Psalm 104 | Menge Bibel

1 Lobe* den HERRN, meine Seele! O HERR, mein Gott, wie bist du so groß! In Erhabenheit* und Pracht bist du gekleidet, 2 du, der in Licht sich hüllt wie in ein Gewand, der den Himmel ausspannt wie ein Zeltdach, 3 der die Balken seines Palastes im Wasser festlegt, der Wolken macht zu seinem Wagen, einherfährt auf den Flügeln des Windes; 4 der Winde zu seinen Boten bestellt, zu seinen Dienern lohendes Feuer*. 5 Er hat die Erde gegründet auf ihre Pfeiler*, so daß sie in alle Ewigkeit nicht wankt. 6 Mit der Urflut gleich einem Kleide bedecktest du sie: bis über die Berge standen die Wasser; 7 doch vor deinem Schelten* flohen sie, vor der Stimme deines Donners wichen sie angstvoll zurück. 8 Da stiegen die Berge empor, und die Täler senkten sich an den Ort, den du ihnen verordnet. 9 Eine Grenze hast du gesetzt, die sie nicht überschreiten: sie dürfen die Erde nicht nochmals bedecken. 10 Quellen läßt er den Bächen zugehn: zwischen den Bergen rieseln sie dahin; 11 sie tränken alles Getier des Feldes, die Wildesel löschen ihren Durst; 12 an ihnen wohnen die Vögel des Himmels, lassen ihr Lied aus den Zweigen erschallen. 13 Er tränkt die Berge aus seinem Himmelspalast: vom Segen deines Schaffens wird die Erde satt. 14 Gras läßt er sprossen für das Vieh und Pflanzen für den Bedarf der Menschen, um Brotkorn aus der Erde hervorgehn zu lassen und Wein, der des Menschen Herz erfreut; 15 um jedes Antlitz erglänzen zu lassen vom Öl und durch Brot das Herz des Menschen zu stärken. 16 Es trinken sich satt die Bäume des HERRN, die Zedern des Libanons, die er gepflanzt, 17 woselbst die Vögel ihre Nester bauen, der Storch, der Zypressen zur Wohnung wählt. 18 Die hohen Berge gehören den Gemsen, die Felsen sind der Klippdachse Zuflucht. 19 Er hat den Mond gemacht zur Bestimmung der Zeiten, die Sonne, die ihren Niedergang kennt. 20 Läßt du Finsternis entstehn, so wird es Nacht, da regt sich alles Getier des Waldes: 21 die jungen Löwen brüllen nach Raub, indem sie von Gott ihre Nahrung fordern. 22 Geht die Sonne auf, so ziehn sie sich zurück und kauern* in ihren Höhlen; 23 dann geht der Mensch hinaus an seine Arbeit und an sein Tagwerk bis zum Abend. 24 Wie sind deiner Werke so viele, o HERR! Du hast sie alle mit Weisheit geschaffen, voll ist die Erde von deinen Geschöpfen*. 25 Da ist das Meer, so groß und weit nach allen Seiten: drin wimmelt es ohne Zahl von Tieren klein und groß. 26 Dort fahren die Schiffe einher; da ist der Walfisch, den du geschaffen, darin sich zu tummeln. 27 Sie alle schauen aus zu dir hin*, daß du Speise ihnen gebest zu seiner Zeit; 28 gibst du sie ihnen, so lesen sie auf; tust deine Hand du auf, so werden sie satt des Guten; 29 doch verbirgst du dein Angesicht, so befällt sie Schrecken; nimmst du weg ihren Odem*, so sterben sie und kehren zurück zum Staub, woher sie gekommen. 30 Läßt du ausgehn deinen Odem*, so werden sie geschaffen, und so erneust du das Antlitz der Erde. 31 Ewig bleibe die Ehre des HERRN bestehn, es freue der HERR sich seiner Werke! 32 Blickt er die Erde an, so erbebt sie; rührt er die Berge an, so stehn sie in Rauch. 33 Singen will ich dem HERRN mein Leben lang, will spielen* meinem Gott, solange ich bin. 34 Möge mein Sinnen ihm wohlgefällig sein: ich will meine Freude haben am HERRN! 35 Möchten die Sünder verschwinden vom Erdboden und die Gottlosen nicht mehr sein! – Lobe den HERRN, meine Seele! Halleluja!

nuBibeln

Skaparens lov

1 Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, du är klädd i majestät och prakt! 2 Han sveper sig i ljus som en klädnad, som en tältduk har han spänt upp himlen. 3 Över vattnen har han timrat sina salar. Molnen är hans vagnar, och han rider på vindens vingar. 4 Han gör vindarna till sina budbärare och eldslågorna till sina tjänare. 5 Han har lagt en fast grund för jorden, så att den aldrig kan rubbas. 6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den, och vattnen stod över bergstopparna. 7 De flydde vid din tillrättavisning, vid ditt dunder tog de till flykten. 8 Bergen reste sig, och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem. 9 Du satte en gräns för dem, och de ska aldrig mer översvämma jorden. 10 Du lät källor springa fram i dalarna, och de vällde fram mellan bergen. 11 De ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst, 12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon och låter sin sång höras från trädens grenar. 13 Du sänder regn från dina salar över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor. 14 Du låter gräset växa upp åt boskapen och örter åt människan att odla. Så växer det fram mat ur jorden 15 och vin som gör människan glad, olja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka. 16 HERRENS träd blir väl vattnade, Libanons cedrar, som han planterade. 17 Där bygger fåglarna sina nästen, och hägern håller till bland cypresserna. 18 De höga bergen tillhör stengetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna. 19 Månen är gjord för att bestämma tider, och solen vet när den ska gå ner. 20 Du sänder mörkret och natten kommer, då alla skogens djur myllrar fram. 21 Då ryter de unga lejonen efter rov och begär sin mat av Gud. 22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig. 23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer. 24 HERRE, hur många är inte dina verk! I vishet har du gjort alltsammans, och jorden är full av dina skapelser. 25 Där finns det stora och vida havet, som myllrar av otaliga livsformer, av både stora och små djur. 26 Där stävar fartygen fram, och där leker Leviatan, som du format. 27 Alla väntar de på dig, att du ska ge dem deras föda i rätt tid. 28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand, och de äter och blir mätta. 29 Men om du vänder dig bort från dem blir de förskräckta. När du tar deras livsande ifrån dem dör de och blir åter jord. 30 Du sänder din Ande, och nytt liv skapas. Du förnyar jorden. 31 Må HERRENS ära bestå i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk! 32 Han ser på jorden, och den bävar, han rör vid bergen, och de ryker. 33 Jag vill sjunga till HERREN, så länge jag lever. Jag vill prisa min Gud så länge jag är till. 34 Må mina tankar behaga honom, jag vill glädjas i HERREN. 35 Låt syndarna förgås från jorden och de onda inte längre få finnas till! Lova HERREN, min själ. Halleluja*!

Psalm 104 | Menge Bibel nuBibeln

Skaparens lov