Psalm 107 | Menge Bibel

Fünftes Buch (Ps 107-150)

1 »Danket dem HERRN, denn er ist freundlich, ja, ewiglich währt seine Gnade«:

2 so sollen die vom HERRN Erlösten sprechen, die er befreit hat aus Drangsal*

3 und die er gesammelt aus den Ländern vom Aufgang her und vom Niedergang, vom Norden her und vom Meer*.

4 Sie irrten umher in der Wüste, der Öde, und fanden den Weg nicht zu einer Wohnstatt;

5 gequält vom Hunger und vom Durst, wollte ihre Seele in ihnen verschmachten*.

6 Da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten

7 und leitete sie auf richtigem Wege, daß sie kamen zu einer bewohnten Ortschaft: –

8 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,

9 daß er die lechzende Seele gesättigt und die hungernde Seele gefüllt hat mit Labung.

10 Die da saßen in Finsternis und Todesnacht, gefangen in Elend und Eisenbanden –

11 denn sie hatten Gottes Geboten getrotzt und den Ratschluß* des Höchsten verachtet,

12 so daß er ihren Sinn durch Leiden beugte, daß sie niedersanken und keinen Helfer hatten –;

13 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;

14 er führte sie heraus aus Finsternis und Todesnacht und zersprengte ihre Fesseln: –

15 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,

16 daß er eherne Türen zerbrochen und eiserne Riegel zerschlagen.

17 Die da krank waren infolge ihres Sündenlebens und wegen ihrer Verfehlungen leiden mußten –

18 vor jeglicher Speise hatten sie Widerwillen, so daß sie den Pforten des Todes nahe waren –;

19 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;

20 er sandte sein Wort, sie gesund zu machen, und ließ sie aus ihren Gruben* entrinnen: –

21 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;

22 sie mögen Opfer des Dankes bringen und seine Taten mit Jubel verkünden!

23 Die aufs Meer gefahren waren in Schiffen, auf weiten Fluten Handelsgeschäfte trieben,

24 die haben das Walten des HERRN geschaut und seine Wundertaten auf hoher See.

25 Denn er gebot und ließ einen Sturm entstehn, der hoch die Wogen des Meeres türmte:

26 sie stiegen empor zum Himmel und fuhren hinab in die Tiefen, so daß ihr Herz vor Angst verzagte;

27 sie wurden schwindlig und schwankten wie Trunkne, und mit all ihrer Weisheit war’s zu Ende: –

28 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er befreite sie aus ihren Ängsten;

29 er stillte das Ungewitter zum Säuseln, und das Toben der Wogen verstummte;

30 da wurden sie froh, daß es still geworden, und er führte sie zum ersehnten Hafen: –

31 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;

32 sie mögen ihn erheben in der Volksgemeinde und im Kreise der Alten ihn preisen!

33 Er wandelte Ströme zur Wüste und Wasserquellen zu dürrem Land,

34 fruchtbares Erdreich zu salziger Steppe wegen der Bosheit seiner Bewohner.

35 Wiederum machte er wüstes Land zum Wasserteich und dürres Gebiet zu Wasserquellen

36 und ließ dort Hungrige seßhaft werden, so daß sie eine Stadt zum Wohnsitz bauten

37 und Felder besäten und Weinberge pflanzten, die reichen Ertrag an Früchten brachten;

38 und er segnete sie, daß sie stark sich mehrten, und ließ ihres Viehs nicht wenig sein.

39 Dann aber nahmen sie ab und wurden gebeugt durch den Druck des Unglücks und Kummers;

40 »über Edle goß er Verachtung aus und ließ sie irren in pfadloser Öde«.

41 Den Armen aber hob er empor aus dem Elend und machte seine Geschlechter wie Kleinviehherden.

42 »Die Gerechten sehen’s und freuen sich, alle Bosheit aber muß schließen ihren Mund«.

43 Wer ist weise? Der beachte dies und lerne die Gnadenerweise des HERRN verstehn!

Public Domain

nuBibeln

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1 Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt.

2 Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld,

3 samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.

4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats.

5 De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort.

6 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.

7 Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo.

8 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10 Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor,

11 för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.

12 Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem.

13 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor.

15 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

16 Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna.

17 Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.

18 De avskydde all mat och närmade sig dödens portar.

19 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

20 Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven.

21 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

22 De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort.

23 Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen.

24 De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen.

25 Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga.

26 De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan,

27 och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta.

28 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.

29 Han lugnade stormen och vågorna tystnade.

30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

32 De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets.

33 Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark

34 och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska.

35 Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor.

36 Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i.

37 De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar.

38 Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade* och nedtryckta av bekymmer och sorg,

40 öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken.

41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar.

42 De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.