Jesaja 10 | Český ekumenický překlad nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Jesaja 10 | Český ekumenický překlad

— Sedmé „Běda!“ proti Judovi - I Juda porušuje Hospodinův zákon a nezná slitování s potřebnými.

1 Běda těm, kdo nařizují ničemná nařízení těm, kdo předpisují plahočení, 2 nuzným odnímají možnost obhajoby, utištěné mého lidu zbavují práva; jejich kořistí jsou vdovy a sirotky olupují. 3 Co si počnete v den navštívení, až se z dálky přižene zkáza? Ke komu se utečete o pomoc, kde zanecháte svoji slávu? 4 Nezbude než sklonit se mezi vězně či zůstat ležet mezi zabitými. Tím vším se jeho hněv neodvrátil a jeho ruka zůstává napřažena.

— Výstraha Asýrii - Asýrie, kdysi metla hněvu Hospodinova, bude pro svou pýchu postižena jeho hněvem.

5 „Běda Asýrii, metle mého hněvu, té holi, skrze kterou projevím svůj hrozný hněv. 6 Posílám ji na rouhavý pronárod, proti lidu, proti němuž plane má prchlivost; dávám jí příkaz, aby kořistila a kořistila, loupila a loupila, aby jej šlapala jako hlínu na ulicích. 7 Ona si to však představit nedovede, neuvažuje o tom v svém srdci, myslí jen na to, jak by vyhubila, jak by vymýtila nemálo pronárodů. 8 Říká: ‚Což nejsou mí velitelé zároveň králi? 9 Což nedopadlo Kalno jako Karkemíš? Nebo Chamát jako Arpád a Samaří jako Damašek?‘ 10 Jako sáhla moje ruka po královstvích bůžků – a jejich tesané modly byly nad jeruzalémské i nad samařské –, 11 cožpak s Jeruzalémem a jeho modlářskými stvůrami nenaložím, jako jsem naložil se Samařím a jeho bůžky?“ 12 Až Panovník přivede ke konci celé své dílo na hoře Sijónu a v Jeruzalémě, řekne: „Ztrestám asyrského krále pro ovoce jeho velikášského srdce, i to, co je v jeho povýšených očích proslavené, 13 neboť řekl: ‚Vykonal jsem to silou své ruky a svou moudrostí – vždyť se v tom vyznám. Zrušil jsem hranice národů, co nakupily, to jsem vydrancoval a jako býk jsem svrhl vládce z trůnu. 14 Jako hnízdo nalezla má ruka bohatství národů; jako se vybírají opuštěná vejce, tak jsem vybral celou zemi. Nikdo ani křídlem nezamával, nikdo zobák neotevřel a nepípl.‘ 15 Což se smí sekera holedbat nad toho, kdo jí seká? A pila povyšovat se nad toho, kdo jí řeže? Jako by metla mohla švihat toho, kdo ji zvedá, nebo hůl se vynášet, že není dřevo.“ 16 Proto pošle Pán, Hospodin zástupů, na asyrské vypasence úbytě a pod asyrskou slávou to zapraská praskotem ohně. 17 Světlo Izraelovo se stane ohněm a jeho Svatý plamenem. Ten bude hořet a pozře její křoví a bodláčí v jediný den. 18 I slávu jejího lesa a sadu stráví se vším všudy, jako choroba užírá chorého. 19 Stromů v jejím lese zůstane tak málo, že je spočítá i chlapec.

— Hospodin pokoří pýchu útočníka - Dosud je u moci nepřítel, ale Hospodin už ohlašuje jemu zničení a svému lidu vysvobození.

