Lukas 22 | New International Reader’s Version

Judas agrees to hand Jesus over

1 The Feast of Unleavened Bread, called the Passover, was near. 2 The chief priests and the teachers of the law were looking for a way to get rid of Jesus. They were afraid of the people. 3 Then Satan entered Judas, who was called Iscariot. Judas was one of the 12 disciples. 4 He went to the chief priests and the officers of the temple guard. He talked with them about how he could hand Jesus over to them. 5 They were delighted and agreed to give him money. 6 Judas accepted their offer. He watched for the right time to hand Jesus over to them. He wanted to do it when no crowd was around.

The Last Supper

7 Then the day of Unleavened Bread came. That was the time the Passover lamb had to be sacrificed. 8 Jesus sent Peter and John on ahead. ‘Go’, he told them. ‘Prepare for us to eat the Passover meal.’ 9 ‘Where do you want us to prepare for it?’ they asked. 10 Jesus replied, ‘When you enter the city, a man carrying a jar of water will meet you. Follow him to the house he enters. 11 Then say to the owner of the house, “The Teacher asks, ‘Where is the guest room? Where can I eat the Passover meal with my disciples?’ ” 12 He will show you a large upstairs room with furniture already in it. Prepare for us to eat there.’ 13 Peter and John left. They found things just as Jesus had told them. So they prepared the Passover meal. 14 When the hour came, Jesus and his apostles took their places at the table. 15 He said to them, ‘I have really looked forward to eating this Passover meal with you. I wanted to do this before I suffer. 16 I tell you, I will not eat the Passover meal again until it is celebrated in God’s kingdom.’ 17 After Jesus took the cup, he gave thanks. He said, ‘Take this cup and share it among yourselves. 18 I tell you, I will not drink wine with you again until God’s kingdom comes.’ 19 Then Jesus took bread. He gave thanks and broke it. He handed it to them and said, ‘This is my body. It is given for you. Every time you eat it, do this in memory of me.’ 20 In the same way, after the supper he took the cup. He said, ‘This cup is the new covenant in my blood. It is poured out for you. 21 But someone here is going to hand me over to my enemies. His hand is with mine on the table. 22 The Son of Man will go to his death, just as God has already decided. But how terrible it will be for the one who hands him over!’ 23 The apostles began to ask one another about this. They wondered which one of them would do it. 24 They also started to argue. They disagreed about which of them was thought to be the most important person. 25 Jesus said to them, ‘The kings of the Gentiles hold power over their people. And those who order them around call themselves Protectors. 26 But you must not be like that. Instead, the most important among you should be like the youngest. The one who rules should be like the one who serves. 27 Who is more important? Is it the one at the table, or the one who serves? Isn’t it the one who is at the table? But I am among you as one who serves. 28 You have stood by me during my troubles. 29 And I give you a kingdom, just as my Father gave me a kingdom. 30 Then you will eat and drink at my table in my kingdom. And you will sit on thrones, judging the 12 tribes of Israel. 31 ‘Simon, Simon! Satan has asked to sift all of you disciples like wheat. 32 But I have prayed for you, Simon. I have prayed that your faith will not fail. When you have turned back, help your brothers to be strong.’ 33 But Simon replied, ‘Lord, I am ready to go with you to prison and to death.’ 34 Jesus answered, ‘I tell you, Peter, you will say three times that you don’t know me. And you will do it before the cockerel crows today.’ 35 Then Jesus asked the disciples, ‘Did you need anything when I sent you without a purse, bag or sandals?’ ‘Nothing’, they answered. 36 He said to them, ‘But now if you have a purse, take it. And also take a bag. If you don’t have a sword, sell your coat and buy one. 37 It is written, “He was counted among those who had committed crimes.” I tell you that what is written about me must come true. Yes, it is already coming true.’ 38 The disciples said, ‘See, Lord, here are two swords.’ ‘Two swords are enough!’ he replied.

Jesus prays on the Mount of Olives

39 Jesus went out as usual to the Mount of Olives. His disciples followed him. 40 When they reached the place, Jesus spoke. ‘Pray that you won’t fall into sin when you are tempted,’ he said to them. 41 Then he went a short distance away from them. There he got down on his knees and prayed. 42 He said, ‘Father, if you are willing, take this cup of suffering away from me. But do what you want, not what I want.’ 43 An angel from heaven appeared to Jesus and gave him strength. 44 Because he was very sad and troubled, he prayed even harder. His sweat was like drops of blood falling to the ground. 45 After that, he got up from prayer and went back to the disciples. He found them sleeping. They were worn out because they were very sad. 46 ‘Why are you sleeping?’ he asked them. ‘Get up! Pray that you won’t fall into sin when you are tempted.’

