1The Lord said to Moses,2‘Consecrate to me every firstborn male. The first offspring of every womb among the Israelites belongs to me, whether human or animal.’3Then Moses said to the people, ‘Commemorate this day, the day you came out of Egypt, out of the land of slavery, because the Lord brought you out of it with a mighty hand. Eat nothing containing yeast.4Today, in the month of Aviv, you are leaving.5When the Lord brings you into the land of the Canaanites, Hittites, Amorites, Hivites and Jebusites – the land he swore to your ancestors to give you, a land flowing with milk and honey – you are to observe this ceremony in this month:6for seven days eat bread made without yeast and on the seventh day hold a festival to the Lord.7Eat unleavened bread during those seven days; nothing with yeast in it is to be seen among you, nor shall any yeast be seen anywhere within your borders.8On that day tell your son, “I do this because of what the Lord did for me when I came out of Egypt.”9This observance will be for you like a sign on your hand and a reminder on your forehead that this law of the Lord is to be on your lips. For the Lord brought you out of Egypt with his mighty hand.10You must keep this ordinance at the appointed time year after year.11‘After the Lord brings you into the land of the Canaanites and gives it to you, as he promised on oath to you and your ancestors,12you are to give over to the Lord the first offspring of every womb. All the firstborn males of your livestock belong to the Lord.13Redeem with a lamb every firstborn donkey, but if you do not redeem it, break its neck. Redeem every firstborn among your sons.14‘In days to come when your son asks you, “What does this mean?” say to him, “With a mighty hand the Lord brought us out of Egypt, out of the land of slavery.15When Pharaoh stubbornly refused to let us go, the Lord killed the firstborn of both people and animals in Egypt. This is why I sacrifice to the Lord the first male offspring of every womb and redeem each of my firstborn sons.”16And it will be like a sign on your hand and a symbol on your forehead that the Lord brought us out of Egypt with his mighty hand.’
Crossing the sea
17When Pharaoh let the people go, God did not lead them on the road through the Philistine country, though that was shorter. For God said, ‘If they face war, they might change their minds and return to Egypt.’18So God led the people around by the desert road towards the Red Sea.* The Israelites went up out of Egypt ready for battle.19Moses took the bones of Joseph with him because Joseph had made the Israelites swear an oath. He had said, ‘God will surely come to your aid, and then you must carry my bones up with you from this place.’*20After leaving Sukkoth they camped at Etham on the edge of the desert.21By day the Lord went ahead of them in a pillar of cloud to guide them on their way and by night in a pillar of fire to give them light, so that they could travel by day or night.22Neither the pillar of cloud by day nor the pillar of fire by night left its place in front of the people.
Nya Levande Bibeln
Allt förstfött tillhör Herren
1Herren sa till Mose: "Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!"3Då sa Mose till folket: "Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem.4Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'.6Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest.8Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar.9Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten.10Fira alltså denna högtid varje år i april.11Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor,12ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom.13En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa.14När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?', ska ni säga: 'Herren ledde oss genom mäktiga under ut ur Egypten och befriade oss från slaveri.15Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.'16Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten."
Molnet och elden
17När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet.19Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma.20När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började.21Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt,22och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.