1Darauf rief Jakob seine Söhne und sprach: Versammelt euch, dann sage ich euch an, was euch begegnet in künftigen Tagen.*2Kommt zusammen und hört, / ihr Söhne Jakobs, hört auf Israel, euren Vater!3Ruben, mein Erstgeborener bist du, meine Stärke, / der Erste meiner Manneskraft, / übermütig an Stolz, übermütig an Kraft,4überschäumend wie Wasser. Der Erste sollst du nicht bleiben. / Denn du hast das Bett deines Vaters bestiegen; du hast damals mein Lager entweiht.*5Simeon und Levi, die Brüder, / Werkzeuge der Gewalt sind ihre Messer.6Zu ihrem Kreis mag ich nicht gehören, / mit ihrer Rotte vereinige sich nicht meine Ehre. / Denn in ihrem Zorn brachten sie Männer um, / mutwillig lähmten sie Stiere.7Verflucht ihr Zorn, da er so heftig, / verflucht ihr Grimm, da er so roh. / Ich teile sie unter Jakob auf, / ich zerstreue sie unter Israel.*8Juda, dir jubeln die Brüder zu, / deine Hand hast du am Genick deiner Feinde. / Deines Vaters Söhne werfen sich vor dir nieder.9Ein junger Löwe ist Juda. / Vom Raub, mein Sohn, stiegst du auf. / Er kauert, liegt da wie ein Löwe, / wie eine Löwin. Wer bringt sie zum Aufstehen?10Nie weicht von Juda das Zepter, / der Herrscherstab von seinen Füßen, / bis Schilo kommt, / dem der Gehorsam der Völker gebührt.*11Er bindet an den Weinstock seinen Eselhengst, / an die Edelrebe das Füllen seiner Eselin. / Er wäscht in Wein sein Kleid, / in Traubenblut sein Gewand.12Dunkler als Wein sind die Augen, / seine Zähne weißer als Milch.13Sebulon wohnt am Gestade der Meere, / am Gestade der Schiffe, / mit seinem Rücken nach Sidon hin.14Issachar ist ein knochiger Esel, / lagernd zwischen den Hürden.15Er sieht, wie die Ruhe so schön ist / und wie lieblich das Land; / da neigt er die Schulter als Träger / und wird zum fronenden Knecht.16Dan schafft Recht seinem Volk wie / nur einer von Israels Stämmen.*17Zur Schlange am Weg wird Dan, / zur zischelnden Natter am Pfad. / Sie beißt das Pferd in die Fesseln, / sein Reiter stürzt rücklings herab.18Auf deine Hilfe hoffe ich, HERR.19Gad, ins Gedränge drängen sie ihn, / doch er bedrängt ihre Ferse.*20Ascher, fett ist sein Brot. / Königskost liefert er.21Naftali, eine flüchtige Hirschkuh, / versteht sich auf gefällige Rede.22Ein junger Fruchtbaum ist Josef, / ein junger Fruchtbaum am Quell, / dessen Zweige an der Mauer emporsteigen.23Man erbittert und beschießt ihn, / Schützen stellen ihm nach.24Sein Bogen sitzt sicher; / gelenkig sind Arme und Hände. / Von den Händen des Starken Jakobs, / von dort kommt ein Hirt, Israels Stein,*25vom Gott deines Vaters, er wird dir helfen. / El-Schaddai, er wird dich segnen / mit Segen des Himmels von droben, / mit Segen tief lagernder Urflut, / mit Segen von Brust und Schoß.26Deines Vaters Segen übertrifft / den Segen der uralten Berge, / das Verlangen der ewigen Hügel. / Er komme auf Josefs Haupt, / auf das Haupt des Geweihten der Brüder.27Benjamin ist ein reißender Wolf: / Am Morgen frisst er den Raub, / am Abend teilt er die Beute.
Jakobs Tod und Begräbnis
28Sie alle sind die zwölf Stämme Israels und das war es, was ihr Vater zu ihnen sagte. So segnete er sie. Einen jeden bedachte er mit dem Segen, der ihm zukam.29Er trug ihnen ferner auf und sagte zu ihnen: Ich werde mit meinen Vorfahren vereint. Begrabt mich bei meinen Vätern in der Höhle auf dem Feld des Hetiters Efron,30in der Höhle auf dem Feld von Machpela gegenüber von Mamre im Land Kanaan! Das Feld hatte Abraham vom Hetiter Efron als eigene Grabstätte erworben.31Dort hat man Abraham und seine Frau Sara begraben; dort hat man Isaak und seine Frau Rebekka begraben; dort habe ich Lea begraben,32auf dem Feld, das samt der Höhle darauf von den Hetitern erworben worden ist.33Jakob beendete den Auftrag an seine Söhne und zog seine Füße auf das Bett zurück. Dann verschied er und wurde mit seinen Vorfahren vereint.
nuBibeln
Jakob profeterar över sina söner
1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far!3Ruben, du min förstfödde, min styrka, den första frukten av min kraft. Du är den högste i ära, den störste i kraft.4Men du är som svallande vatten, därför ska du inte längre räknas som den förste, för du gick till din fars säng, du vanhelgade min bädd.5Simon och Levi är bröder, våldet är deras svärd.*6Jag vill inte delta i deras råd, inte vara i deras sällskap. I vrede har de dödat män, och oxar har de stympat i sitt övermod.7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och deras grymhet som är så enorm. Därför ska jag skingra dem i Jakob, sprida ut dem till hela Israel.8Juda, dina bröder kommer att prisa dig. Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig.9Juda är ett ungt lejon, som reser sig från sitt byte. Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom?10Spiran ska inte vika från Juda, och inte härskarstaven från hans hand, förrän den kommer som den tillhör.* Alla folk ska lyda honom.11Han binder sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefölet vid en utvald gren. Han tvättar sina kläder i vin och sin mantel i druvornas blod.12Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk.13Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon.14Isaskar är en stark åsna, som vilar bland fållorna.*15När han ser hur skön viloplatsen är och hur gott landet är, böjer han sig ner och går in under bördan av tvångsarbete.16Dan* ska ge sitt folk rättvisa, som en av stammarna i Israel.17Han ska vara som en orm på vägen, en huggorm på stigen, som stinger hästen i hälen, så att dess ryttare faller av baklänges.18Jag väntar på räddning från dig, HERRE!19Ett band av rövare ska överfalla Gad*, men han ska falla dem i ryggen.20Asher ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord.21Naftali är som en hind, som man släppt lös och som föder välskapta kalvar*.22Josef är ett ungt fruktträd, ett ungt fruktträd vid källan. Hans grenar når över muren.23Han ansätts bittert av skyttarna, av bågskyttar som går till anfall,24men han håller sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.25Din fars Gud ska hjälpa dig, den Väldige ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med djupets välsignelser underifrån, med bröstets och livmoderns välsignelser.26Din fars välsignelser sträcker sig högre än de uråldriga bergen,* än de eviga höjdernas härlighet. Detta ska vara välsignelserna över Josef, över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.27Benjamin är en hungrig varg. Han uppslukar sitt rov på morgonen, och på kvällen delar han bytet.”28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker,30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats.31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.