint nicht um den Toten,* trauert nicht um ihn. Weint vielmehr über den, der fortziehen muss,* denn er wird seine Heimat nie wiedersehen.11Denn so spricht Jahwe über Schallum Ben-Joschija, den König von Juda, der seinem Vater auf dem Thron folgte und die Stadt verlassen musste: „Er wird niemals wieder hierher zurückkehren!12Er wird dort sterben, wohin man ihn verschleppt hat. Dieses Land wird er nie wiedersehen!“
Gegen König Jojakim
13Wehe dem, der seinen Palast mit unrechten Mitteln erbaut, / der ihn aufstockt mit Unrecht, / der die Leute umsonst arbeiten lässt, / sie nicht entlohnt,14der sagt: „Ich baue mir einen Riesenpalast / mit geräumigen Zimmern im Obergeschoss!“ / Er setzt ihm hohe Fenster ein, / täfelt ihn mit Zedernholz / und streicht ihn mit roter Farbe an.15Bist du dadurch König, dass du wetteifern kannst mit Prachtbauten aus Zedernholz? Hat dein Vater nicht auch gut gegessen und getrunken und trotzdem für Recht und Gerechtigkeit gesorgt? Ging es ihm damals nicht gut?16Den Unterdrückten und Armen verhalf er zum Recht. Deshalb stand es gut! „Sieht man nicht gerade daran, ob jemand mich kennt?“, spricht Jahwe.17Aber du hast nichts anderes im Sinn als deinen eigenen Vorteil. Dafür vergießt du das Blut unschuldiger Menschen, wendest Erpressung an und gebrauchst Gewalt.18Darum spricht Jahwe über König Jojakim Ben-Joschija von Juda: „Für ihn wird es keine Totenklage geben: 'Ach, Bruder, ach, Schwester!' Niemand wird um ihn klagen: 'Ach, unser König, ach, seine Majestät!'19Man wird ihn wie einen toten Esel verscharren; man schleift ihn fort und wirft ihn weit draußen vor den Toren Jerusalems hin.“*20„Ersteig den Libanon und schreie! / Lass deine Stimme auf dem Baschan erschallen / und rufe vom Gebirge Abarim* herab, / dass all deine Liebhaber zerschmettert sind.21Als es dir noch gut ging, sprach ich dich an. / Aber du sagtest: 'Lass mich in Ruhe!' / Das war schon immer deine Art, / nie hörtest du auf mich!22Der Wind wird deine Hirten weiden, / und deine Liebhaber werden verbannt. / Schmach und Schande wirst du ernten / wegen all deiner Bosheit.23Noch thronst du wie auf dem Libanon, / wohnst in Palästen aus Zedern. / Wie erbärmlich wirst du sein, / wenn die Schmerzen über dich kommen / wie die Wehen über die Frau!“
Gegen König Jojachin
24„So wahr ich lebe“, spricht Jahwe, „selbst wenn du ein Siegelring an meiner rechten Hand wärst, Konja* Ben-Jojakim, König von Juda, würde ich dich doch von dort wegreißen.25Ich werde dich deinen Todfeinden ausliefern, vor denen du Angst hast, und zwar den Chaldäern und ihrem König Nebukadnezzar von Babylon.26Dich und deine Mutter werde ich in ein fremdes Land schleudern, aus dem keiner von euch beiden stammt. Dort werdet ihr sterben.27Eure Heimat werdet ihr nie wiedersehen, so sehr ihr euch auch danach sehnt.“28Ist dieser Konja denn ein zerbrochener Krug, ein Ding, das keinem gefällt? Warum werden er und seine Kinder in ein Land fortgeschleudert, das keiner von ihnen kennt?29O Land, Land, Land! Höre das Wort Jahwes!30So spricht Jahwe: „Halte diesen Mann als kinderlos in der Chronik fest, als einen, der sein Leben lang nur Misserfolg hat. Denn keinem seiner Nachkommen wird es gelingen, auf dem Thron Davids zu sitzen und Juda zu regieren.“
nuBibeln
1Så sa HERREN: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord:2’Lyssna till HERRENS ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar!3Så säger HERREN: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger HERREN, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”6För så säger HERREN om Judas kungs palats: ”Du är för mig som Gilead, som Libanons topp. Men jag ska göra dig till en öken, till städer där ingen bor.7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig, var och en med sina vapen. De ska hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden.8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde HERREN så mot denna stora stad?’9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav HERREN, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”10Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över den som vandrar bort, för han ska aldrig mer återvända och se det land där han föddes.11För så säger HERREN om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit.12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”13”Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina övre salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom någon lön,14den som säger: ’Jag ska bygga mig ett stort palats med rymliga övre salar och göra många fönster, klä det med cederpanel och måla det rött.’15Är det att vara kung, att stoltsera med cederträ? Tänk på din far: han åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, och allt gick honom väl.16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande, och det gick väl för honom. Är inte detta att känna mig? säger HERREN.17Men dina ögon och tankar är bara inriktade på oärlig vinning och att utgjuta oskyldigt blod, och på förtryck och våld.”18Därför säger HERREN så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung: ”Ingen ska hålla dödsklagan över honom: ’Min broder, min syster!’ Ingen ska hålla dödsklagan över honom: ’Min herre, all hans prakt!’19Han kommer att begravas som en åsna, släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”20”Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Bashan! Ropa högt från Avarim, för alla dina älskare är krossade.21När du levde i fred talade jag till dig, men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’ Sådan var du sedan din ungdom, du har aldrig velat lyssna på mig.22Alla dina herdar ska föras bort av vinden. Dina älskare ska föras bort i exil. Du ska få stå där i skam och förödmjukelse för all din ondskas skull.23Du som bor på ’Libanon’* och har ditt näste bland cedrarna, hur ska du inte jämra dig, när värkarna kommer över dig, som en kvinna när hon ska föda.24Så sant jag lever, säger HERREN, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den.25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna.26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö.27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?29O, land, land, land! Hör HERRENS ord!30Så säger HERREN: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.