Apostelgeschichte 13 | New International Reader’s Version

1 In the church at Antioch there were prophets and teachers. Among them were Barnabas, Simeon, and Lucius from Cyrene. Simeon was also called Niger. Another was Manaen. He had been brought up with Herod, the ruler of Galilee. Saul was among them too.

2 While they were worshipping the Lord and fasting, the Holy Spirit spoke. ‘Set apart Barnabas and Saul for me,’ he said. ‘I have appointed them to do special work.’

3 The prophets and teachers fasted and prayed. They placed their hands on Barnabas and Saul. Then they sent them off.

Events on Cyprus

4 Barnabas and Saul were sent on their way by the Holy Spirit. They went down to Seleucia. From there they sailed to Cyprus.

5 They arrived at Salamis. There they preached God’s word in the Jewish synagogues. John was with them as their helper.

6 They travelled all across the island until they came to Paphos. There they met a Jew named Bar-Jesus. He was an evil magician and a false prophet.

7 He was an attendant of Sergius Paulus, the governor. Paulus was a man of understanding. He sent for Barnabas and Saul. He wanted to hear God’s word.

8 But the evil magician opposed them. He was also known as Elymas, which means Magician. He tried to keep the governor from becoming a believer.

9 Saul was also known as Paul. He was filled with the Holy Spirit. He looked straight at Elymas. He said to him,

10 ‘You are a child of the devil! You are an enemy of everything that is right! You cheat people. You use all kinds of tricks. Won’t you ever stop twisting the right ways of the Lord?

11 Now the Lord’s hand is against you. You are going to go blind. For a while you won’t even be able to see the light of the sun.’ Right away mist and darkness came over him. He tried to feel his way around. He wanted to find someone to lead him by the hand.

12 When the governor saw what had happened, he believed. He was amazed at what Paul was teaching about the Lord.

Paul preaches in Pisidian Antioch

13 From Paphos, Paul and his companions sailed to Perga in Pamphylia. There John Mark left them and returned to Jerusalem.

14 From Perga they went on to Pisidian Antioch. On the Sabbath day they entered the synagogue and sat down.

15 The Law and the Prophets were read aloud. Then the leaders of the synagogue sent word to Paul and his companions. They said, ‘Brothers, do you have any words of instruction for the people? If you do, please speak.’

16 Paul stood up and motioned with his hand. Then he said, ‘Fellow Israelites, and you Gentiles who worship God, listen to me!

17 The God of Israel chose our people who lived long ago. He blessed them greatly while they were in Egypt. With his mighty power he led them out of that country.

18 He put up with their behaviour for about 40 years in the desert.

19 And he destroyed seven nations in Canaan. Then he gave the land to his people as their rightful share.

20 All this took about 450 years. ‘After this, God gave them judges until the time of Samuel the prophet.

21 Then the people asked for a king. He gave them Saul, son of Kish. Saul was from the tribe of Benjamin. He ruled for 40 years.

22 God removed him and made David their king. Here is God’s witness about him. “David, son of Jesse, is a man dear to my heart,” he said. “David will do everything I want him to do.”

23 ‘From this man’s family line God has brought to Israel the Saviour Jesus. This is what he had promised.

24 Before Jesus came, John preached that we should turn away from our sins and be baptised. He preached this to all Israel.

25 John was coming to the end of his work. “Who do you suppose I am?” he said. “I am not the one you are looking for. But there is someone coming after me. I am not good enough to untie his sandals.”

26 ‘Listen, fellow children of Abraham! Listen, you Gentiles who worship God! This message of salvation has been sent to us.

27 The people of Jerusalem and their rulers did not recognise Jesus. By finding him guilty, they made the prophets’ words come true. These are read every Sabbath day.

28 The people and their rulers had no reason at all for sentencing Jesus to death. But they asked Pilate to let him be killed.

29 They did everything that had been written about Jesus. Then they took him down from the cross. They laid him in a tomb.

30 But God raised him from the dead.

31 For many days he was seen by those who had travelled with him from Galilee to Jerusalem. Now they are telling our people about Jesus.

32 ‘We are telling you the good news. What God promised our people long ago

33 he has done for us, their children. He has raised up Jesus. This is what is written in the second Psalm. It says, ‘ “You are my son. Today I have become your father.”

