— Soužení i spása na Sijónu - Hospodin dokročí na zpronevěřilé město a přivede proti němu shluk pronárodů.
1 Běda tobě, Aríeli, Aríeli, město, v němž se utábořil David! Jen pokračujte rok za rokem, ať probíhá koloběh svátků, 2 ale dokročím na Aríela a nastane zármutek a smutek. Pak mi vskutku bude aríelem, oltářním ohništěm! 3 Ze všech stran se proti tobě utábořím, sevřu tě obležením, navrším proti tobě náspy. 4 Budeš sníženo, ze země budeš mluvit, tvá řeč přidušeně zazní z prachu. Tvůj hlas bude znít ze země jako hlas ducha zemřelých, z prachu bude řeč tvá sípat. 5 Bude proti tobě dav cizáků jak zvířený prach, ukrutníků dav jak záplava plev. Stane se to náhle, znenadání. 6 Od Hospodina zástupů bude město postiženo hromobitím a zemětřesením a mocným burácením, vichrem a smrští a plamenem sžírajícího ohně. 7 A bude to jako sen, jak noční vidění: shluk všech pronárodů, které vytáhly do boje proti Aríeli; všechny vytáhly do boje proti němu a jeho pevnostem, aby na něj dokročily. 8 Bude to však, jako když lačný má sen: zdá se mu, že jí, a když procitne, má prázdnou duši. Nebo jako když má sen žíznivý: zdá se mu, že pije, a když procitne, je ochablý a jeho duše prahne. Tak dopadne shluk všech pronárodů, které vytáhly do boje proti hoře Sijónu.
— Nechápající lid nakonec pochopí - Nerozumnost počínání lidu je srovnávána s námitkami hlíny proti hrnčíři.
9 Žasněte a ustrňte! Oslepněte, buďte slepí! Jsou opilí, ale ne vínem, potácejí se, ne však po opojném nápoji. 10 To Hospodin vylil na vás ducha mrákoty, zavřel vaše oči, totiž proroky, a zahalil vaše hlavy, totiž vidoucí. 11 Vidění toho všeho vám bude jako slova zapečetěné knihy. Dají ji tomu, kdo umí číst, se slovy: „Přečti to.“ On však odpoví: „Nemohu, je zapečetěná.“12 I bude kniha předána tomu, kdo neumí číst, se slovy: „Přečti to.“ A on odpoví: „Neumím číst.“ 13 Panovník praví: „Protože se tento lid přibližuje ke mně ústy a ctí mě svými rty, ale svým srdcem se ode mne vzdaluje a jejich bázeň přede mnou se stala jen naučeným lidským příkazem, 14 proto i já budu dále podivuhodně jednat s tímto lidem, divně, předivně. Zanikne moudrost jeho moudrých a rozumnost jeho rozumných bude zakryta.“ 15 Běda těm, kdo své záměry skrývají hluboko před Hospodinem, v temnotách konají své činy a říkají: „Kdopak nás vidí a kdo o nás ví?“ 16 Je to vaše převrácenost, jestliže je hrnčíř oceňován stejně jako hlína. Což říká dílo tom, kdo je udělal: „On mě neudělal?“ Což výtvor řekne o svém tvůrci: „On ničemu nerozumí?“ 17 Potrvá to jenom velmi krátce a Libanón se změní v sad a sad bude mít cenu lesa. 18 I uslyší v onen den hluší slova knihy a oči slepých prohlédnou z temnoty a ze tmy. 19 Pokorní se znovu budou radovat z Hospodina a nejubožejší z lidí budou jásat vstříc Svatému Izraele. 20 Pryč zmizí ukrutník, po posměvači bude veta, vyhlazeni budou všichni, kdo jsou pohotovi k ničemnosti, 21 kteří svým slovem svádějí člověka k hříchu, tomu, kdo je v bráně kárá, kladou léčky a spravedlivého strhují do nicoty. 22 Proto praví toto Hospodin, který vykoupil Abrahama, o domu Jákobově: „Jákob už nepozná hanbu, ani mu nezblednou líce, 23 uzří svoje děti, dílo mých rukou, ve svém středu. Budou dosvědčovat svatost mého jména, budou dosvědčovat svatost Svatého Jákobova, budou se třást před Bohem Izraele. 24 Zbloudilí duchem poznají rozumnost, mému naučení se budou učit reptalové.“
nuBibeln
Profetia över Ariel (Jerusalem)
1Ve över Ariel, Ariel, staden där David slog sig ner. Lägg år till år, låt högtidscykeln fullbordas.2Jag ska anfalla Ariel, och då blir det sorg och klagan. Ariel blir då min altarhärd*.3Jag ska slå läger och omringa dig med belägringstorn och bygga upp vallar mot dig.4Du ska förnedras och få tala krälande i gruset, mumlande ur stoftet. Som en spöklik röst från jorden ska du stöna fram dina ord.5Men dina många fiender ska då bli som damm, de våldsammas hop som agnar för vinden. Oväntat och plötsligt ska det ske.6Härskarornas HERRE ska själv gripa in, med åska och dån och larm, med storm och jordbävning och flammor av förtärande eld.7Som en dröm, som en nattlig syn, blir då hopen av alla folk som stred mot Ariel, anföll det, dess befästning och belägrade det.8Som när en hungrig drömmer om att han äter men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som när en törstig drömmer om att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen, så blir det med hela den hop av folk och länder som dragit ut i strid mot berget Sion.9Häpna och förundras! Stirra er blinda, så att ni inget ser! Var berusade, men inte av vin, ragla, fast inte av öl!10HERREN har låtit en sömnens ande drabba er. Han har tillslutit era ögon – profeternas – och han har täckt över era huvuden – siarnas.11För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.”12Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”13Herren säger: ”Det här folket nalkas mig med sina ord och ärar mig med sin mun, men deras hjärtan är långt ifrån mig, och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.14Därför ska jag än en gång göra stora under bland detta folk, förunderliga ting. De visas vishet ska förgå och de förståndigas förstånd komma bort.”15Ve dem som i djupen försöker dölja sina planer för HERREN och utför sina gärningar i mörkret och säger: ”Vem skulle kunna se oss eller veta något om oss?”16Ni vänder ju allting upp och ner!* Kan leran likställas med krukmakaren? Kan det som är gjort säga till den som gjorde det: ”Han har inte gjort mig?” Kan det som är format säga till den som formade det: ”Han kan ingenting!”17Snart, efter en liten tid, ska Libanon förvandlas till bördig åkermark och åkermark räknas som skog.18På den dagen ska de döva kunna höra orden ur en bok, och ur dunkel och mörker ska de blinda kunna se.19De ödmjuka ska än en gång glädjas i HERREN, och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.20De grymma ska försvinna, bespottarna förgås, alla ontsinta utplånas,21de som anklagade den oskyldige i rätten, låg på lur för domare i porten och med falskt vittnesbörd berövade den rättfärdige sin rätt.22Därför säger HERREN till Jakobs släkt, han som befriade Abraham: ”Jakob ska inte längre behöva blygas och inte mer blekna.23För när han ser sina barn, mina händers verk i sin mitt, ska de hålla mitt namn heligt. Jakobs Helige ska de hålla helig, bäva för Israels Gud.24De som i sin ande farit vilse ska få insikt, och de missnöjda ska låta sig undervisas.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.