1Ein Psalm Davids. Zum Weihrauchopfer.2HERR, strafe mich nicht in deinem Zorn
und züchtige mich nicht in deinem Grimm!3Denn in mich herabgefahren sind deine Pfeile
und deine Hand fuhr auf mich nieder.4Nichts blieb gesund an meinem Fleisch, weil du mir grollst;
weil ich gesündigt, blieb an meinen Gliedern nichts heil.5Denn über den Kopf gewachsen sind mir meine Sünden,
sie erdrücken mich wie eine schwere Last.6Stinkend und eitrig wurden meine Wunden
wegen meiner Torheit.7Ich habe mich gekrümmt, bin tief gebeugt,
den ganzen Tag ging ich trauernd einher.8Denn meine Lenden waren voller Brand,
nichts blieb gesund an meinem Fleisch.9Kraftlos bin ich geworden, ganz zerschlagen,
ich schrie in der Qual meines Herzens.10HERR, all mein Sehnen liegt offen vor dir,
mein Seufzen war dir nicht verborgen.11Mein Herz pochte heftig, meine Kraft hat mich verlassen,
das Licht meiner Augen, auch sie sind erloschen.12Freunde und Gefährten bleiben mir fern in meinem Unglück
und meine Nachbarn blieben mir fern.13Die mir nach dem Leben trachten, legten mir Schlingen; /
die mein Unheil suchen, planten Verderben
und den ganzen Tag haben sie Arglist im Sinn.14Ich bin wie ein Tauber, der nicht hört,
wie ein Stummer, der den Mund nicht auftut.15Ich wurde wie einer, der nicht hören kann,
aus dessen Mund keine Entgegnung kommt.16Doch auf dich, HERR, habe ich geharrt;
du bist es, der mir antwortet, Herr, du mein Gott.17Denn ich sagte: Über mich sollen sie sich nicht freuen,
die gegen mich groß tun, wenn meine Füße straucheln.18Ja, ich bin dem Fallen nahe,
immer ist vor mir mein Schmerz.19Ja, ich bekenne meine Schuld,
ich bin wegen meiner Sünde in Angst.20Meine Feinde sind voller Leben und Kraft;
viele hassen und täuschen mich.21Sie vergelten mir Gutes mit Bösem,
sie sind mir feind; denn ich trachte nach dem Guten.22Verlass mich nicht, HERR, /
mein Gott, bleib mir nicht fern!23Eile mir zu Hilfe, HERR, du mein Heil!
nuBibeln
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
1En psalm av David, till påminnelse*.2HERRE, straffa mig inte i din vrede, aga mig inte i din vredes glöd.3Dina pilar har genomborrat mig, din hand har kommit över mig.4Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.5Min skuld går mig över huvudet, som en börda, som är alltför tung för mig.6Mina sår stinker och är fyllda med var för min dumhets skull.7Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande.8Mina höfter fylls av brinnande smärta, ingenting i min kropp är helt.9Jag är utan kraft, jag är helt krossad, jag klagar i mitt hjärtas ångest.10Herre, du vet allt jag längtar efter, varje suck ligger öppen för dig.11Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar, och ljuset lämnar mina ögon.12Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga, mina närmaste håller sig på avstånd.13De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som vill skada mig talar om min undergång, hela dagarna tänker de ut onda planer.14Men jag är som en döv som ingenting hör, som en stum som inte kan öppna sin mun.15Jag är som en man som inte hör, som inte öppnar sin mun för att svara.16Men jag väntar på dig, HERRE, du ska svara, Herre, min Gud.17Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig, eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”18Jag är nära att falla, och min smärta är ständigt hos mig.19Jag bekänner min synd. Jag sörjer över min skuld.20Mina fiender är många och starka, många är de som hatar mig utan orsak.21De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.22Överge mig inte, HERRE! Var inte långt ifrån mig, min Gud!23Skynda dig att hjälpa mig, Herre, du min räddning!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.