34 God raised Jesus from the dead. He will never rot in the grave. As God has said, ‘ “Holy and sure blessings were promised to David. I will give them to you.”

35 In another place it also says, ‘ “You will not let your holy one rot away.”

36 ‘David carried out God’s purpose while he lived. Then he died. He was buried with his people. His body rotted away.

37 But the one whom God raised from the dead did not rot away.

38 ‘My friends, here is what I want you to know. I announce to you that your sins can be forgiven because of what Jesus has done.

39 Through him everyone who believes is set free from every sin. Moses’ law could not make you right in God’s eyes.

40 Be careful! Don’t let what the prophets spoke about happen to you. They said,

41 ‘ “Look, you who make fun of the truth! Wonder and die! I am going to do something in your days that you would never believe. You wouldn’t believe it even if someone told you.” ’

42 Paul and Barnabas started to leave the synagogue. The people invited them to say more about these things on the next Sabbath day.

43 The people were told they could leave the service. Many Jews followed Paul and Barnabas. Many Gentiles who faithfully worshipped the God of the Jews did the same. Paul and Barnabas talked with them. They tried to get them to keep living in God’s grace.

44 On the next Sabbath day, almost the whole city gathered. They gathered to hear the word of the Lord.

45 When the Jews saw the crowds, they became very jealous. They began to disagree with what Paul was saying. They said evil things against him.

46 Then Paul and Barnabas answered them boldly. ‘We had to speak God’s word to you first,’ they said. ‘But you don’t accept it. You don’t think you are good enough for eternal life. So now we are turning to the Gentiles.

47 This is what the Lord has commanded us to do. He said, ‘ “I have made you a light for the Gentiles. You will bring salvation to the whole earth.” ’

48 When the Gentiles heard this, they were glad. They honoured the word of the Lord. All who were appointed for eternal life believed.

49 The word of the Lord spread through the whole area.

50 But the Jewish leaders stirred up the important women who worshipped God. They also stirred up the men who were leaders in the city. The Jewish leaders tried to get the women and men to attack Paul and Barnabas. They threw Paul and Barnabas out of that area.

51 Paul and Barnabas shook the dust off their feet. This was a warning to the people who had opposed them. Then Paul and Barnabas went on to Iconium.

52 The believers were filled with joy and with the Holy Spirit.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

1 I församlingen i Antiochia fanns profeter, som framförde budskap från Gud, och några som undervisade. Det var: Barnabas, Symeon, som också kallades ”den svarte”*, Lucius från Kyrene, Manaen, som var fosterbror till kung Herodes, och Saul.

2 En gång när dessa män tillbad Herren och fastade, sa Guds heliga Ande: ”Avdela Barnabas och Saul för en speciell uppgift som jag har utsett dem till.”

3 Och sedan de fastat och bett ytterligare en gång, la de sina händer på dem och skickade iväg dem.

Saul blir Paulus. Paulus på Cypern

4 Efter att Barnabas och Saul sänts ut av Guds heliga Ande, reste de ner till Seleukia och seglade över till Cypern.

5 Den första staden de kom till hette Salamis, och där gick de till de judiska synagogorna* och talade till folket om Jesus. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.

6 Sedan reste de från stad till stad på hela ön och talade, och till slut kom de till Pafos. Där träffade de en judisk trollkarl som hette Barjesus, som påstod att han kunde framföra budskap från Gud.

7 Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus, som var en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig, eftersom han ville höra budskapet om Jesus.

8 Men trollkarlen (som också kallades Elymas*), motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.

9 Då blev Saul, som även kallades Paulus, fylld av Guds heliga Ande, och han spände ögonen i trollkarlen och sa:

10 ”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att förvränga budskapet om Herren Jesus?

11 Men nu har Herren bestämt att du ska straffas. Du ska bli totalt blind under en tid.”I samma stund sänkte sig dimma och mörker över trollkarlen, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.

12 Men när landshövdingen såg vad som hände, började han tro, för han var helt förundrad över det han fått lära sig om Herren Jesus.

Paulus tal i Antiochia i Pisidien

13 Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i provinsen Pamfylien*. Där lämnade Johannes Markus dem och återvände till Jerusalem.

14 Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien*.När det sedan blev vilodag* gick de till synagogan* för att vara med vid samlingen.

15 Efter den vanliga läsningen ur Moses lag och profeterna*, vände sig då synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till hjälp för oss, så kom fram och gör det!”

16 Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter*, och alla andra här som tillber Gud, lyssna på mig.

17 Israels Gud utsåg våra förfäder till att få vara hans eget folk. Och han lät dem bli ett mycket stort folk när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt och räddade dem från slaveriet.

18 Under 40 år hade Gud tålamod med dem när de vandrade genom öknen,

19 och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna.

20 Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det lät han olika domare härska över dem, fram till den tid då profeten Samuel styrde Israel.

21 Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i 40 år.

22 Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom sa Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man som följer min vilja. Han kommer att göra allt jag säger till honom.’*

23 Gud lovade kung David att en av hans ättlingar skulle bli en räddare för Israels folk, och det är detta som nu har blivit verklighet. Jesus är den som räddar oss.

24 Men innan Jesus trädde fram förberedde Johannes döparen Israels folk genom att uppmana dem att lämna synden, vända om till Gud och låta döpa sig.

25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: ’Jag är inte den som Gud har lovat ska rädda er. Han kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.*’

26 Lyssa nu, ni ättlingar till Abraham, och alla andra här som tillber Gud! Denna räddning gäller oss alla.

27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De förstod inte att han var den som Gud talat om genom profeterna, trots att de hört profeternas budskap* läsas varje vecka, på vilodagen. Därför dömde de honom till döden, och genom detta blev det som Gud förutsagt verklighet.

28 Ja, trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom.

29 Och när de hade slutfört allt det som står i Skriften* när det gäller Jesus död, tog de ner honom från korset och la honom i en grav.

30 Men Gud uppväckte honom från de döda,

31 och Jesus visade sig sedan många gånger under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu berättar om honom för Israels folk.

32 Och nu har turen kommit till er. Vi är här för att berätta de glada nyheterna om att Gud, just i våra dagar, har infriat sitt löfte till förfäderna, genom att uppväcka Jesus från de döda. Det är honom den andra psalmen i Psaltaren handlar om, när den säger: ’Du är min son. Idag har jag blivit din Far.’*

34 För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda och aldrig mer behöva dö. Det förklarade han med orden: ’Jag ska infria mitt heliga och säkra löfte och ge er allt det goda jag lovade David.’*

35 Och det löfte han tänkte på var detta: ’Du ska inte låta din heliga tjänare förmultna.’*

36 Det här löftet handlar inte om David, för när David hade tjänat sitt folk enligt Guds vilja, dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.

37 Nej, det handlar om någon annan, en som Gud uppväckte från de döda, och vars kropp inte förmultnade.

38 Mina vänner, lyssna! Det är genom den här mannen, Jesus, som ni kan få förlåtelse för era synder.

39 Alla som tror på honom blir skuldfria inför Gud, något ni aldrig kunde bli genom att följa Moses lag*.

40 Därför måste ni se upp. Låt er inte drabbas av det som Gud varnar för genom profeterna*:

41 ’Se häråt, ni som hånar sanningen. Låt er förvånas och sedan dö. Jag ska göra något stort under er tid, något som ni inte kommer att tro den dag man berättar det för er.*’ ”

42 När samlingen sedan var över och Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa vecka, på vilodagen, så att de kunde höra mer.

43 Många judar, och andra som tillbad Israels Gud, passade också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem: ”Fortsätt att leva helt beroende av Guds godhet och förlåtelse.”

Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna

44 På vilodagen*, en vecka senare, kom nästan hela staden för att höra budskapet om Herren Jesus.

45 Men när de judiska ledarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började håna Paulus och förlöjliga allt han sa.

46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni judar skulle vara de första som fick chansen att höra budskapet om Herren Jesus, men eftersom ni avvisar erbjudandet och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk.

47 Det är också vad Herren har befallt oss, för det står i Skriften*:’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk, för att du ska rädda alla på hela jorden.*’ ”

48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada och hyllade budskapet om Herren Jesus, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.

49 Sedan spreds de glada nyheterna om Herren i hela området.

50 Men de judiska ledarna hetsade upp de högt uppsatta kvinnor som tillbad Israels Gud, och även de ledande männen i staden, och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området.

51 Båda två skakade då stadens damm av sina fötter* och bekymrade sig inte mer om dem, utan fortsatte till staden Ikonion.

52 Och Jesus efterföljare fylldes av glädje och Guds heliga Ande.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.