Psalm 88 | Menge Bibel

1 Ein Lied, ein Psalm von den Korahiten; dem Musikmeister, nach (der Singweise = Melodie) »die Krankheit«; ein Lehrgedicht von Heman, dem Esrahiten. 2 O HERR, du Gott meines Heils, ich rufe bei Tage und schreie nachts vor dir: 3 o laß mein Gebet vor dich kommen, neige dein Ohr meinem Flehen zu! 4 Denn meine Seele ist mit Leiden gesättigt, und mein Leben naht sich dem Totenreich. 5 Schon zählt man mich zu den ins Grab Gesunknen, ich bin wie ein Mann ohne Lebenskraft. 6 Unter den Toten hab’ ich mein Lager gleichwie Erschlagne, die im Grabe liegen, deren du nicht mehr gedenkst: sie sind ja deiner Hand entrückt. 7 Du hast mich in die Grube der Unterwelt versetzt, in finstre Nacht, in die Tiefe; 8 auf mir lastet schwer dein Grimm, und mit all deinen Wogen drückst du mich nieder. SELA. 9 Meine Bekannten hast du mir entfremdet, hast mich ihnen zum Abscheu gemacht; eingeschlossen bin ich und kann nicht hinaus: 10 mein Auge erlischt vor Elend. Ich rufe zu dir, o HERR, jeden Tag, ich breite zu dir meine Hände aus: 11 »Kannst an den Toten du Wunder tun, oder werden Schatten aufstehn, um dich zu preisen? SELA. 12 Wird man im Grabe von deiner Gnade erzählen, von deiner Treue im Abgrund? 13 Verkündet man dein Wunderwalten in der Finsternis und deine Gerechtigkeit im Lande des Vergessens?« 14 Ich dagegen rufe laut zu dir, o HERR, schon am Morgen tritt mein Gebet vor dich: 15 »Warum, o HERR, verwirfst du mich, verbirgst du dein Antlitz vor mir?« 16 Elend bin ich und siech von Jugend auf, ich trage deine Schrecken und verzweifle. 17 Deine Zornesgluten sind über mich hingegangen, deine Schrecknisse haben mich vernichtet; 18 sie umgeben mich immerdar wie Wasserfluten, umringen mich allzumal. 19 Freunde und Gefährten hast du mir entfremdet: nur die Finsternis ist mir vertraut (geblieben).

nuBibeln

Bön om räddning i stor nöd

1 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.* 2 HERRE, min räddnings Gud, jag ropar inför dig dag och natt. 3 Låt min bön komma till dig, lyssna till mitt rop! 4 Jag är bedrövad i djupet av min själ, och jag närmar mig dödsriket. 5 Jag räknas till dem som ska begravas, jag är en man utan kraft. 6 Jag har lagts* bland de döda, likt de stupade som ligger i graven, de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig. 7 Du har lagt mig i gropen, i det djupaste mörker. 8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig. Séla 9 Du har drivit mina vänner ifrån mig och fyllt dem med avsky för mig. Jag är fångad och finner ingen utväg. 10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig, HERRE, jag sträcker ut mina händer mot dig. 11 Gör du under för de döda? Reser sig deras andar* för att prisa dig? Séla 12 Talar man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? 13 Är dina under kända i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land? 14 Jag ropar till dig, HERRE, och på morgonen stiger min bön till dig. 15 Varför förkastar du mig, HERRE? Varför döljer du ditt ansikte för mig? 16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden. Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer. 17 Din vrede har svept över mig, jag går under av all skräck. 18 Den omger mig likt vatten hela dagen, den sluter sig kring mig från alla sidor. 19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner, den som nu känner mig är mörkret.

Psalm 88 | Menge Bibel nuBibeln

Bön om räddning i stor nöd