20 V onen den se pozůstatek Izraele s uprchlíky domu Jákobova nebude už opírat o toho, který ho bije, ale bude se věrně opírat o Hospodina, Svatého, Boha Izraele. 21 Pozůstatek se vrátí, pozůstatek Jákoba, k Bohu – bohatýru. 22 Neboť i kdyby bylo tvého lidu, Izraeli, jak mořského písku, vrátí se k němu jen pozůstatek. Je rozhodnut skoncovat, jako záplava se valí spravedlnost. 23 Ano, Panovník, Hospodin zástupů, se rozhodl učinit konec, a to po celé zemi. 24 Proto Panovník, Hospodin zástupů, praví toto: „Můj lide, který bydlíš na Sijónu, neboj se Asýrie. Bije tě metlou a zvedá na tebe hůl jako kdysi Egypt. 25 Ještě jen kratičký čas a můj hrozný hněv skončí; je však můj hněv zničí.“ 26 Hospodin zástupů nad ní zamává bičem, jako když bil Midjána na Havraní skále, a zdvihne svou hůl na moře jako kdysi na Egypt. 27 V onen den ti spadne z ramen její břímě a její jho z šíje, jho se z tebe sesmekne jak po oleji. 28 Už táhne na Aját, prošel Migrónem a zbroj si v Michmásu složil. 29 Prošli průsmykem. Řekli: „Přenocujeme v Gebě.“ Ráma se třásla, Saulova Gibea se dala na útěk. 30 Pronikavě křič, galímská dcero, Lajšo, napjatě poslouchej, odpověz, Anatóte. 31 V Madméně je poplach, gebímští obyvatelé hledají záštitu. 32 Ještě dnes stane v Nóbu a rukou mávne proti hoře sijónské dcery, proti pahorku jeruzalémskému. 33 Hle, Pán, Hospodin zástupů, hrozivou silou klestí větvoví, pyšně se tyčící stromy jsou porubány, i ty nejvyšší jsou poníženy. 34 Železem bude vysekáno lesní houští, Libanón padne rukou Vznešeného.
nuBibeln
1 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! 2 De förvränger rättvisan för de utsatta och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt. De gör änkor till sitt byte och plundrar de faderlösa. 3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag, när förödelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni då fly för att få hjälp? Var ska ni lämna era skatter? 4 Inget annat återstår än att huka sig bland de fängslade eller falla bland de dräpta. Men inte ens nu har hans vrede lagt sig, hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

5 ”Ve Assur, min vredes käpp, min rasande vredes piska! 6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk, mot det folk som gjort mig vred, för att ta byte och plundra och trampa ner dem som gyttja på gatorna. 7 Men detta var inte hans avsikt, innerst inne tänkte han inte så, utan han var ute efter att förgöra och utrota många folk. 8 För han säger: ’Är inte alla mina furstar kungar? 9 Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad, Samaria som Damaskus? 10 När jag nu har besegrat andra avgudariken, där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,* 11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’ 12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger: ’Med min egen kraft och vishet har jag gjort allt detta, eftersom jag är så klok. Jag har flyttat folkens gränser, plundrat deras förråd och störtat härskare från deras troner.* 14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo, så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar, och som man samlar övergivna ägg har jag samlat hela jorden. Ingen rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.’ ” 15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den? Är sågen förmer än den som sågar? Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den, eller en klubba lyfta den som inte är av trä? 16 Därför ska Herren, härskarornas HERRE, sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män, och under hans höghet ska en låga brinna, som en brännande eld. 17 Israels ljus ska vara en eld och dess Helige en låga som bränner och förtär hans tistlar och törnen på en enda dag. 18 Hans skogars och trädgårdars härlighet ska han fullständigt förstöra. Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort. 19 De träd som blir kvar är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till HERREN, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas HERRE, genomför den beslutade förintelsen över hela landet. 24 Så säger därför Herren, härskarornas HERRE: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.” 26 Härskarornas HERRE, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.* 28 Han kommer från Ajat, drar fram genom Migron, lämnar sin tross i Mikmas. 29 De går över passet och stannar i Geva över natten. Rama bävar, Sauls Giva flyr. 30 Ropa, Gallim! Lyssna, Lajsha! Arma Anatot! 31 Madmena flyr bort, och invånarna i Gevim söker skydd. 32 Redan idag ska han stanna i Nov. Han knyter näven mot berget Sion, mot Jerusalems höjd. 33 Men se, Herren, härskarornas HERRE, hugger ner trädkronorna med våldsam kraft. De högvuxna fälls, de ståtliga huggs ner. 34 Han hugger ner snårskogen med en yxa, och Libanon faller för den Mäktige.