Jesus is arrested

47 While Jesus was still speaking, a crowd came up. The man named Judas was leading them. He was one of the 12 disciples. Judas approached Jesus to kiss him. 48 But Jesus asked him, ‘Judas, are you handing over the Son of Man with a kiss?’ 49 Jesus’ followers saw what was going to happen. So they said, ‘Lord, should we use our swords against them?’ 50 One of them struck the slave of the high priest and cut off his right ear. 51 But Jesus answered, ‘Stop this!’ And he touched the man’s ear and healed him. 52 Then Jesus spoke to the chief priests, the officers of the temple guard, and the elders. They had all come for him. ‘Am I leading a band of armed men against you?’ he asked. ‘Do you have to come with swords and clubs? 53 Every day I was with you in the temple courtyard. And you didn’t lay a hand on me. But this is your hour. This is when darkness rules.’

Peter says he does not know Jesus

54 Then the men arrested Jesus and led him away. They took him into the high priest’s house. Peter followed from far away. 55 Some people there started a fire in the middle of the courtyard. Then they sat down together. Peter sat down with them. 56 A female servant saw him sitting there in the firelight. She looked closely at him. Then she said, ‘This man was with Jesus.’ 57 But Peter said he had not been with him. ‘Woman, I don’t know him,’ he said. 58 A little later someone else saw Peter. ‘You also are one of them,’ he said. ‘No’, Peter replied. ‘I’m not!’ 59 About an hour later, another person spoke up. ‘This fellow must have been with Jesus,’ he said. ‘He is from Galilee.’ 60 Peter replied, ‘Man, I don’t know what you’re talking about!’ Just as he was speaking, the cockerel crowed. 61 The Lord turned and looked right at Peter. Then Peter remembered what the Lord had spoken to him. ‘The cockerel will crow today,’ Jesus had said. ‘Before it does, you will say three times that you don’t know me.’ 62 Peter went outside. He broke down and cried.

The guards make fun of Jesus

63 There were men guarding Jesus. They began laughing at him and beating him. 64 They blindfolded him. They said, ‘Prophesy! Who hit you?’ 65 They also said many other things to make fun of him.

Jesus is brought to Pilate and Herod

66 At dawn the elders of the people met together. These included the chief priests and the teachers of the law. Jesus was led to them. 67 ‘If you are the Messiah,’ they said, ‘tell us.’ Jesus answered, ‘If I tell you, you will not believe me. 68 And if I asked you, you would not answer. 69 But from now on, the Son of Man will be seated at the right hand of the mighty God.’ 70 They all asked, ‘Are you the Son of God then?’ He replied, ‘You say that I am.’ 71 Then they said, ‘Why do we need any more witnesses? We have heard it from his own lips.’

Nya Levande Bibeln

Planer på att döda Jesus

1 Nu närmade sig påskhögtiden*. 2 Och översteprästerna och laglärarna* sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion.

Judas beslutar att förråda Jesus

3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar, 6 som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

7 Så kom den första dagen i påskhögtiden*, den dag när påsklammet skulle slaktas. 8 Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.” 9 ”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de. 10 Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’ 12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.” 13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

14 När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet. 15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.*” 17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er. 18 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.*” 19 Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.” 20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er. 21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.* 22 För jag, Människosonen*, måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!” 23 Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.

Vem är mest betydelsefull?

24 Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull. 25 Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’! 26 Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare. 28 Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld*, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

31 Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.* 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.” 33 Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.” 34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.” 35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de. 36 ”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett. 37 För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’*. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.” 38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus.

Jesus ber i Getsemane

39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.” 41 Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. 44 Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.”

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen*, med en kyss?” 49 När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!” 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. 52 Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? 53 Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. 55 Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!” 57 Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.” 58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. 59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.” 60 Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen. 61 I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut från gården och grät förtvivlat. 63 De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

66 Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet*, det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna*. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. 67 De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer jag, Människosonen*, att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.*” 70 Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.” 71 Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.”

Lukas 22 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln